Här är jag igen och skriver. Jag känner mig bara så... tom. Har egentligen ingenting att skriva om, men av någon anledning så känns det bra att sitta och knappa här på datorn.

Det var röd dag förra torsdagen och sedan en klämdag så jag umgicks med mina föräldrar en del. Vi satt mest i trädgården och tog det lugnt. Jag matade sparvarna. Min favorit "fläckisen" var där i år igen. Vet inte om det är tredje eller fjärde året i rad jag ser henne. Men hon är gullig och det går att skilja henne från de andra på grund av att hon har vita fläckar på huvudet och en del av vänstra vingen är helt vit. Jag har sett en sparvhona till som också går att känna igen. Hon har en aning mörkare och längre fjädrar på huvudet... liknar en punkare. *he, he*.

Den enda större utflykt vi gjorde var till Rönninge by. Jag kallar det en "större" utflykt inte på grund av avståndet, utan för att jag inte hade tagit lugnande. Jag brukar alltid ha ett par Xanor i väskan och eftersom jag kände mig ångestfylld när vi skulle till Rönninge så tänkte jag ta en tablett. Men jag upptäckte att de hade gått ut... så det var bara att slänga dem. Jag kämpade mig igenom dagen och klarade det ganska bra. Det var bara på kvällen som ångesten och illamåendet hann ikapp mig.

Jag har gympat en stund... blä... och nu ska jag hoppa i badet.