Nu är jag hemma igen. Jag har känt mig lite halvdeppig idag... men nu är de känslorna som bortblåsta. Om jag säger så här: jag borde åka hiss oftare här i huset eller gå ut mer. När jag stod nere och väntade på hissen (som dröjde en evighet) så kom det in två killar som också skulle upp med hissen. Jag stod där och tänkte: "Kan inte hissen komma snart, var är hissen?". Då började den ena killen prata med mig. Och jag med min sociala fobi tittade blygt upp på honom och fick förvånansvärt nog fram ett par enstaka ord.

När hissen väl kom så höll han upp dörren åt mig, som en riktig gentleman. *hi, hi*. Det var lite pinsamt eftersom vi åkte upp i den lilla hissen... och det var knappt jag fick plats med de två stora killarna. Inte nog med det, han pratade vidare och frågade om jag var nyinflyttad. Jag hade svårt att hålla mig för skratt eftersom jag bott här i ca tre år. När jag sa det till honom så svarade han: "Jaha, jag har inte sett dig förut". Vad svarar man på det? Jag log lite generat och sa att jag inte gick ut så ofta.