Imorgon ska jag över till mina föräldrar... det ska visst bli grillat. *mums*. På söndag ska Mårten och jag hitta på en massa bus. *skratt*. Berättar mer om det sen. Just det, jag måste köpa film till kameran... får göra det imorgon (om jag kommer ihåg).

Nu är jag hemma igen. Jag mådde hyfsat bra ute... och så var det mycket varmare än jag trodde att det skulle vara. För någon vecka sedan skrev jag att jag matade kanadagäss med små brödbitar som de tog direkt från handen. Idag var jag lite modigare och höll fram en halv brödskiva till svanen... som tog den jätteförsiktigt.

Strax innan vi skulle hem så simmade det fram fyra små ankungar. De var inte ett dugg rädda utan var bara några centimeter från bryggan jag satt på. Jag hade inget bröd kvar då men de nafsade lite efter mina fingrar... och en av dem var extremt intresserad av min gröna tröja som jag hade på mig. *ler*

Farsan och jag ska snart iväg till Djurgården. På vägen dit plockar vi upp morsan från hennes jobb. Det är strålande solsken och ganska varmt så vi ska väl gå omkring där en stund och njuta av vädret. Jag kom just på att jag borde lyssna på musik oftare. Lyssnar just nu på Nickelback och jag märker att humöret stiger nämnvärt. Det är svårt att stå stilla... *skratt*.

Jag har bara tagit en Xanor men jag hoppas att det ska räcka. I värsta fall har jag alltid några stycken med mig i väskan.

Posten kom just... och jag tror brevbäraren fick sig en smärre chock för när han klämde ner ett paket i brevinkastet så hördes ett högt och galet skratt. Det är Mårten som samlat streckkoder och skickat efter en skrattpåse. *ha, ha*

Jag sitter och tittar på Millennium (som vanligt). Efteråt tänkte jag lägga mig för jag är väldigt trött. Har varit det ända sedan söndagen. Antar att det blir så när paniken smyger på en... att det tar mycket kraft.

Morsan var här tidigare ikväll och vi tog en lagom lång promenad. Vi stannade till vid Vivo på hemvägen där jag köpte lite frysta maträtter.

Det blir inget möte med terapeuten imorgon för han är bortrest... men nästa vecka är han nog tillbaka... om jag minns rätt.

Kan det inte bli fint väder till helgen? Jag har just blivit "fadder" (kostar inte så mycket faktiskt) till pumorna på en djurpark och det skulle vara roligt att dra med mig Mårten dit för att kolla runt lite. *he, he*. Jag har fått ett tjusigt fadderbevis som jag ska sätta upp i mitt rum...

Nähäpp, han missade precis banan. Då får jag sällskap i några timmar till. Nu börjar dessutom Smallville på trean... men jag tänkte bara skriva lite snabbt att vi gick ner till havet tidigare i eftermiddags. När vi var halvvägs så hoppade paniken på mig. Satan! Jag åt på en glass men kunde plötsligt inte få i mig en tugga till. Jag sa till Mårten att jag inte mådde bra... så vi gick tillbaka till centrum, gick in på Pressbyrån och köpte en Solero Smoover (en drickbar glass) och satte oss sedan på en bänk. Det kändes sådär... blev inte precis bättre av att Mårten bad mig beskriva hur jag mådde. Man vill ju helst tänka på annat än just det...

Efter en stund kändes det lite bättre och vi gjorde ett nytt försök. Vi satte oss vid strandkanten och matade måsar eftersom det inte fanns andra fåglar i närheten. Senare kom det ett par svanar och några änder.

Jag funderar på en sak... Varför ska man må dåligt när man är på väg att göra något som man tycker är kul? Borde det inte vara enklare då? Tydligen inte.

Nu har Mårten åkt hem... om han hann med Roslagsbanan alltså, men det tror jag att han gjorde. Vi vaknade ganska sent idag. Det verkar som att jag sover längre när jag använder öronproppar. Just det, vi vann inget igår... vilken överraskning. Vad gjorde vi mer igår? Jo, vi gick till centrum och tittade lite i affärer. Sedan åkte vi buss hem.

