Va? Är det redan den sista oktober? Tiden bara rinner iväg...

Jag var inte ute igår, så idag borde jag försöka mig på att gå utanför dörren i alla fall. Kanske en tur ner till tvättstugan och boka en ny tid? Ja, det ska jag göra efter lunch.

Usch, tiden bara går... utan att något händer. Fast idag var ett undantag. Morsan kom hit i förmiddags och sedan promenerade vi till centrum där vi tittade lite i affärer. Det var någon töntig småbarnsgrupp som satt och signerade skivor mitt i gamla delen av centrumet. De kan inte ha varit mer än 12 år gamla... löjligt.

Jag var på jakt efter en grej till mina växter men hittade inte det jag behövde trots att vi sökte igenom alla möjliga affärer. Jag får väl åka ut till Plantagen någon dag. Däremot så hittade jag sockor på KappAhl. De hade erbjudandet "köp tre, betala för två".

Idag tog jag bara en Xanor, men det fungerade bra att gå omkring i centrum. Jag kände bara lite obehag en gång och det gick ganska snabbt över. På hemvägen åkte vi buss. Det gäller att utnyttja SL-kortet som man har.

Jag vet inte vad jag ska hitta på nu. Jag känner inte för att göra någonting. Läsa? Se på film? Spela spel? Det är för tidigt att sova än (även om jag säkert skulle kunna somna utan problem just nu).

Den senaste veckan har jag haft lite "efterskalv" av panikattacken från förra onsdagen. Men nu känns det en aning bättre. Så har det alltid varit för mig... att det tar runt en vecka innan ångesten och framför allt "otrygghetskänslan" lägger sig.

Morsan och jag var ute på en lång promenad till en annan matvaruaffär som är ett par kilometer härifrån. Det var halvjobbigt att bära två tunga kassar själv men det gick hyfsat bra i alla fall. Kanske mitt trampande på motionscykeln varje dag gett mig lite bättre kondition?

Ha, ha! Jag sitter och tittar på Make my day på femman. Det är ju "mina" brandmän som sitter och trampar på cyklarna. *ler*. Synd att man inte var där i centrum just den dagen. Man kunde ju ha stött ihop med Hero!! *dräggel*

Farsan kände sig lite sjuk idag så istället för att jag åkte dit då kom morsan hit. Vi köpte bröd och gick sedan ner till vattnet. Där matade jag en ensam anka... det syntes inte till några andra just då. Vi gick vidare till ett annat ställe längs vattnet och vad hittade vi där om inte två svanar med tre ungar. Jippie!! Jag frös lite om fingrarna när jag matade svanarna men annars var det kul.

Morsan och jag blev för en stund svan-barnvakter. Det kom nämligen en annan hanne simmande och skrämde iväg svanföräldrarna. De bara flög iväg och lämnade ungarna. Schysst! Men efter ett tag kom de tillbaka.

Mårten och jag har varit i centrum, gått omkring och kikat i butiker. Jag tänkte köpa en salt- och pepparkvarn till morsan. Hon har ett par i glas men vill ha några bättre. Jag funderade på ett par i trä. Fan vad dyrt det är!! Jag sa till morsan att jag tyvärr inte har råd att betala 600 kr för några träbitar. Hon får nöja sig med annat istället. Vad hon får tänker jag inte skriva här förstås eftersom hon smygläser min dagbok ibland.

Jag är nu en stolt ägare till två nya fleecetröjor. *hi, hi*. Mårten var så snäll och gav mig en så att jag ska slippa frysa. Den andra köpte jag i centrum idag.

Sovrekord? 16 timmar! Jag drömde att jag var hemskt törstig. Klockan nio imorse vaknade jag av att läpparna i princip var ihopklistrade, så jag steg upp och drack en halv liter vatten. Sedan lade jag mig igen och vaknade för en kvart sedan. Nu är det bäst att jag gör mig i ordning lite och sen kopplar på telefonerna.

Jag är förbannad! Några timmar innan morsan och jag skulle åka till SPS så fick jag en panikattack. På en skala från 1-10 så var det en 4:a. Det var mest illamåendet som var jobbigt. Jag tog två Xanor och efter ca 1 ½ timme så kändes det lite bättre men inte helt bra. Trots det träffade jag morsan och vi åkte med buss till centrum. Där köpte jag lite mat och sedan gick vi till föreningen. Vad får vi se när vi kommer fram? Jo, det var inte en människa där! Helt nersläckt, igenbommat osv.

Vilken jävla dålig stil! Jag klarar inte av att ringa, men jag tog för säkerhets skull en titt på SPS hemsida för att se om det stod något där om att de skulle ha stängt eller liknande. Det stod inte ett skit om det så jag antog att det var öppet precis som alla andra onsdagar.

