Jag skakar så mycket just nu att jag knappt kan skriva. Jag var alltså nere i tvättstugan, hade ett fönster öppet och njöt av den friska luften som strömmade in. Jag hade mobilen med mig... satt och pratade med en kompis... när det plötsligt hördes ett jävla dån... och strömmen gick.

Jag visste inte om jag skulle stanna kvar eller gå upp till lägenheten. Men när det började blåsa rejält ute så blev jag rädd att lakanet för fönstret skulle lossna. Så jag tog nycklarna och mobilen (jag pratade hela tiden med min kompis)... insåg att hissarna inte fungerade... tvekade inför att gå upp för den supersmala spiraltrappan i becksvart mörker. Men jag tog mod till mig och trevade mig sakta fram. Jag såg ingenting i trapphuset... det var som att gå i blindo. Jag tappade dessutom räkningen och visste inte vilken våning jag var på. Som tur var träffade jag på några som sa vilken våning det var. Jag gick upp en våning till... trevade efter dörrhandtaget, klev ut, såg lite ljus från kikhålet i min dörr, kände efter var låset satt, öppnade och klev in i min trygga lägenhet.

Jag fick ingen panikattack, men det var väldigt omskakande. Värst var nog när jag var ensam i trapphuset... i mörkret.