Jag har skrivit till McDonald's och klagat. Förmodligen kommer jag bara få ett otrevligt mail tillbaka. Nåväl... Life's a bitch and then you die, but for now I'll have a piece of that applepie.

Nu har jag ätit upp fiskburgaren, en äppelpaj och druckit apelsinjuicen. Ska jag orka den sista pajen också? Njae... jag delar den på mitten och äter upp innehållet bara. *he, he*

Nu är jag hemma igen. Morsan och jag var och såg filmen Hulk (som jag vann biljetter till). Den var ganska bra och specialeffekterna var häftiga. Det var bara jobbigt att sitta still i två timmar och arton minuter. Innan filmen mådde jag inte så bra trots att jag hade tagit tre stycken Xanor... vilket i mitt fall betyder sammanlagt 1,5 mg. Kanske var det bara nervös ångest över att veta att man skulle sitta instängd i en sal så länge. Jag vet inte... men under filmen gick det ganska bra. Jag kände mig bara rastlös i kroppen efter en timme i biostolen.

Efteråt gick vi till McDonald's för jag skulle köpa en McFish & Co. Man får alltid vänta ett par minuter när man beställer fisk. Under tiden kom en tant tillbaka och klagade hos en av kassörskorna på att hennes pommes frites var alldeles för salta. Hon fick två nya askar, men för säkerhets skull testade hon potatisen på en gång. Och tänka sig... de var lika salta. Då bad hon om att få sallad istället.

Hm, pommes frites som hade blivit överösta med för mycket salt... var det något för mig? Verkligen inte. Jag kom inte på vad jag ville ha istället. Men så föreslog morsan paj och "chefen" där sa att det gick bra. Han slängde till och med i två pajer. Tack och lov för det. Vi blev inte speciellt bra bemötta innan av killen som tog emot vår order från början. Är det verkligen så svårt för folk att vara åtminstone LITE trevliga?

Idag var jag och mina föräldrar och lämnade tillbaka mikrovågsugnen. Eh... oj, glömde visst berätta att vi köpte en ny mikro i lördags. Jag värmde en Findus maträtt och trots rätt inställningar så var den kall i mitten. Jag testade mikron två gånger till, med samma resultat. När vi åkte tillbaka till affären idag så funderade jag på om det var värt att byta till en likadan modell eller om jag skulle satsa på en helt annan. Efter att ha pratat med mina föräldrar (det var ju ändå de som betalade) så kom vi fram till att vi skulle köpa en bättre modell. Den var dyrare, men så har den också varit bäst i test hos Råd&Rön.

Jag provade mikron ikväll och första "testet" var helt godkänt. Får se hur det blir när jag värmer andra maträtter... eller kanelbullar. *ler*.

Just det, jag fick svaret på blodprovet jag tog förra veckan. Allt var normalt, precis som jag hade väntat mig.

Varför kan jag inte må bättre? Hela grejen med magen häromdagen gjorde att allt känns ännu värre nu. För ett tag sedan kändes det som 50-50 att jag skulle klara av Kanadaresan. Nu är det runt 20-80... åt det sämre hållet. Och klockan tickar på hela tiden, snart måste jag bestämma mig om jag kan åka eller inte.

Fan vad jag hatar allt just nu. Vad är det för mening med att varje dag trampa på motionscykeln, göra sit-ups, spara till superlångt hår, göra sig fin? För vem? Det är ändå ingen som märker en, för jag kommer inte ut så ofta. Jag sitter bara här ensam med min jävla panikångest och nu även beslutsångest över resan.

Nåväl, dagens träning bestod av att jag var ute med soporna. Sedan var jag även ner i tvättstugan. Snart ska jag sova, bara folket på någon av balkongerna kan hålla tyst... eller åtminstone prata lite lägre.

Det finns tydligen en del ljuspunkter i livet ändå. Jag fick just posten och ett brev där det stod att jag vunnit två biljetter till filmen Hulk. Sedan stod det också att "spelet kommer i augusti". Jag är med i så många tävlingar att jag inte kommer ihåg vad priserna är. Förmodligen har jag väl vunnit spelet Hulk också...

Jag blev väckt för en timme sedan då det ringde på dörren. Jag trodde att det var postgubben som hade något brev som inte gick i inkastet. Men när jag öppnade stod där en kille i skjorta och slips. Det visade sig att han kom från Electrolux och ville sälja hushållsmaskiner. "Nej tack", sa jag och stängde dörren. Sen kunde jag inte somna om så jag ringde först Mårten och pratade lite. Sedan slog jag en signal till morsan också för att berätta att det kändes bättre i magen idag.