Jag funderar på om jag ska vila en stund innan Robot wars på TV. Fattar inte att jag är så trött hela tiden. Igår sov jag flera timmar på eftermiddagen och hade ändå inga som helst problem med att sova inatt. Kanske jag piggnar till om jag dricker mitt koffeinfria kaffe? *skratt*. Jag har förstås ett par burkar Coca-Cola med körsbärssmak... men jag tror inte koffeinet hjälper mig särskilt mycket. Jag brukar inte känna någon större skillnad när jag t.ex. druckit energidrycker som de säger är proppade med koffein och annat nyttigt... eller onyttigt?

Hm, innan jag tar en tupplur så kanske jag ska plocka ner tvätten som hängt på tork. Det kan ju vara trevligt när Mårten kommer på besök imorgon. *ha, ha*. Gissa vad vi ska hitta på för skoj? Jo, det som alla ungdomar längtar efter; Bingolotto! Finns det något tråkigare egentligen? Men om man vinner så är det förstås inte helt fel. Efter den "roliga" underhållningen ska vi se på Schlager-EM. Skrattretande...

Usch, vad jag är svettig. Det beror inte bara på vädret... eller att jag följde med farsan till Arlanda där vi väntade på morsan i nästan en timme. De hade visst slarvat bort hennes bagage, men förhoppningsvis får hon det senare ikväll med nästa plan som kommer från London (det var där hon mellanlandade).

Nu tappade jag tråden... Anledningen till att jag är helt slut är att jag just varit nere i centrum. Först gick jag till Posten för att betala räkningar och hämta ut ett paket. Sedan gick jag in på Vivo och köpte mjölk, gurka och annat nyttigt. Jag spanade efter nedsatta priser och hittade en Pasta Bolognese som jag tycker är god. Nu kostade den 30 kr... annars tror jag det brukar vara runt 40 kr. Det är 750 g så det räcker till två portioner för mig.

Jag känner mig lite trött nu. Dels på grund av det jag gjort idag och så Xanor förstås. Var tvungen att ta igår också innan farsan och jag åkte till Djurgården. Det var kul där tyckte jag... inte så mycket folk (eftersom det var en vanlig vardag). Däremot fanns det en hel del ankor. Vid ett tillfälle när jag stod på en brygga så var jag omringad av en svan, flera änder och två kanadagäss. Jag brukar ofta ge brödbitar till ankor som de tar direkt från min hand. Men kanadagäss har jag inte vågat mata så... tills igår då jag testade... och det gick hur bra som helst. De var försiktiga när de tog brödbitarna... nåväl, oftast i alla fall.

Hemma i min lilla lägenhet igen... och ute på nätet!! Tjohoo!!! Det ringde nyss på mobilen. Det var den trevliga teknikern som frågade om allt var okej med bredbandet. Verkligen bra att han följer upp det hela tycker jag.

Nu är jag hemma hos mina föräldrar. Jag har skickat mail till min terapeut och klagat hos bokklubben som jag är med i eftersom jag fick en bok trots att jag hade avbeställt den.

Innan jag åkte hemifrån så fick jag post från Nokia om att de ska komma hem till mig och kolla på mitt modem eftersom de förut upptäckte att det är fel på vissa av dem. Har visst något att göra med strömsladden. I brevet stod även att efter de varit hos en och kontrollerat modemet så får man en liten present som tack för besväret. Mhm... vad då?

Mitt humör är inte på topp. Kanske en skål med mangoglass får en att må bättre.

It's a miracle! Telefonen fungerar. Det var teknikern som ringde och berättade att det är helt dött på stationen gällande hela ADSL grejen. Ett jättestort fel sa han... kul, undrar hur lång tid det tar att fixa det? Men, huvudsaken är att telefonlinjen fungerar igen. Då kan vi ta och kolla min puls nu. 80... en aning bättre.

Vad sjutton har han gjort?! Nu funkar inte telefonen heller, jag får ingen kopplingston! Är det för att de håller på att fixa något eller har han pajat hela jävla telefonjacket? *suck*. Skitkul, nu är två kommunikationsvägar kapade. Det enda som fattas är att det blir strömavbrott eller att mobilen inte fungerar.

