Det verkar som att den här dagen kommer bli en repris av gårdagen. Fan, jag skiter snart i allt. Det är nästan som när jag gick i skolan. Jag tänkte då: "undrar vad de andra kommer att tänka när jag är borta idag igen...". Och ska jag dit imorgon...? Vad ska jag säga då? Kommer de att tycka att jag är en skitstövel som inte ens hör av mig? Samma jävla skit upprepar sig om och om igen.

Och det är så jobbigt. Jag får skuldkänslor för att jag inte hör av mig eller kommer dit när jag i princip har lovat. Men trots att jag vet att det förmodligen skulle kännas bättre om jag åtminstone ringde dit... så kan jag inte förmå mig att ta upp telefonluren och ringa. För hjärnan går på fullvarv och försöker tänka ut alla möjliga lösningar på vad som skulle kunna ske. Och tyvärr så är det inte positiva tankar.