God morgon... tror jag. Här är nattens story: Igår kväll satt jag vid datorn och surfade eftersom det inte fanns något bra på TV. Strax efter midnatt fick jag ett SMS av Roger där det stod att han var på någon bar inne i stan. Jag skickade tillbaka några SMS, men fick inget svar. Så jag skickade ett till där jag skrev att jag hoppades att han och hans polare hade trevligt och sen att jag skulle sova.

Och sova var precis vad jag gjorde. Jag gick och lade mig men somnade inte förrän klockan blev två. Knappt en timme senare vaknade jag av att jag fick ett nytt SMS. Det var Roger som skrev att han skulle sova. Jag vinglade tillbaka till sängen, kröp ner under täcket... och hade nästan slumrat in när det kom ett nytt SMS.

Vi skickade ett antal meddelanden till varandra. Jag frågade bl.a. om han hade haft kul ute o.s.v. Efter ett tag hade jag ingen lust att slösa mer pengar från min mobil, så jag steg upp, satte igång datorn och skickade SMS via nätet.

Roger verkade vara ganska full och skrev saker som bl.a. att han saknade mig och älskade mig så mycket. Jag visste inte vad jag skulle tro om det. När man är full säger man ju saker som man kanske inte skulle säga om man var nykter. Han och polaren han var ute med har dessutom skämtat med mig en gång förut, därför trodde jag att de meddelanden som följde också var ett skämt.

Det han skrev var nämligen att han skulle komma över hit... med detsamma. Jag frågade honom om han menade allvar och han sa "ja". Men jag trodde honom ändå inte. Han skulle ju sova över hos sin polare för de ska på konsert senare idag. Och ingen vettig människa åker väl till sitt ex mitt i natten (klockan var efter tre redan) när man är full?

Roger fortsatte skriva sina meddelanden att: "Nu sitter jag i en taxi på motorvägen", "Jag är hos dig om 10 minuter", "3 minuter". Och jag tänkte hela tiden: ja visst...

Så du kan ju tänka dig hur chockad jag blev när det ringde på dörren och Roger verkligen stod där! Han berättade att hans polare hade dragit från baren med någon tjej och lämnat lägenhetsnycklarna till Roger. Väl hemma hos polaren hade Roger lagt sig... men sedan ångrat sig och då skickat SMS till mig.

Efter fyra (om jag minns rätt) så var Roger hemma hos mig. Vi satt och pratade ända till klockan sju. Nej, okej... ärligt: Vi pratade en ganska lång stund, men sedan gjorde vi något annat. Hrm, jag är ju bara människa...

Sedan somnade vi och jag vaknade vid tio när Roger steg upp. Han frågade om det var okej att han åkte till sin polare. "Självklart. Han har ju inga nycklar så att han kan komma in i sin lägenhet", sa jag. Fast jag måste erkänna att det kändes lite snopet att han skulle dra så tidigt. Jag kan ju också säga att jag inte förväntar mig något av det som hände i natt. Det är bättre att tänka pessimistiskt så kanske man får sig en glad överraskning. För övrigt måste jag tänka positivt, att vill inte Roger ha mig så finns det nog andra som vill det. *ler*.

Efter tio imorse ringde jag till morsan och sa att jag förmodlingen inte skulle komma över till dem idag. Sedan gick jag och lade mig igen och sov till kvart i ett. Nu måste jag äta och ta min medicin. Hm... kanske jag ska till mina föräldrar i alla fall? Vi får se hur jag mår senare. Igår mådde jag inte så bra under en kort stund, och jag kände något liknande i förrgår (ungefär som att paniken skulle bryta igenom). Jag tror att jag måste fråga läkaren om jag ska höja dosen av Zoloft. En tablett räcker kanske inte. Förut åt jag ju tre...