Nuvarande puls: 100 slag i minuten. Mitt i Arkiv X ringde de från Telia. Då var det en gubbe alldeles i närheten som frågade om han kunde komma upp och testa med ett annat modem om det fungerade. Jag blev förstås helt panikslagen samtidigt som jag ville få felet åtgärdat. Snabbt plockade jag undan all onödig skit som alltid samlas på skrivbordet, slängde överkastet på sängen för att det skulle se någorlunda hyfsat ut. Vilken tur att jag städade igår så att det inte låg en massa fågelskit på golvet. Som tur var så visade det sig att snubben var en trevlig prick. Han blev överraskad då en av mina fåglar flög omkring i rummet, men frågade sedan vad det var för typ av fågel osv. Det gjorde mig lite lugnare...

Anyway... han testade lite grejer här, men självklart ligger inte felet här. Han sa att han skulle ner på stationen nu och se om han hittar något där. Men hallå? Borde inte det vara det första de gör? Jag har bara haft problem en gång tidigare med mitt ADSL (om jag minns rätt) och då var det fel nere på stationen. Vi får se om det händer något nu, annars skulle han visst ringa tillbaka.

*atjoo* (igen). Jag har just ringt in en felanmälan... om att jag inte kommer ut på Internet. *suck*. Det fungerade ju hur bra som helst igår, men inte nu. Snubben på supporten sa något om att han ska kontakta några uppe i Umeå som ska testa... hm... någon grej. Annars kollar de upp om felet ligger vid den lokala telestationen... eller nåt. Det kan visst ta två dagar, men jag hoppas att de fixar det snabbare. Man känner sig helt handikappad utan nätet.

Jag kan inte skicka mail till terapeuten heller. Jag vet förstås inte hur jag mår imorgon, men vi har inte bestämt var och när vi ska träffas... så det kan ju vara bra om jag får tag i honom. Nu måste jag leta igenom alla mina lådor efter hans telefonnummer. Eller... har jag inte numret sparat på mobilen? Bäst att kolla...

Men... just det! Jag ska till farsan idag. Där fungerar nätet... då kan jag skicka mail därifrån. Grattis Vivi, än en gång har du lyckats hitta en enklare utväg. Jag menar inte det som något positivt, men det bara blir så när man har de här problemen att man alltid söker den metoden som får en att må minst dåligt.

Enligt farsan skulle det bli fint väder idag. Solen har skinit hela morgonen (jag har varit uppe sedan halv sju), men nu ser det ganska molnigt ut. Det var tänkt att vi skulle ta en liten utflykt... fast jag vet inte om det är en så bra idé då jag inte mår så bra och vädret ser ganska... ruttet ut.

Nu ska jag leta reda på en diskett. Hm, hur ser en sådan ut egentligen? Har inte använt någon på evigheter. *skratt*. Men det ligger säkert en tom diskett någonstans... i någon låda. Morsan kommer hem från Kanada imorgon. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska följa med farsan och hämta henne från Arlanda. Det beror helt och hållet på hur jag mår.

Finns det något mer jag kan babbla om? Hm... nu ska vi se. Vad är klockan? Snart halv tio. Jag tror att farsan är hemma efter tio... eller... nej, vad var det han sa igår? Fan, att man ska ha så dåligt minne ibland. Det var något om att han bara skulle ringa vid tolv... men varför? Äh, jag testar att ringa nu. Inget svar, han är nog och simmar. Nåväl, jag får väl hitta på något annat att göra så länge. Kanske se en film... eller Arkiv X som jag spelade in igår.

Igår hittade jag en målning på mig själv. Men hur kan det stämma? Jag levde inte år 1897. Mystiskt... *ha, ha*. Men ärligt talat, det liknar mig lite. Sök på "Mariana in the south" så hittar du målningen. Jag ska lägga mig nu eftersom jag mår skitdåligt. Tänkte bara skriva en text som stod på en sida i samband med tavlan... för jag tycker det lät så fint.

And, rising, from her bosom drew
Old letters, breathing of her worth,
For "Love", they said, "must needs be true,
To what is loveliest upon earth."
An image seem'd to pass the door,
To look at her with slight, and say,
"But now thy beauty flows away,
So be alone for evermore."
"O cruel heart," she changed her tone,
"And cruel love, whose end is scorn,
Is this the end to be left alone,
To live forgotten, and die forlorn?"

