Usch vad jag är trött. Jag steg upp strax innan 6 imorse. När klockan blev 8 och Xanor verkade så satte jag och mina föräldrar kurs mot Linköping. Vi hamnade förstås i kö och lämnade inte Stockholm förrän efter 9.

Framme i Linköping så mötte vi Mårten och åkte nästan genast till en restaurang och åt eftersom det var lunchtid och alla var hungriga. Vi ställde till det en aning för servitrisen då vi beställde olika rätter allihopa. *skratt*. Maten var jättegod och jag lyckades nästan äta upp allt... fast det var jobbigt med ångesten och sociala fobin. Restaurangen var ju nästan full av folk.

Efter lunchen tog vi en promenad i stan... tittade på ett par hus från 1700-talet, kyrkan o.s.v. Jag hade med mig min kamera och fotade allt möjligt. Inne i kyrkan fotade jag den enda döskallen jag hittade. Den såg verkligen läskig ut, knappast något som man förväntar sig hitta i en kyrka. För att inte verka allt för morbid så tog jag ett par bilder på några änglar också.

Vad gjorde vi sen? Hm, minnet är inte alltid så bra. Jo, vi åkte till Cloettafabriken och köpte en massa onyttiga saker. Det var proppat med folk i butiken. En hel busslast med stinkande, otrevliga pensionärer trängdes och knuffades. Jag fattar inte, tror de att de kan göra precis som de vill bara för att de är äldre?

Efter manglingen åkte vi vidare i regnet till Plantagen där vi köpte växter. Nåväl, jag köpte plast-snittblommor och en stor glasvas. Det är svindyrt med plastväxter... men så håller de ju nästan för evigt.

Tiden går fort när man har roligt så vi hann inte med så mycket mer... eller så har jag glömt något. Nu tänker jag hoppa i säng... hrm, snart i alla fall. Jag sov i bilen nästan hela vägen hem men jag är ändå trött.