Nu ska jag äta frukost... fast inte bröd. Allting som är gjort av sädesprodukter är också tydligen syrabildande. Inte undra på att jag fick ont i magen igår. Först grillat kött och sedan flera skivor bröd.

Det känns en aning bättre. Jag ska göra ett försök och lägga mig så får vi se om jag kan somna. Det känns nästan så för magontet är inte lika hemskt och jag var redan trött på hemvägen från Norrtälje. Illamåendet är också nästan borta. Jag ställer ingen väckarklocka imorgon utan tänker sova ut mig ordentligt.

Jag har fortfarande ont, fast kanske inte riktigt lika mycket. Mårten ringde sin sjukvårdsupplysning (på landet går det tydligen fortare) och där sa en tant att helst ska man inte ta oftare än 1 per dygn, men har man väldigt ont så kan man ta en... bara det inte händer allt för ofta. När min mamma efter ca 35 minuters telefonväntetid kom fram sa de att jag inte kunde ta en Losec till. Jag ska dricka mjölk eller äta något som neutraliserar syran. Så vem ska man tro? Jag vågar inte ta en tablett utan sitter istället och äter på ett salladsblad. Jag letade på nätet och hittade en sida där det stod förklarat om basiska och syrabildande matvaror. Sallad kanske innehåller någon syra, men den reagerar basiskt i matsmältningen. På en annan sida stod det att det bästa är saft från en pressad, rå potatis. Men jag har ju ingen tyvärr.

Nu mår jag illa och så har jag ännu mer ångest. Jag måste ta en Xanor snart. Hoppas bara att det inte påverkar magen negativt.

Faaan vad ont det gör! Jag står inte ut längre... Morsan ringde från sin mobiltelefon och berättade att hon satt i telefonkö. Sedan dog mobilen för batteriet var säkert urladdat. Hoppas hon satte den på laddning för jag måste nästan ringa henne och höra hur det går. Orkar inte med smärtorna...

Jag ringde morsan nyss för jag har så ont i magen, eller matstrupen för att vara exakt. Det känns som början till magsår igen, men jag har ju ätit Losec i ett par dagar så jag borde inte ha ont. Okej, vi grillade kött idag... men kan det påverka magen så mycket? Jag bad mamma ringa sjukvårdsupplysningen, vårdguiden eller något liknande och höra om jag kan ta en Losec till trots att jag tog en vid lunchtid idag. Normalt tar man bara en tablett per dygn. Jag klarar inte av att prata i telefon just nu. Smärtan sprids i hela bröstet och det gör ont bara jag andas, sväljer eller rör mig. Oavsiktligt spänner jag också axlarna... och musklerna i nacken känns stenhårda. Hoppas morsan får tag i någon. Ska jag ha så här ont resten av kvällen och natten så kommer jag inte kunna sova. Inte kunna göra något annat heller för den delen...

Nu är jag inne i en sådan där trötthetsperiod igen. Jag får väl käka mera russin, men jag tror inte att det är järn jag saknar. När jag var hos husläkaren i torsdags tog de massor av blod... minst fyra, fem rör. Usch... gillar inte sånt. De ska kolla allt möjligt verkar det som... sköldkörteln och levern också. Vem vet hur alla mediciner har påverkat kroppen. Husläkaren och jag pratade lite om min panikångest, hon verkade inte helt avig till alternativa behandlingar. Hon sa själv något om hypnos och akupunktur. Nåja, vi får väl se vad testerna visar. Det blir väl som vanligt att de säger att alla värden är jättebra.

Idag var jag och mina föräldrar på en utflykt till Norrtälje. Vi gick omkring i centrum och tittade lite. Sedan fick jag syn på en skylt där det stod "Utsiktspunkt". Det var vi ju bara tvungna att utforska. Så vi klättrade uppför ett brant berg... kändes det som i alla fall. På toppen fanns en restaurang och utsikten därifrån var faktiskt fin. Vi köpte varsin glass och satte oss där en stund och tittade ut över staden.

De som jobbade där vid Bergstugan var jättetrevliga, man kände sig välkommen. Själva restaurangen var mysig inuti. Den såg inte ut att ha ändrats mycket sedan 1922 då den byggdes.