Utdrag från 'Mariana in the South' - Tennyson, 1842

*atjooo*. Jag har just kommit hem. Först var jag hos farsan och käkade pizza. Jag satt ute i trädgården en stund (med en halsduk för att vara på den säkra sidan). Jag nös och snörvlade en hel del. Sen åkte vi ner till havet. Just det, vi stannade till vid Vivo för att köpa formbröd. Jag lockade till mig en hel del svanar, närmare bestämt 13 stycken. Men det var bara 3 som fick bröd... de andra blev bortjagade (inte av mig förstås, utan av den största hannen).

Jag har druckit en dos Echinagard och ska fortsätta med det hela kvällen. Men först tänkte jag sova till 19 då programmen på TV börjar. Jag har inget emot att ha feber... men att det jämt och ständigt rinner från näsan.. är jävligt irriterande. Som när vi var inne på Vivo... jag nös ordentligt och sedan började det rinna... Pinsamt eller vad?

Nu är jag hemma hos mina föräldrar. Jag är så sur… Jag ringde farsan tidigare imorse (flera gånger) men det var ingen som svarade. Jag blev arg och bestämde mig för att ta bussen istället. Det gick bra att åka till centrum (hade tagit två Xanor), men bussen stannade inte som vanligt vid hållplatsen utan alla var tvungna att stiga av innan. Konstigt eftersom bussen skulle åka vidare inom tio minuter. Nåväl, jag gick till busshållplatsen för att försäkra mig att jag inte kollat fel i tidtabellen. På en bänk där satt ett fyllo… som förstås började prata med mig. Jag förstod knappt vad han mumlade om så jag svarade bara ”jaha”, ”mhm” osv. Sedan sa han att ”inte ska du väl stå där och hänga, sätt dig här på bänken”. Vad gör den fega lilla Vivi? Jo, sätter sig lydigt bredvid den stinkande gubben.

Några minuter senare dök bussen äntligen upp. ”Hoppas bara att han inte tänker sitta bredvid mig” tänkte jag ängsligt. Mycket riktigt var det nog det han tänkte på eftersom han sa ”Var ska vi sitta?”. Han satte sig ganska långt fram, men jag sa att jag skulle längre bak i bussen. Tack och lov så svarade han ”Då får jag önska dig en trevlig helg”.

Sen kommer vi då till nästa moment. Jag gick från busshållplatsen hem till mina föräldrar. Behöver jag nämna att jag frös som f#n? Hemma i min lägenhet är det +26 grader och det såg ut att vara varmt ute. För säkerhets skull brukar jag alltid kolla vad folk utanför har på sig. Men jag har missbedömt det hela rejält. Det här blir ju jättekul för min förkylning…

Hm, sen det som hände senast då. Jag kom fram till mina föräldrars hus, såg att deras bil stod utanför och jag vet att farsan inte är och simmar idag. När jag närmade mig ytterdörren upptäckte jag att den var låst. Fan också! Vad sjutton skulle jag göra? Mina nycklar till päronens hus hade jag gett till farsan eftersom han bröt av sin. För säkerhets skull ringde jag på några gånger, men ingen kom och öppnade.

Hopplösheten spred sig inom mig. Skulle jag sitta på marken utanför garaget i solen där det är lä och vänta? Jag gjorde ett nytt försök att ringa från mobilen. Äntligen svarade farsan (förmodligen för att han såg mitt mobilnummer på presentatören). Så han kom ner direkt och öppnade dörren för mig. Fan, jag blir så jävla förbannad på honom! Tänk om det var något jätteviktigt och jag behövde få tag på honom… och så svarar han inte. Aaaaarrggggggghhhhhhhh!

Fan, jag är så trött på allting just nu. Det känns som att jag inte kommer någon vart med någonting. Och det är inte bara paniken som sätter hinder, det är även den sociala fobin. Varför ska man ha såna jävla blockeringar ibland? När jag t.ex. pratar i telefon med Mårten så kan jag vara mig själv, jag funderar inte ens över vad jag ska säga… det bara kommer naturligt. Han är en jättebra vän och jag känner mig trygg i hans sällskap när vi t.ex. går ut på promenader eller åker till stan.

