Jag har just kommit hem. Kände bara att jag ville få ner ett par rader om hur konstiga människor det finns.

Mårten och jag firade midsommarafton tillsammans idag... ja, fast det blir ju igår eftersom klockan är efter midnatt. Vi tog det rätt lugnt, var självklart och kollade på midsommarfirande precis som de flesta andra. Sedan åkte vi runt till olika affärer. På kvällen var vi ett par timmar i Maxi Ica Stormarknad i Nacka... förmodligen den enda butik som hade öppet till 22 på midsommarafton. Jag hittade en del kläder till löjligt låga rea-priser. Jag är ganska smal så ibland köper jag barnkläder. En topp för 59 kronor... det passar min plånbok perfekt. *ha, ha*.

Senare på kvällen var vi inne i stan som vi nästan alltid brukar vara. Det är kul att gå omkring och se alla människor. Ja, jag har social fobi... men min fobi yttrar sig nog mest när jag står i fokus, typ när man ska hålla föredrag, prata med främmande människor och liknande. Att bara smälta in i folkmängden och vara anonym är rätt skönt. I alla fall... helt plötsligt hörde vi massor av jublande människor, folk som tutade med bilar o.s.v. Det var turkarna som var minst sagt glada över segern mot Kroatien. De höll på i flera timmar och firade. Jag och Mårten gick upp på Mäster Samuelsgatan och fotade från bron ner mot Sergels torg och fontänen. Jag stod även på bron ovanför Hamngatan och fotograferade. Jag märkte att det stod en aning lättklädda tjejer på hörnet som pratade med olika män, så jag tittade upp på gatuskylten... och där fann jag förklaringen: Malmskillnadsgatan. Helt sjukt... det har ju inte stått något i media eller så om det på evigheter så jag trodde att det var helt utdött. Äckligt... och framförallt synd om de kvinnor vars män åker eller går dit.

Vad jag inte visste var att kvällen skulle bli ännu knäppare. På väg hem upptäckte Mårten och jag nämligen att vi var förföljda. En bil körde efter oss hela tiden. För att vara helt säkra så körde vi två varv i en rondell... och visst, bilen hängde på. Jag hann se att det var en äcklig, gammal gubbe som körde. Det är ju vidrigt, han måste ha spanat in mig när jag stod och fotade på någon av broarna. Vi körde omkring ganska länge men vi kunde inte skaka av oss honom. Till slut sa jag till Mårten att vi skulle åka till polisstationen. Då kunde ju bara ett av följande ske: 1. Gubben bli avskräckt och åka iväg... eller: 2. Polisen hjälpa oss att bli av med gubben. Tack och lov så blev det nr 1. Så fort han såg ordet Polis så drog han. Vi kollade ändå väldigt noga att han inte följde efter oss när Mårten sen körde hem mig.

Jag kände mig konstigt nog inte alls rädd. Jag blev mest arg över att någon kan vara så helt sjuk i huvudet.