Så det var bara för morsan, mig och min plötsligt påkomna magont att åka hem. Hur jag känner mig nu? Det var inte speciellt kul det här med föreningen, men det som sänker mig mest är panikattacken. Jag önskar att jag aldrig hade blivit född. Jag tänker lägga mig nu (innan tårarna kommer), stänga av telefonen och sova ända tills jag vaknar och känner mig utvilad. Det spelar ingen roll om jag sover 7, 9 eller 15 timmar. Jag vill bara ifrån allt...

Ser man på... jag är med och sjunger på Jenny Jones. Nej, jag skämtar bara. Men det är en sångerska som heter likadant som det jag brukar kalla mig på SPS-chatten. *ler*

När jag ska hitta på ett namn till olika grejer så söker jag oftast på den här sidan. Man kan även välja att sortera namnen efter länder. De har också en slags "analys" av alla namn.

Imorgon kväll tänkte morsan och jag besöka SPS och se hur läget är där. Det var ett tag sedan jag var på föreningen så nu är det dags tycker jag. Hoppas bara det är lite bättre väder imorgon så att man inte sover igenom hela dagen.

Usch, det börjar redan bli mörkt ute. Bäst att jag tänder lamporna så att fåglarna ser vart de ska flyga.

Idag var det verkligen trist väder ute. Jag sov en stund på kvällen för jag var så himla trött. Inte för att jag hade gjort något särskilt under dagen... bara ätit lunch hos föräldrarna och sedan promenerat lite i Vällingby Centrum.

Jag mår inte så bra... ska nog lägga mig tidigt. Det säger jag jämt, ändå somnar jag inte före ett eller två. Men jag ska försöka idag.

Idag var jag hos föräldrarna och åt lunch. På hemvägen handlade vi lite.

Hur gick det då igår? Jo, morsan och jag vandrade runt i city och tittade i affärer. Jag hittade inget åt mig själv, bara en julklapp till Mårten. Julhandlandet är nästan färdigt, har två julklappar till Mårten, en till morsan. Jag ska bara köpa en grej till åt lilla mamma och en till farsan. I år blir det tack och lov inga presentkort. Sådana är dock alltid bra att ta till om man inte kommer på något att köpa.

Enda gången jag inte mådde så bra igår var konstigt nog när vi satt och åt. Vi var på Åhléns City och deras restaurang. Jag åt pannkakor med sylt och grädde. Klarar inte av att äta "tyngre" måltider när jag är ute.

Vi åkte några stationer med tunnelbana och det gick ganska bra. Jag hade med flit på mig stövlar som det är 8 cm klack på. Det betyder att jag blev 180 cm lång. Det var många på tunnelbanan, men med min längd så kände jag mig inte instängd i alla fall.

Om några timmar ska jag och morsan in till stan. Det var ett tag sedan jag åkte kommunalt, men det ska nog gå bra. Morsan har tagit ledigt så vi måste hitta på något kul. *ler*. Vädret kunde förstås ha varit bättre, men det får duga.

Jag sitter och funderar på vad jag ska ha på mig. En fleecetröja är varm och skön. Problemet är bara att det kan bli lite för varmt. Om ångesten skulle sätta in så föredrar jag att vara lite småkall... så jag tar nog på mig en vanlig tröja.

Morsan och jag var ute i kylan och tog en promenad. Nu är jag redo för flera timmars sömn igen. Ska nog lägga mig tidigt ikväll så att jag kan sova ut.

Hej, det är sömngångaren här... fast just nu är jag lite piggare. Jag har vunnit biobiljetter. Det var kul, det är nog på tiden att jag går på bio eftersom jag inte ens kan minnas när jag senast såg någon film på en riktig biograf.

Morsan åkte hem för en stund sedan. Vi var nere vid centrum och köpte pizza. Innan dess så var vi på en lägenhetsvisning (ja, faktiskt). Vi såg att de hade en visning i det nybyggda höghuset precis i centrumet. När vi var på väg mot hissarna kom det en man mot oss som sa att den ena krånglade. Usch, tänkte jag... ska vi verkligen ge oss in på det här, i ett hus som ännu inte är färdigbyggt? Men när den andra (fungerande) hissen dök upp så klev vi in tillsammans med tre andra. Precis när dörrarna skulle stängas så dök det upp minst fem personer till som också klämde sig in i hissen. En äldre man sa skämtsamt att "tänk om vi fastnar och får stanna här hela livet". Det var ingen som skrattade åt det.

Vad kan man då säga om lägenheten? En tvåa på 89 kvm, jätteful, stor balkong men med utsikt åt vägen och huset mittemot. För just den lägenheten har någon betalat 2.320.000 kr. Hemskt. Men det finns värre... På den översta våningen är det en 4:a på 179 kvm. Den är såld för 6.950.000 kr. Där har de i alla fall havsutsikt. Men vad fan, det har ju jag också för "bara" 3000 kr i månaden. *skratt*.

Just det, pizzasnubben sa att han hört från arbetarna att hela huset är ett skitbygge. Det är redan strul med elen, avloppet och förstås hissarna som vi märkte av. Stackars de som ska bo där.