Men… pratar jag med någon jag inte känner särskilt bra, då blir det som en försiktighetsmur som smyger upp. Och ännu värre är det när jag ska försöka föra en någorlunda normal diskussion med en kille som jag tycker är snygg. För jag får en så himla stor press på mig att inte säga något dumt som ska få personen att tycka jag är konstig. Jag vill verkligen inte att folk ska tycka illa om mig. Så istället håller jag tyst. För ett tag sedan tog jag mod till mig och gav mitt nummer till en kille som jag tycker verkar jättetrevlig, intelligent och förstående. Jag trodde att det skulle bli enklare för varje gång vi pratade… och det kanske det blir, men det går väldigt segt. Han måste tycka att jag är värsta puckot som inte säger något vettigt. Fan! Om man bara kunde släppa på alla spärrar!

Nu tror jag att jag fått ut en del av vad jag hade inom mig (tankar alltså). Det känns lite bättre efter att ha skrivit av sig. Nu måste jag bara leta reda på min gamla morgonrock för jag huttrar av köld. Jaha, snart är maten färdig också.

Jag vaknade tidigt imorse. Solen sken, fåglarna var vakna... men när jag steg upp såg jag att klockan bara var halv sex. Men då var det för sent att somna om. Jag kände ett sug i magen och av erfarenhet vet jag att om jag inte äter något då så blir det bara ännu större risk för att magsåret ska komma tillbaka.

Jag mår ganska bra idag. Snuvan är nästan helt borta och jag har inte så mycket feber. Jag tror att jag ska ringa till farsan redan nu och be honom hämta mig. Då kan jag sitta ute en stund i trädgården. Just nu skiner solen men man vet ju aldrig hur det blir senare.

Oj, är det redan fredag? Snacka om att jag flummat bort dagen igår och idag. Men det kanske inte är så konstigt eftersom jag vaknade med 38 graders feber imorse. Imorgon måste jag må bättre för då ska jag över till farsan och äta lunch. Det var ju även ett par dagar sedan jag var ute... så det kan nog vara en bra idé att åka. Hoppas det blir bra väder så man kan sitta ute lite.

Jag har sovit några timmar under kvällen, men ändå så är jag trött och seg. Sömn är bra mot det mesta... så jag får väl lägga mig om någon... eller några timmar.

Jag pratade med morsan på telefon tidigare ikväll. Hon är fortfarande förkyld stackarn. Jag växlade även några ord med mormor. *hi, hi*

*host, host*. Usch, vad kvavt det är... skulle inte vara helt fel med lite åska idag. Jag fick mail från morsan igår. Vädret i Kanada är inte alls bra, de hade bara runt +10 grader. Brr!

Idag ska jag vara hemma och hosta vidare. Måste vila så att jag blir frisk någon gång...

Idag var det verkligen inte min dag. Jag vaknade efter åtta på morgonen och var alldeles snuvig och kände mig konstig i halsen. Jag funderade nästan på att skippa centrumbesöket. Men efter frukost, en Strepsils (halstablett) och lite Echinagard så blev det en aning bättre.

På förmiddagen pratade jag i telefon med en kompis (bra träning). Mitt under vårat samtal så ringde det hos honom och han kopplade över till den andra personen... och glömde sedan bort mig. *snyft*

När klockan var runt halv ett så gick Mårten och jag iväg till centrum. Första stället vi besökte var toaletten eftersom jag hade så jävla ont i magen. Sedan kollade vi lite i H&M, Ego osv. Mårten hade bränt sig på armarna i solen igår så han tog lite testkrämer som fanns i butikerna och smörjde in sig. Jag "provade" lite parfym (Hugo Boss Woman). Självklart så vet jag redan hur den luktar, men har de tester så är det ju bara att testa på... Doften sitter fortfarande kvar fantastiskt nog. Kanske man ska satsa på att köpa den parfymen någon gång... när man har råd.

Vi handlade även mat från Metro. Jag tog det sista som fanns kvar av köttfärspastan... de gör alltid så himla god mat där och självklart är det värt 39 kr med tanke på hur mycket man får.

