Jag har just kommit hem. Kände bara att jag ville få ner ett par rader om hur konstiga människor det finns.

Mårten och jag firade midsommarafton tillsammans idag... ja, fast det blir ju igår eftersom klockan är efter midnatt. Vi tog det rätt lugnt, var självklart och kollade på midsommarfirande precis som de flesta andra. Sedan åkte vi runt till olika affärer. På kvällen var vi ett par timmar i Maxi Ica Stormarknad i Nacka... förmodligen den enda butik som hade öppet till 22 på midsommarafton. Jag hittade en del kläder till löjligt låga rea-priser. Jag är ganska smal så ibland köper jag barnkläder. En topp för 59 kronor... det passar min plånbok perfekt. *ha, ha*.

Senare på kvällen var vi inne i stan som vi nästan alltid brukar vara. Det är kul att gå omkring och se alla människor. Ja, jag har social fobi... men min fobi yttrar sig nog mest när jag står i fokus, typ när man ska hålla föredrag, prata med främmande människor och liknande. Att bara smälta in i folkmängden och vara anonym är rätt skönt. I alla fall... helt plötsligt hörde vi massor av jublande människor, folk som tutade med bilar o.s.v. Det var turkarna som var minst sagt glada över segern mot Kroatien. De höll på i flera timmar och firade. Jag och Mårten gick upp på Mäster Samuelsgatan och fotade från bron ner mot Sergels torg och fontänen. Jag stod även på bron ovanför Hamngatan och fotograferade. Jag märkte att det stod en aning lättklädda tjejer på hörnet som pratade med olika män, så jag tittade upp på gatuskylten... och där fann jag förklaringen: Malmskillnadsgatan. Helt sjukt... det har ju inte stått något i media eller så om det på evigheter så jag trodde att det var helt utdött. Äckligt... och framförallt synd om de kvinnor vars män åker eller går dit.

Vad jag inte visste var att kvällen skulle bli ännu knäppare. På väg hem upptäckte Mårten och jag nämligen att vi var förföljda. En bil körde efter oss hela tiden. För att vara helt säkra så körde vi två varv i en rondell... och visst, bilen hängde på. Jag hann se att det var en äcklig, gammal gubbe som körde. Det är ju vidrigt, han måste ha spanat in mig när jag stod och fotade på någon av broarna. Vi körde omkring ganska länge men vi kunde inte skaka av oss honom. Till slut sa jag till Mårten att vi skulle åka till polisstationen. Då kunde ju bara ett av följande ske: 1. Gubben bli avskräckt och åka iväg... eller: 2. Polisen hjälpa oss att bli av med gubben. Tack och lov så blev det nr 1. Så fort han såg ordet Polis så drog han. Vi kollade ändå väldigt noga att han inte följde efter oss när Mårten sen körde hem mig.

Jag kände mig konstigt nog inte alls rädd. Jag blev mest arg över att någon kan vara så helt sjuk i huvudet.

På lördag blir det fullt upp. Vi ska iväg på en marknad, sedan hem och käka lite osv. På kvällen ska Mårten och jag till "Where The Action Is" och se bland annat Foo Fighters och Queens Of The Stone Age. Mårten vann biljetter dit... ingen av oss skulle nog ha råd med de 860 spänn (per biljett) det kostar. Det ska i alla fall bli jättekul att lyssna på lite schysst musik.

Det kommer gå åt en hel del Xanor de närmaste dagarna. Imorgon ska Mårten och jag ut och härja igen. Vi ska bl.a. köpa en symaskin. Jag ska alltså få den av mina föräldrar men det är bäst att jag väljer en jag vill ha, en superenkel nybörjarsymaskin. På kvällen ska vi på ett event igen... det var åldersgräns den här gången så vi får väl se om det är av någon särskild orsak de har det. Jag har aldrig varit i den där butiken, de ska tydligen ha en massa märkeskläder och sånt... men man vet inte, det kanske finns något halvbilligt att köpa. *ha, ha*.

På tisdag kommer det folk och inspekterar min lägenhet. De ska spränga i området och kollar därför både innan och efter och åtgärdar eventuella problem som uppstått på grund av dem. För ett par år sedan sprängde de på ett annat ställe nära mig och då fick jag en spricka i glaset i min balkongdörr. Inte speciellt kul... särskilt när man har fåglar som flyger fritt.

Jag kan inte slita mig från datorn ikväll... jag vet inte varför. Jag har väl för mycket som jag sitter och funderar på. Om alla tankar i mitt huvud skulle göras om till en dokusåpa så skulle det bli en evighetsserie. Just nu tänker jag till exempel på en sak som jag upptäckte igår. Jag såg en affisch på stan om en konsert på Berns med bl.a. Lazee. Jag kunde inte placera namnet riktigt så när jag kom hem kollade jag upp det på nätet och upptäckte att det är ju han som har den urbra låten "Rock away". Jag gick in på hans MySpace-sida och såg av en slump att han ska uppträda i Östersund den 13:e juni... samma dag och nästan exakt samma tid som han ska vara på Berns i Stockholm. Hur går det ihop? Mårten ringde upp till Östersund och där har de fixat allt, bokat hotell osv. Och det i Stockholm verkar också seriöst eftersom man kan köpa biljetter på Ticnet. Synd om fansen i någon av städerna... det blir verkligen en fredag den 13:e för dem.