Vi avslutade besöket i Norrtälje med att besöka Husby-Sjuhundra kyrka som ska vara från 1100-talets andra hälft. Fast sen dess har de ju förstås byggt till, byggt om osv. Men det var en gullig liten kyrka med flera runstenar i området runt omkring.

Jag tog ingen Xanor idag, men det gick hyfsat bra ändå. Fast det känns lite ångestfyllt just nu... men det går väl över någon gång antar jag...

Jag mår inte så bra just nu. Igår eftermiddag var jag ute med soporna och tog en kort, rask promenad eftersom det småduggade. Senare under kvällen började jag få huvudvärk... som bara blev värre och värre. Inte ens när åskvädret drog förbi gav huvudvärken med sig. Jag sov inte speciellt bra natten till idag. När jag steg upp imorse hade jag fortfarande ont, så jag tog en Alvedon. På eftermiddagen var jag tvungen att ta en Xanor också för jag hade ångest och mådde illa.

Morsan kom hit efter jobbet och vi tog en promenad ner till vattnet. Jag upptäckte ett par likadana grodor som Mårten och jag hade sett vid Gullsjön... fast de här var mycket mindre, bara ca två centimeter. *ler*. Jag tog upp en och la den i min handflata. Jag trodde att den skulle hoppa iväg genast, men den kröp omkring lite och satte sig sedan tillrätta på mitt pekfinger där den studerade utsikten. Jag var tvungen att putta lite på den för att den skulle hoppa ner.

På hemvägen stannade mamma och jag till vid pizzerian. Nog för att det är gott med pizza, men det var inte den enda orsaken. Min mikrovågsugn dog nämligen i söndags. Enligt Electrolux service så är det förmodligen "touchpanelen" som pajat (det händer inget när man trycker på knapparna) och det skulle kosta runt 1000 kr att laga. Så jag ska få en ny mikro från mina föräldrar. Men jag måste vänta till helgen då farsan kommer hem från Spanien...

Visst kan man laga mat på annat sätt. Steka, koka eller använda ugnen. Men jag brukar oftast inte göra det... så det blir lite klurigt. Jag har ätit pyttipanna två dagar i rad nu. Idag blev det pizza. Imorgon kanske jag kokar pasta... Jag läste i och för sig på Findus frysta rätter att man kan göra dem i den vanliga ugnen. Men jag tänker inte slösa massor med el på att ha en portion mat i ugnen i 40 minuter! I mikron brukar det bara ta ca 7 minuter...

Urk, jag mår som sagt var inte så bra. Jag satte i mig hela pizzan. I vanliga fall äter jag bara halva och sparar resten till senare. Sen tror jag att det var ganska mycket vitlök i tomatsåsen de använde på pizzan. Min mage blir lite knasig av vitlök och jag mår också illa om jag äter för mycket av det.

Nej, jag ska nog gå och lägga mig nu. Imorgon ska jag och mamma träffa min nya husläkare. Jag är så jävla nervös inför Kanadaresan och jag får ångest bara jag tänker på det hela. Kanske husläkaren kan hjälpa mig med mitt illamående som jag känner nästan jämt och ständigt. Jag vill så gärna åka och hälsa på mina släktingar, men jag vet inte om jag klarar av det. Nu är det mindre än tre veckor kvar och jag blir bara mer ledsen för varje dag, för det känns som att jag inte kommer iväg. Men vissa stunder är det bättre och jag tänker att det kanske går ändå... Åh, det är så jobbigt! Jag orkar inte med den här förbannade ångesten...

Det här var en riktig träningshelg. I fredags åkte jag till min mamma och sov över där. Jag borde kanske ha tagit med mig papper och penna... kommer inte ihåg allt vi gjorde. Jo, jag solade lite i trädgården... och sedan blev kvällen förstörd då jag hade magont som inte ville gå över. Jag tog en Alvedon men det hjälpte inte.

Igår morse fick jag ta en Losec då det mer kändes som magsårsont. På förmiddagen promenerade morsan och jag till centrum (ca 4 km). Jag köpte lite fågelfrön och annat nödvändigt. Sedan tog vi bussen hem till mamma igen där vi åt lunch. På kvällen åkte vi hem till mig och promenerade ner till havet där vi satt på en brygga och matade ankor.

