Jaha, så sitter man då här igen. Tvekande och som en jävla feg liten muslort. Föreningen var det... och hur jag kommer dit. Det finns tre alternativ:

1. Sätta sig på bussen. Problemet är att mitt månadskort komiskt nog bara gällde till igår. I mitt huvud går jag igenom hela resan... och kommer fram till att det inte är ett bra alternativ.

2. Ringa till föreningen och be någon hämta mig. Tänker igenom det med och kommer fram till att jag är alldeles för feg.

3. Ringa till farsan och be honom skjutsa mig. Det har jag redan gjort, men han är förmodligen i simhallen och motionerar. Jag har ingen aning om när han är hemma igen. Jag får väl helt enkelt ringa senare.

Men vad är det egentligen för mening med allt det där. Snart börjar vintern och då kommer två av resealternativen att försvinna, d.v.s. nummer 1 och 3. Att åka buss på vintern... när det är kallt och blåsigt... Fan, jag säger som jag sagt förut: det skulle vara mycket enklare om det fanns en direktförbindelse... så man slapp byta buss.

Allt är bara skit. Nåja, inte allt, men en hel del. Alla förkylningar och andra saker har gjort att jag gått ner i vikt. Och då menar jag inte det som något positivt. Vem fan vill se ut som ett benrangel?

Jaha, nu har det blivit ännu mörkare ute. Imorse var det ändå hyfsat bra... dimma är ju inte så störande. Bara mysigt på något sätt.

Jag har många gånger tänkt på att försöka spara ihop pengar till en billig handdator. Den skulle komma till nytta på så sätt att jag då skulle kunna skriva ner mina tankar och känslor var jag än befann mig. Som det är nu så skriver jag bara hemma och då får man nog inte hela bilden av hur min vardag är eftersom det är i ensamheten som jag ofta tänker för mycket och allting känns trist och jobbigt.

När jag är på föreningen eller kanske åker någonstans med min farsa så kan det ju hända småsaker som får en på bättre humör. Men när jag kommer hem så har jag oftast glömt vad det var.