Jag kunde inte somna förrän klockan två natten till idag. Först trodde jag att det var ångesten som gjorde ett besök igen, men senare insåg jag att det måste ha varit lasagnen jag åt klockan tio på kvällen. Det brukar inte vara några problem att äta så sent. Men jag ska kanske välja något lättare, typ ostmackor eller liknande.

Jag försökte lägga mig och sova, men det gick inte. När klockan var tolv så svalde jag en Xanor. Ändå tog det två timmar innan kroppen hade lugnat ner sig så pass mycket att jag kunde lägga mig i sängen igen utan att känna det där hemska illamåendet.

Nej, usch... vill inte tänka på det mer. Nu ska jag sörpla i mig lite sockerdricka och hålla koll på jobbet. När det är avklarat tänker jag sova. För säkerhets skull gör jag som igår: drar ur alla telefoner från jacken så att jag inte blir väckt ur min välbehövliga sömn. Hm, det ordet kom ut lite konstigt. Kan man säga "välbeartiga" då också? *skratt*. Sorry, bara min supertöntiga jag-har-sovit-alldeles-för-lite-humor som dyker upp från ingenstans. Man tänker alldeles för mycket konstiga saker när man är trött. Egentligen kanske det heter "välbehövda sömn" eller "väl behövda sömn", inte välbehövliga. Vad vet jag, jag är ingen svensklärare. Nåja, det lät roligare i alla fall.