Idag åkte vi buss till centrum där jag köpte ett par nya sandaler, liknande Birkenstock, fast ett billigare märke som bara kostade 129 kr. Sen åkte vi till mina föräldrars hus och åt hemlagad korv stroganoff som var supergod! Jag fick med mig lite rester som jag ska glufsa i mig imorgon.

Ikväll är det ett program på TV om antidepressiva mediciner. Först blev jag tipsad om det på ett forum. Sedan berättade Mårten om det... sen fick jag ett SMS från en kompis som också tyckte att jag skulle se på programmet... och nu när jag kom hem för en stund sedan ringde en annan vän som också ville tipsa om samma sak. Så nu får jag se till att inte missa det. *ler*

Jag har inte hunnit skriva något i dagboken för jag har haft besök under tisdagen och onsdagen. Mårten och jag åkte runt och utforskade runor och liknande i Täby. Jag gick nämligen in på kommunens hemsida och hittade en del utflyktsmål. Vi var vid en jättegullig sjö (Gullsjön) som var täckt av näckrosor och runt omkring i området fanns en mängd häftiga små grodor. Just det, jag såg en brun orm i vattnet som var ca en halv meter lång. Fantastiskt vad snabb den var...

Efter en kort promenad kom vi upp på Täbys högsta punkt: Löttingekullen 58,2 meter över havet. Wow...

När vi stannade till vid Täby Kyrka blev vi "infångade" av kyrkovärden (eller vad det nu heter). Hon började berätta en massa om kyrkan, dess historia osv. Vi hade inte ens bett henne göra det, men det var väldigt intressant faktiskt. Vi avslutade besöket i kyrkan med att kolla in den berömda målningen där döden spelar schack med människan.

Sedan spanade vi in Jarlabankes bro där det tyvärr bara finns två runstenar kvar. Vi kunde inte läsa historien om det hela för någon hade bränt pappret i informationstavlan. Vi tittade på en till kyrka i Vallentuna och några runstenar... sen fick det vara nog.

Det är +29,5 grader inne hos mig. Jag borde kanske öppna balkongdörren och sätta upp myggnätet, men jag är för lat. Fönstret skulle nog duga också... hm, får väl se hur jag gör.

Sådär, nu känner jag mig lite fräschare. Vad jag tänkte skriva förut var att jag gjorde en jätteträning idag. Det var nämligen såhär att jag fick en avi om att jag skulle hämta ut något brev/paket. Eftersom jag inte har beställt något blev jag självklart nyfiken. Jag visste inte om jag skulle klara av att gå ända till centrum och uträtta ärendet, men jag skulle ändå ut och slänga soporna så jag tog med mig avin.

Halvvägs till centrum började hjärtat slå fortare och jag mådde sämre. När jag var nästan utanför affären gick jag långsammare och tänkte något i stil med: "Ska jag gå in eller inte?". Efter någon sekunds betänketid (man kan ju inte stå där och vela) gick jag in. Då kom allt på en gång... hjärtklappning, ångest (fast ingen panik), lite illamående, nervositet. Jag var tvungen att gå in i gången där det nästan aldrig är folk; "hälsokostgången". Där stod jag ett tag och låtsades se intresserad ut av vad det fanns för olika varor. När mitt hjärta lugnat ner sig en aning gick jag fram till postulämningen och ringde på klockan. Mer illamående kom över mig...

Efter ett par minuter kom en av kassörskorna och tog emot min avi. Jag hade redan innan några misstankar om vad det kunde vara för paket. Och när jag fick se att det verkligen var min månadsbok så försvann illamåendet och nervositeten på en gång. Här trodde man att man skulle få något kul med posten... och så var det bara den vanliga boken som i normala fall alltid dimper ner genom brevinkastet. Den här hade också fått plats, vet inte varför de klassade den som för stor.

Så hemvägen gick bättre, fast min puls var och är fortfarande lite hög. Just nu känner jag mig... konstig. Vi får se om jag behöver ta någon Xanor senare. Även om jag inte fick panikångest i affären så kommer det alltid senare på kvällen när man tar det lugnt. Alltid på kvällen... eller natten. Men jag ska försöka att inte tänka mer på det. Nu ska jag sätta mig framför TV:n och se på några inbandade program jag har på video.

Jag... nej, jag måste ta en dusch först. Strax tillbaka.

Jag är så trött att jag skulle kunna somna nu på en gång. Men det ska jag förstås inte. Den senaste tiden har jag varit ute nästan varje dag och det är väl därför som jag känner mig tröttare och har mer ångest. Morsan och jag var nere vid vattnet idag... satt där en stund och njöt av värmen. Sedan åkte vi med Roslagsbanan en station, köpte varsin glass och åkte sen hem igen.