Efter det gick vi till Apoteket där jag skulle hämta ut mediciner (Zoloft, Xanor och p-piller). Det var väldigt många som satt och väntade vid sektionen där man hämtade ut receptbelagd medicin. Mårten och jag fick vänta i vad som kändes som evigheter. Inte blev det bättre av att panikkänslorna började trycka på. Jag mådde inte alls bra, men jag tvingade mig själv att stanna kvar trots att jag helst av allt ville springa ut och andas lite frisk luft. När de tryckte fram numret före mig så var det ingen som kom fram, därför blev det min tur. Men i sista sekund så sprang en tjej fram. Tanten bakom disken tog därför både mina recept och den andra tjejens.

Fem minuter senare kom Apotekstanten tillbaka med tjejens mediciner. Helt okej, tänkte jag eftersom hon var före. Sen skulle hon väl hämta mina piller. Tiden gick... och gick. Eftersom jag tycker att alla som jobbar där ser likadana ut (gråhåriga små tanter) så kunde jag inte vara säker på om hon var någonstans längre in i lokalerna eller vad hon nu gjorde. Men Mårten hade bättre koll på det där (jag hade fullt upp med paniken där jag satt på en stol) och såg att tanten hade börjat betjäna andra. Så han gick fram till henne och frågade vad som pågick. Först såg hon helt nollställd ut, sedan småskrattade hon och sa något i stil med att hon helt och hållet hade glömt bort mig. Jaha, tack för det...

När jag väl hade fått mina mediciner så var jag tvungen att sätta mig en stund utomhus. Vi handlade lite käk på McDonald's. Jag fick dock inte ner så mycket, utan det mesta gav jag till sparvarna och kajorna. En halvtimme senare kändes det bättre och vi gick in i centrum igen. Jag besökte Twilfit för att höra om de hade billigare behåar i min storlek. Icke sa nicke... det verkar som att bara de dyra märkena har rätt storlekar och det betyder att det är omöjligt att hitta någon under 300 kr. *suck*.

Mårten och jag tänkte knappast promenera hem, därför väntade vi på bussen... som förstås olyckligtvis var försenad på grund av att motorn hade pajat så de fick sätta in en annan buss.

Just det, glömde skriva att jag tog 2 x 0,5 mg Xanor innan vi gick hemifrån. Ändå mådde jag för jävligt på Apoteket. Var nära på att börja gråta där mitt bland alla människor för jag kände mig så himla hjälplös mot paniken. Fan... allt känns botten just nu. Om några minuter ska jag se på Arkiv X, sedan tänker jag lägga mig och sova. Jag hoppas att jag mår bättre imorgon (med förkylningen alltså) annars måste jag nog avboka tiden med terapeuten på onsdag.

Mårten och jag såg finalen av Big Brother. Ett tag där trodde jag nästan att Alex skulle vinna, men tack och lov tog Ulrica hem segern. *ler*. Nu ska vi titta på Smallville som vi spelade in tidigare idag. Sen blir det nog dags att sova. Jag känner mig ännu mer förkyld än för någon dag sedan... inte bra. Det kanske inte var så bra att Mårten och jag promenerade nere vid havet i över fyra timmar? Men det var ju så fint väder... vi träffade till och med på två svanar som fick lite formbröd av oss.

Jag hoppas att jag mår bättre imorgon för då ska vi in till centrum och handla lite.

Just det, glömde skriva om vad jag gjorde igår. Jag satt mestadels ute i föräldrarnas lilla trädgård och njöt av solen. Nu är jag inte bara bränd på näsan och kinderna utan även på bröstet. Men om några dagar kommer det att övergå till en fin chokladbrun färg. Så brukar det alltid vara.

Jaha, det är ju typiskt. Nu går det inte att ladda upp dagboken. Hm!

Inatt sov jag elva timmar så jag känner mig en aning piggare idag. Farsan ringde tidigare och frågade om jag ville komma över. Men eftersom jag fortfarande är förkyld så tyckte jag att det var bäst att jag stannade hemma idag och tog det lugnt... så att jag kan åka dit imorgon istället. Det lär bli intressant då farsan ska stå i köket och laga mat...