Igår var Mårten, jag och mina föräldrar inne i stan. Det var öppet hus på slottet så vi gick omkring där en stund. Alla som jobbade där var otrevliga (vet inte om det berodde på värmen) och man fick inte fotografera någonstans så vi gick över till Skeppsholmen istället och tittade på när de släppte upp 50 000 blåa och gula ballonger. Jag tog ett par foton med min gamla digitalkamera (den är bättre än kameran jag vann). Jag menar, hur ofta får man chansen att se så många ballonger? Det var häftigt, bara lite synd att de blåste bort så fort.

Efter det gick vi till en kinarestaurang och käkade mängder av god mat. Sedan åkte vi ut till en del av Djurgården som Mårten aldrig varit vid: området kring Djurgårdsbrunnskanalen. Bara för att jag och mina föräldrar varit där tusentals gånger betyder ju inte att alla andra känner till stället. För mig känns det som att jag praktiskt taget vuxit upp där... jag vet inte hur många vårar, somrar och höstar jag promenerat där. Igår var det rätt lugnt där, i vanliga fall brukar det vara ett "show off"-ställe. Du vet, folk som gillar att visa upp sig... soldyrkare och så klart alla som åker omkring i sina svindyra bilar, motorcyklar och båtar. Självklart finns det ju andra som bara är där för att njuta av den fina naturen och så...

På kvällen var Mårten och jag själva inne i stan. Vi skulle lyssna på en gratiskonsert i Kungsträdgården. Den var okej, lite för kort bara. Sen var det jobbigt med alla fulla människor och öl och mat överallt. Det ska bli skönt när den där matgrejen i Kungsan är över. Mårten och jag gjorde i alla fall en god gärning. Vi såg en tjej som låg stilla på marken i ett av tälten. Folk gick bara förbi eller stod till och med intill och brydde sig inte om henne. Vi letade upp några sjukvårdare och de sprang genast och hjälpte tjejen. Det är sjukt att folk bara helt kallt kan strunta i någon. Okej om man inte vågar gå fram och fråga hur det står till. Men hur svårt är det att göra som Mårten och jag gjorde?

Världen är nog ändå inte helt körd i alla fall. Är man dessutom lite trevlig och omtänksam så får man oftast tillbaka det. Efter att Mårten och jag sagt till sjukvårdarna så ställde vi oss vid sidan av scenen och lyssnade vidare på konserten. Jag vet inte om det var på grund av att vi hjälpte tjejen eller att vi såg snälla ut, men efter en stund började en äldre dam prata med oss om konserten och alla fans. Hon var förvånad över att det fanns så unga människor där (det var en massa småtjejer som skrek längst fram). Jag hörde inte allt hon sa men Mårten berättade efteråt att hon och kvinnan som stod bredvid var släktingar till en av artisterna. *he, he*. Coolt att de var där och supportade bandet.

Hm, den meningen lät lite för engelsk. Men så är det när man lever med engelskan runt en överallt. Nu när jag inte har TV så sitter jag och tittar på program på nätet istället. Ja, sådana som är gratis förstås. MTV har flera serier man kan välja bland. Jag har beställt en TV men det kanske dröjer ända till mitten av juli innan jag får den. Inte ens SONY själva har den inne just nu. Yes, du läste rätt... jag sviker Philips och går nu över till SONY. Mina föräldrar har två olika modeller av SONY, den ena är från 90-talet och den andra är kanske ännu äldre... från 80-talet... jag minns inte riktigt. Saken är i alla fall att de fortfarande fungerar. Det är bara högtalarna som har behövts lagas en eller två gånger. Sedan tjuter förstås den äldsta TVn men mina föräldrar hör inte så höga ljud så det stör inte dem. *ha, ha*

Ingenting varar för evigt, inte ens TV-apparater. Jag satt och tittade på ett program när det plötsligt sa *pang* och bilden försvann. Sedan luktade det hemskt illa... ungefär som när en lysrörslampa gått sönder. Just nu kollar jag på min 14-tums TV som jag vann för några år sedan. Tack och lov att jag har den... för annars skulle jag inte kunna spela in något. Min DVD-recorder är bra men utan TV så funkar det helt enkelt inte att programmera.

Jag ska få en ny TV av mina snälla föräldrar. Eftersom det knappt finns några konventionella TV kvar och särskilt inte med 100 Hz så blir det nog en LCD-TV jag skaffar.

Nej, nu ska jag kolla vidare på American Idol... ciao!