Igår var jag på en guidad tur i Enköping. *ler*. Det var Mårten som visade mig runt till olika sevärdheter i stan som parker, hällristningar osv. Det var riktigt trevligt och vi hade tur med vädret. Jag kände mig som en turist där jag gick omkring med min kamera runt halsen. Jag mådde ganska bra under hela resan. Enda gången jag kände av ångest var förstås när vi satt och åt...

Vad avslutar man en tripp till Enköping med? Jo, godisbutiken i Hummelsta förstås! Sammanlagt köpte Mårten och jag mer än tre kilo godis. Ett kilo var kan man säga, för jag köpte även till min mamma (hon hade skrivit en lista på vad hon ville ha).

Fast... allt är förstås inte bara positivt. Jag har inte berättat hur jag mådde natten till igår. Det var rent ut sagt för jävligt. Under kvällen hade jag lite känningar i magen, ungefär som början till magsår. Jag ignorerade dem och gick till sängs. Hela natten var ett helvete. Jag sov knappt någonting, vände mig hit och dit, hade ångest, hade magont. Men jag ville inte stiga upp och ta en Losec för då skulle jag vakna till och inte kunna somna om. Klockan fem orkade jag inte mer utan klev upp, tog en tablett och satte mig sedan vid datorn. Sedan mådde jag skit hela förmiddagen... ända tills jag tog några Xanor inför Enköpingsresan.

Snart ska jag äta lunch, för min psykolog tycker att jag ska sätta upp ett dagsschema som jag ska följa. Inte bara när det gäller träning att gå ut, utan även mattider och liknande. Från och med idag ska jag äta middag klockan 19. Så det är väl bäst att äta lunch i tid också. Usch, jag gillar inte scheman, planeringar och sånt. Alltid saker man måste göra. Tycker att ordet MÅSTE borde strykas från ordlistan.

I förmiddags när solen sken passade jag på att gå ut med soporna. För första gången det här året så frös jag inte utomhus trots att jag bara hade jeans och t-shirt på mig. Tjohooo! Hoppas att man får känna av lite mer värme den närmsta tiden.

Nu när det är molnigt ute så tänkte jag sätta mig ner och se en film. Ska rota lite i min minimala samling och se vad jag hittar. Just det... det var lite svårt att hitta en plats för den nya mjukistigern. Först tänkte jag att den skulle passa bra på soffryggen, men den tar ju upp alldeles för mycket plats! *skratt*. Så jag har slängt upp den på bokhyllan där den tittar ner och håller vakt.

Vad gjorde jag igår? Jo, just det... jag var hos morsan.

Idag åkte vi in till stan och gick omkring på Skansen. Vi började med att gå dit där de sålde lotter. Jag köpte först en lott för 20 kr och vann ett gulligt mjukisdjur i form av en säl. Vid nästa ställe köpte jag för 50 kr 6 remsor lotter med garantivinst. Garantivinsten visade sig vara en pytteliten mjukis-Ior, och efter att ha kollat igenom 3 remsor utan någon vinst så började jag tappa modet lite. Men vad fick jag se på den fjärde remsan? Jo, en vinst! Och inte vilken vinst som helst... högsta vinsten: en enorm tigermjukis! Räknar man bort svansen så är längden på den ca en meter, och huvudet verkar vara större än mitt eget. Tydligen ville ödet att jag skulle gå omkring med den där jättetigern under armen och skrämma småbarn där på Skansen. *ha, ha*.

Nej, men det var en väldigt bra träning mot min sociala fobi. Jag vet inte hur många gånger jag hörde folk säga: "Åh, titta vilken stor tiger", eller mammor till sina små barn: "Nej, den är inte riktig". Flera personer (även äldre) kom fram och pratade med mig, några gratulerade mig också till vinsten. En liten kille blev rädd för han trodde att tigern var riktig. Men annars var det många småungar som frågade om de fick klappa tigern... *skratt*. Om jag ska försöka räkna ihop alla jag pratade med (vilket är ganska omöjligt), så var det säkert minst 50 pers.