Idag var jag hos mina föräldrar och åt lunch. Morsan är ännu mer förkyld än vad jag är. Kan inte tänka mig att det är särskilt kul med tanke på att hon ska flyga till Kanada imorgon.

Snart tänkte jag lägga mig och sova. Jag satt ute ett bra tag i solen idag, kanske det är därför som jag känner mig så trött. Och så har jag bränt mig lite på kinderna... och näsan. Ser jätteroligt ut... inte. *ha, ha*

Nu är jag hemma igen. Mötet med terapeuten gick bra. Efteråt gick farsan och jag till Vivo där jag tänkte köpa en ost/skinkbaguette... men de var slut så jag köpte en nybakad baguette, Port salut och kokt skinka. Sen tog vi en sväng förbi föreningen (SPS), men stannade inte så länge eftersom jag skulle hem i tid för att se Big Brother.

Imorse när jag vaknade så var jag fortfarande snuvig, men nu känns det en aning bättre. Om bara illamåendet kunde försvinna också. Men det kommer nog gå bra att träffa terapeuten ändå. Visst är det typiskt att man ska må dåligt när det är så fint väder ute?

*atjooo* Nej, inte nu... jag ska ju träffa terapeuten imorgon. Var är flaskan med Echinagard?

Det är bäst att jag ser på serien på fyran och sedan lägger mig efteråt. Sömn är bästa botemedlet. Kanske inte så bra mot allt... men det mesta.

Jag sitter och tittar på Big Brother. Samtidigt äter jag lite god ost med knäckebröd (det enda bröd jag brukar ha hemma). Senare ska jag hugga in på jordgubbarna.

Idag har jag varit lika trött som alla andra dagar. Det kanske är bäst att jag dricker en Cherry Coke så att jag vaknar till. Jag ska ändå ingenstans idag så det spelar ingen roll att jag dricker något med koffein i.

Idag var jag hos mina föräldrar och åt lunch. Sen åkte vi till centrum och handlade i Vivo. Jag kände mig lite sådär... förmodligen förväntansångest eftersom jag inte mådde så bra förra gången. Det gick ändå bra, kanske dels för att det var ganska folktomt i centrum då alla butiker hade stängt. Bara matvaruaffärerna och några fik hade öppet.

Jag köpte lite smaskiga saker som jordgubbar (mums), honungsmelon, brie-ost m.m.

Nu är jag hemma igen. Det verkar som att jag får förbereda mig på en lång kväll och kanske natt. I hissen satt en lapp om att någon på våningen ovanför ska ha fest. De bad redan nu om ursäkt för den höga musiken... vilket kanske inte bådar så gott.

Hör jag rätt eller... jo, det åskar! Mysigt! Fast kanske inte så trevligt eftersom jag ska ut i regnet om mindre än en timme. Ska ju ta mig hela två meter från porten till farsans bil. *skratt*. Idag blir det visst pasta med laxsås till lunch. Mumsigt.

Igår och i förrgår... gjorde jag inte så mycket. Jag vet inte om det beror på medicinsänkningen eller så, men jag känner mig ovanligt trött. Skumt, hoppas det blir bättre snart.

Min köttätande växt i köket blommar just nu. Jag trodde att det skulle vara en fin, tropisk blomma... men det ser ju ut som en vanlig vitsippa! Nåväl, det är kul att den trivs hos mig i alla fall.

Nu blir alla växter ute glada... eftersom regnet öser ner. Tidigare idag när jag var hos mina föräldrar så var det ganska bra väder (solen sken imorse). Det bjöds på riktigt god mat idag; fläskfilé. *mums*. Efter lunchen åkte vi till centrum för jag skulle köpa säsongskort så att jag kan träna på att åka buss osv. Halvvägs dit började jag må dåligt... och det blev bara värre ju närmare centrum vi kom. Det kändes som att jag inte skulle kunna klara av att gå in i någon butik, men jag tvingade mig. För jävligt... det är säkert därför jag känner mig så himla trött nu.

Jag ska nog inte åka någonstans strax efter att jag har ätit. Det var kanske det som var felet idag, jag hann inte smälta maten ordentligt... eller något sånt.