Idag var det verkligen inte min dag. Jag vaknade efter åtta på morgonen och var alldeles snuvig och kände mig konstig i halsen. Jag funderade nästan på att skippa centrumbesöket. Men efter frukost, en Strepsils (halstablett) och lite Echinagard så blev det en aning bättre.

På förmiddagen pratade jag i telefon med en kompis (bra träning). Mitt under vårat samtal så ringde det hos honom och han kopplade över till den andra personen... och glömde sedan bort mig. *snyft*

När klockan var runt halv ett så gick Mårten och jag iväg till centrum. Första stället vi besökte var toaletten eftersom jag hade så jävla ont i magen. Sedan kollade vi lite i H&M, Ego osv. Mårten hade bränt sig på armarna i solen igår så han tog lite testkrämer som fanns i butikerna och smörjde in sig. Jag "provade" lite parfym (Hugo Boss Woman). Självklart så vet jag redan hur den luktar, men har de tester så är det ju bara att testa på... Doften sitter fortfarande kvar fantastiskt nog. Kanske man ska satsa på att köpa den parfymen någon gång... när man har råd.

Vi handlade även mat från Metro. Jag tog det sista som fanns kvar av köttfärspastan... de gör alltid så himla god mat där och självklart är det värt 39 kr med tanke på hur mycket man får.

Efter det gick vi till Apoteket där jag skulle hämta ut mediciner (Zoloft, Xanor och p-piller). Det var väldigt många som satt och väntade vid sektionen där man hämtade ut receptbelagd medicin. Mårten och jag fick vänta i vad som kändes som evigheter. Inte blev det bättre av att panikkänslorna började trycka på. Jag mådde inte alls bra, men jag tvingade mig själv att stanna kvar trots att jag helst av allt ville springa ut och andas lite frisk luft. När de tryckte fram numret före mig så var det ingen som kom fram, därför blev det min tur. Men i sista sekund så sprang en tjej fram. Tanten bakom disken tog därför både mina recept och den andra tjejens.

Fem minuter senare kom Apotekstanten tillbaka med tjejens mediciner. Helt okej, tänkte jag eftersom hon var före. Sen skulle hon väl hämta mina piller. Tiden gick... och gick. Eftersom jag tycker att alla som jobbar där ser likadana ut (gråhåriga små tanter) så kunde jag inte vara säker på om hon var någonstans längre in i lokalerna eller vad hon nu gjorde. Men Mårten hade bättre koll på det där (jag hade fullt upp med paniken där jag satt på en stol) och såg att tanten hade börjat betjäna andra. Så han gick fram till henne och frågade vad som pågick. Först såg hon helt nollställd ut, sedan småskrattade hon och sa något i stil med att hon helt och hållet hade glömt bort mig. Jaha, tack för det...

När jag väl hade fått mina mediciner så var jag tvungen att sätta mig en stund utomhus. Vi handlade lite käk på McDonald's. Jag fick dock inte ner så mycket, utan det mesta gav jag till sparvarna och kajorna. En halvtimme senare kändes det bättre och vi gick in i centrum igen. Jag besökte Twilfit för att höra om de hade billigare behåar i min storlek. Icke sa nicke... det verkar som att bara de dyra märkena har rätt storlekar och det betyder att det är omöjligt att hitta någon under 300 kr. *suck*.

Mårten och jag tänkte knappast promenera hem, därför väntade vi på bussen... som förstås olyckligtvis var försenad på grund av att motorn hade pajat så de fick sätta in en annan buss.

Just det, glömde skriva att jag tog 2 x 0,5 mg Xanor innan vi gick hemifrån. Ändå mådde jag för jävligt på Apoteket. Var nära på att börja gråta där mitt bland alla människor för jag kände mig så himla hjälplös mot paniken. Fan... allt känns botten just nu. Om några minuter ska jag se på Arkiv X, sedan tänker jag lägga mig och sova. Jag hoppas att jag mår bättre imorgon (med förkylningen alltså) annars måste jag nog avboka tiden med terapeuten på onsdag.