Eftersom jag hade vunnit en så stor och fin tiger så kände jag att jag ville ge mini-Ior till någon unge som säkert skulle ha större glädje av den. Därför hade lillkillen som var närmast just då tur. Han såg en aning ledsen ut där han satt i sin barnvagn, men med en Ior vid sin sida blev han genast på lite bättre humör.

Hoppsan, jag glömde visst bort dagboken. Har haft lite andra saker i tankarna de senaste dagarna. I förmiddags fick jag i alla fall papper från Försäkringskassan. Nu har de räknat om allting igen trots att jag inte skickat in någon överklagan än. Nåja, man måste tydligen tjata ordentligt för att något ska hända. Nu är jag i alla fall nöjd, allt är som det ska vara... höjd hyra och även höjt bostadstillägg. Då behöver jag inte leva på blodpudding hela tiden.

Morsan slutar jobbet lite tidigare idag så att vi kan hitta på något tillsammans. Jag vet bara inte vad. Igår var jag råförkyld med rinnande näsa och hela paketet. Jag drack Echinagard och idag är det inte alls lika jobbigt, fast jag känner mig fortfarande seg och hängig. Något skoj ska vi väl kunna göra ändå hoppas jag.

Jag fick mail från min psykolog idag. Jag ska fortsätta maila till henne hur det går med min träning... även fast hon åker på semester nu. Hon föreslog att jag ska göra ett slags schema för mina promenader, för då kanske det inte blir så styrt av "vad jag känner för stunden". Jag vet inte om det underlättar att jag bestämmer en viss tidpunkt då jag ska ut och gå. Snarare tvärtom, då tänker jag alldeles för mycket innan. De gånger jag har varit ute och promenerat och allt känts ganska okej, det har oftast varit vid tillfällen då jag helt oplanerat tänkt att "nu ska jag gå ut". Inga negativa tankar hinner dyka upp då, utan man bara tar på sig skorna och traskar ut på en gång.

Nu är jag tillbaka igen från tvättstugan. Jag var tvungen att sitta där nere under hela tvättandet för hon som hade tiden innan var inte färdig. Och snäll som jag är så sa jag förstås att hon kunde få använda torktumlaren och torkskåpet medan jag tvättade i maskinerna. När min tvätt var klar höll hon fortfarande på att torka sina kläder. Snälla jag sa åter igen att hon kunde fortsätta för jag torkar alltid min tvätt uppe i lägenheten. Jag tycker att torkskåpet är skitdåligt, dessutom doftar det så gott i lägenheten med nytvättade kläder som hänger på tork. *ler*.

Men självklart var jag sur... Hon hade ju tre timmar på sig att fixa det hon skulle. Räcker inte det så får hon väl dela upp tvätten på flera dagar. Hrmpf!! Nu ska jag värma lite mat, jag är hungrig (för en gångs skull).

Vilket härligt sommarväder vi har! Hrm... det verkar vara regn ena dagen och sol nästa. Fast det spelar ingen roll just idag. Jag ska ändå ner i tvättstugan snart.

Tjafset med Försäkringskassan fortsätter. Både min mamma och Mårten har hjälpt mig ringa, för jag blir bara så upprörd... stressar upp mig alldeles för mycket. Den senaste uppgiften vi fått är att det skulle vara fel på några centrala datorer, så de har räknat att jag har aktivitetsersättning när jag i själva verket fortfarande har sjukersättning. Vi får väl se om det stämmer och om det går att rätta till. Säger tanterna att det inte alls är så... ja, då tänker jag överklaga beslutet, be dem räkna om allt igen. 1560 kr mindre per år är svinmycket när man redan från början har minimalt med pengar att röra sig med.

Varför ska allting jämt vara så krångligt och invecklat? Mina närmaste säger till mig att jag måste koppla bort det hela ett tag, tänka på något annat. Men jag antar att jag har problem med det... också. Är det något som inte stämmer så vill jag ha det fixat på en gång, annars gnager det i mig hela tiden ända tills det är utrett.

Jag tänker alldeles för mycket på saker och ting. Igår gick jag ut ensam och postade några brev (hade inte tagit Xanor). Det gick rätt okej... men senare under kvällen kröp ångesten på mig. Ofrivilligt så ökade jag på det hela då denna tanke dök upp: "Vad händer om jag fortfarande mår dåligt när mina föräldrar inte finns längre?". Vem ska ge mig stöd, råd och trösta mig när jag är ledsen? Jag har ingen pojkvän, inga släktingar här i Sverige, bara ett fåtal vänner som jag kan räkna på en hand.