Hej. Jag har haft en hemsk kväll och natt. Det började vid 22-tiden igår då jag kände av magkatarren igen. Det högg till i magen ordentligt så jag får nog börja med Losec igen efter bara ca tre veckors uppehåll. När jag hade druckit ett glas Samarin kom jag på att jag inte ätit yoghurt på två dagar. Och eftersom det ska vara bra för magen så åt jag en liten delikatessyoghurt som jag upptäckte ändå gick ut den 22:a november.

Sedan var det frid och fröjd... ett tag. Jag tittade på Robinson som jag hade spelat in tidigare under kvällen. Men ju mer klockan blev desto sämre mådde jag. Inte med magkatarren dock, där hjälpte nog Samarin. Det var istället det där hemska illamåendet som trängde sig på.

När klockan slog 01 så hade jag vattnat växterna, borstat tänderna och gjort allt jag brukar göra innan jag går och lägger mig. Så jag kröp ner under täcket trots kväljningskänslorna och försökte sova. För säkerhets skull lämnade jag lampan i hallen tänd och badrumsdörren öppen.

Sen följde två plågsamma timmar då det kändes som att jag började slumra in... bara för att ryckas upp igen då en våg av illamående sköljde över mig och fick hjärtat att slå fortare. Jag försökte ignorera det och somnade nästan... när illamåendet gjorde sig påmint igen. Så fortsatte det om och om igen tills jag inte stod ut längre. Jag gick på toa och kräktes, men jag vågade inte tända lampan i badrummet ifall att det skulle vara blod i uppstötningarna igen. Men jag tror inte det... det kändes inte som förut. Det jag däremot märkte var att det som kom upp kändes som någon stark frätande syra. Det riktigt brände i halsen (på ett obehagligt sätt). Jag är ganska säker på att det var yoghurten som ställde till det. Fattar bara inte varför... det var ju den 22:a igår och på asken stod det att yoghurten gick ut den 22:a. Då borde det väl inte vara något fel på den?

Om du trodde att allt tog slut nu... så har du fel. Självklart skulle lilla Vivi plågas ett tag till. Visst, det kändes bättre efter besöket på toa så jag gick och lade mig igen... bara för att upptäcka att jag ändå inte kunde somna. Jag mådde inte riktigt lika illa som innan, men något höll mig vaken. Mitt i allt tänkte jag att vilken tur det är att inte ångesten dyker upp... som den alltid brukar göra annars när jag mår illa. Så jag trodde att jag kunde klara mig utan Xanor. Men när klockan blev 04 och jag fortfarande inte somnat (vid det laget så mådde jag nästan illa för att jag inte fått någon sömn) så steg jag upp och tog en Xanor. Någon timme senare tror jag att jag äntligen kunde somna. Fast det var en lätt sömn och jag vaknade flera gånger.

När klockan slog nio imorse så steg jag upp. Då var det lagom ljust ute. Nåväl, så värst ljust är det kanske inte nu när jag ser efter. Regnet vräker ner från en mörkgrå himmel. Men det är i alla fall bättre än kolsvart mörker. Oavsett om jag har ångest, illamående eller något annat så känns det alltid bättre när det är ljust ute. Mörkret och tystnaden på natten får det alltid att kännas som att man är den enda personen kvar på jorden, helt ensam, utlämnad... ingen som kan hjälpa en.

Nu ska jag klä på mig, dricka lite läsk kanske och åtminstone försöka få i mig ett kex eller två. Just det, ska ringa föräldrarna också och säga att jag inte kan komma dit idag.