Trött. Det är det enda ord som bäst beskriver min tillvaro just nu. Hur mycket eller lite jag än sover så känner jag mig aldrig utvilad. Jag är även trött på livet i allmänhet. Igår var Mårten på besök. Vi käkade påsklunch hos mina föräldrar. Så länge var allt okej... men resten av kvällen var inte så värst lyckad. Butiker och affärer som sagt att de skulle ha öppet hade det inte osv. Vi åkte ner till Haninge för att handla men där var allt stängt så det blev bara ett besök hos vår favoritgrill Vegabaren. Jag älskar deras pannkakor... och den nya cappucino-milkshaken är supergod.

Varför måste allt vara stängt när det är påsk? När vi åkte runt i stan så var det mängder av folk på alla krogar och uteställen. Jag förstår dem, var ska man annars ta vägen? Kanske dit Mårten och jag tittade in; i kyrkan. Det är väl något som alla gör... springer iväg till kyrkan mitt i natten för att lyssna på lite sång osv? *skratt*. Nej, men det var faktiskt intressant. Det var nästan som att man förflyttades tillbaka till 1500-talet... det var helt nedsläckt i kyrkan och sedan kom det folk gående i ett tåg med ett stort tänt ljus... och kören som sjöng senare. Det kändes fascinerande men samtidigt lite creepy. När jag ändå skriver om kyrkan så kan jag berätta att Mårten och jag var i samma kyrka vid nyår, också då av en slump eftersom allt annat var stängt. Är det inte en underbar huvudstad man lever i där nästan ingenting är öppet vid speciella helger eller sena nätter? Nåväl, vid nyår så stannade vi till vid Sofia kyrka och lyssnade på när en kör sjöng. Akustiken i den kyrkan är helt enorm. Men det som jag minns bäst var de mystiska killarna klädda helt i svart. Det kändes lite läskigt när Mårten och jag gick en trappa upp (det fanns inga platser kvar nere) och tre killar i svarta dräkter följde efter oss. De liksom bara gled fram helt ljudlöst, log aldrig och sa inte ett ord. Mårten tyckte att det var som om de var tagna direkt från Da Vinci-koden. Själv tyckte jag att de påminde om något från Buffy the Vampire Slayer.

På tisdag ska jag till Enköping och hämta en digitalkamera som jag har vunnit. Jag sa till Mårten häromdagen att det enda som gör livet värt att leva just nu är de gånger jag kommer ut från lägenheten och hittar på något skoj med honom och när jag vinner något i tävlingar. På tisdag ska det tydligen vara våffeldagen så vi kommer nog mumsa i oss ett par stycken då.

Nej, nu är jag alldeles för trött för att skriva. Jag ska bara borsta tänderna lite snabbt och sedan krypa ner i sängen och förhoppningsvis sova i jättemånga timmar.