Jag vaknade tidigt imorse. Alldeles för tidigt. Det var fortfarande mörkt då och fågelhannen hade säkert störts av något ljud, blivit rädd och flugit omkring i det mörka rummet. När fåglarna är lite halvsovande så är inte flygförmågan den bästa, så han krashlandade på golvet bredvid min säng. Jag steg upp, tände lampan och såg honom sitta där vettskrämd med näbben öppen. Så jag plockade upp honom och ställde honom på bordet så att han lättare skulle kunna flyga tillbaka till honan. Han är ju gammal... har inte lika mycket kraft som förut.

Morsan skickade ett gulligt elektroniskt vykort.

Jag har inte gjort mycket idag... var bara ute imorse och slängde soporna eftersom de började lukta illa.

Det hade varit trevligt med lite sällskap idag, men kanske jag kan träffa morsan imorgon och köpa lite pizza. Det skulle vara gott med någonting riktigt fettdrypande. Eller hamburgare... *mums*.

Känner mig nere idag också, ska nog lägga mig tidigt och bara sova bort allt det jobbiga. Hoppas på att jag är lite gladare imorgon när jag vaknar...

Farsan ringde upp, sedan pratade jag med morsan ett tag. Nu känns det lite bättre men långt ifrån bra. Jag tycker inte om ovissheten över framtiden. Kommer de på kommunen att hjälpa mig? Får jag ny KBT? Vad kommer hända?

Pratar i telefon med Mårten. Försöker att inte bryta ut i gråt igen. Tror inte att han märker att jag har gråtit för en stund sedan, fast det hörs väl på min röst och att jag är lite täppt i näsan. Jag vet inte om jag ska lägga mig tidigt ikväll eller sitta uppe och försöka fokusera tankarna på något annat än trista saker.

Fan vad jag hatar det här livet. För en stund sedan fick jag mail från min terapeut som skrev att vi tyvärr inte har några "sessioner" kvar (vi fick ett antal tilldelat av kommunen). Snacka om ett snabbt avslut! Vad ska jag göra nu? Terapeuten sa att min f.d. psykolog säkert kommer ta kontakt med mig. Sen då? Kommunen är ju en bunt muppar, de kommer säkert försöka få mig att gå till någon slags "skyddad verkstad" eller liknande. Bah!!

Ringde hem till föräldrarna nyss, minst 15 signaler gick fram... ingen som svarade. Skit! Nu kommer tårarna också.

Vilket äckligt höstväder det är ute. Man vill bara gå i ide och sova till nästa vår. Jag avskyr kyla! Brr... tack och lov för fleece. Jag har två tröjor hittills, men jag kan lova dig att min garderob kommer fyllas med många fler. Jag köpte faktiskt en idag. Efter den vanliga lunchen hos föräldrarna åkte vi till centrum där jag handlade mat och sedan kikade in på Stadium. 199 kr för en härlig, varm fleecetröja tycker jag är ett utmärkt bra pris.

Jag har inte mått så bra idag. Jag kände inget särskilt när jag vaknade imorse. Men under lunchen så fick jag bara ner två tuggor kött... fast en ganska stor portion potatisgratäng. Vem kan motstå morsans fantastiska gratäng? Inte jag i alla fall. Efteråt mådde jag illa en stund... och var tvungen att ta en Xanor innan vi åkte och handlade.

När jag kom hem packade jag upp alla varorna och kom sedan på att jag behövde boka tid i tvättstugan. Så det var bara att ta på sig skorna igen och åka ner till källaren. Den dagen jag hade tänkt tvätta (14/10) var förstås fullbokad. I det här huset måste man vara ute i god tid... minst två veckor innan. Jag vet inte exakt hur många lägenheter det finns, men det är minst 60 stycken.

Fan, dagarna bara går och går. Jag lade mig tidigt i onsdags och sov 14 timmar. Inatt sov jag ca 8 timmar, men är jag piggare för det? Nej. Om jag minns rätt så var morsan här igår och vi tog en promenad. Eller kanske jag drömde det hela? Nej, vi var ute... i kylan... höstmörkret.

Don't get me wrong, paniken tränger inte på särskilt mycket just nu. Jag är bara så förbannat trött. Morsan tyckte att jag kanske inte ska ställa väckarklockan så tidigt utan försöka sova ut. Men jag tror inte det gör någon större skillnad.

Det märks att det är höst. Den vanliga tröttheten har satt in. Eller kanske det beror på att jag de senaste dagarna ställt klockan på alarm... nio på morgonen. *gäsp*. Jag tänkte att det skulle få mig att lägga mig tidigare på kvällarna, men jag är nästan uppe lika länge som vanligt.

Idag ska jag träffa terapeuten. Farsan skjutsar mig som vanligt, men jag måste ändå ta Xanor idag. Det känns inte riktigt bra... fast huvudsaken är ju att jag kommer iväg.