Jag har just pratat med farsan i telefon. Han var och skrotade bilen idag. *snyft*. Igår när vi var ute och körde så ramlade nästan hela avgassystemet ner i marken. Mina föräldrar diskuterade lite igår kväll om det var värt att reparera bilen eller om det kanske var dags att skrota den. Det känns en aning sorgligt... jag har ju vuxit upp med Volvon. Nåja, tack och adjö du kära bil. 29 år och 3 månader gammal... 293.000 kilometer minnen. Jag får bekanta mig mer med den andra Volvon istället som bara är ca 20 år.

Nu ska jag se vidare på filmen jag kollade på när farsan ringde. Känner mig lite nere... det är passande väder också, grått och trist.