Igår mådde jag inte alls bra. Jag har inte mått så dåligt sedan... nej, jag minns inte ens när. Det var flera saker som var jobbiga och till slut blev det bara för mycket.

Orsak 1: Jag har haft strul med TV-apparater jättelänge. Det började med att min gamla "tjock-TV" började tjuta enormt högt. Då frågade jag mina föräldrar om jag kunde få en ny TV för det kostar ju en hel del att laga. Det gick bra. Mårten fick min gamla TV (tydligen har jag någon Supermanhörsel för ingen hörde tjutet lika mycket som jag) och jag valde ut en ny "tjock-TV" för det här med LCD och plasma var fortfarande lite halvnytt.

Efter ett tag upptäckte jag att bilden ibland såg ut att vara grönblåaktig på vissa delar av TVn. Dessutom fanns det en repa trots att det skulle vara en helt ny TV. Vi lämnade tillbaka den och fick en ny. Men även på den nya TVn så blev det knas med färgerna. Vi skickade in den på reparation... fick tillbaka den... med samma fel. Teknikerna föreslog att jag skulle ta bort allt magnetiskt i närheten. Ingenting hjälpte. Inte var de särskilt trevliga heller när vi sa att det måste vara fel på själva TVn. De sa faktiskt ordagrant: "Ni kan skicka in den på service igen om ni vill men vi kommer fortfarande inte hitta något fel och det kommer bara kosta er pengar". Då vände vi oss direkt till tillverkaren och de sa att vi kunde skicka in TVn till deras egna verkstad (inte återförsäljarens som vi gjort tidigare). Vad hände då? Jo, de upptäckte direkt att det var fel! Men då var vi så pass irriterade att vi lyckades häva köpet ändå och jag fick tillbaka min gamla TV från Mårten och vi skickade även in den på service och sedan tjöt den inte mer.

Min gamla TV höll ett bra tag i alla fall... tills den dog i år i juni. Då bestämde jag och mina föräldrar oss för att skaffa mig en LCD-TV. Jag väntade ett par månader på den för att jag ville ha en bra modell som var helt ny. Sedan när jag fick den verkade allt bra. Men efter mindre än 2 månader så upptäckte jag en död pixel (på en TV som de sagt att det är nästan omöjligt att det händer). Jag var tvungen att skicka in TVn på reparation för stället där jag köpte den byter bara varan inom de två första veckorna.

Mårten hjälpte mig att ringa serviceverkstaden för att hålla koll på hur det gick med reparationen. Ja, tydligen fixar folk döda pixlar nu genom att byta ut hela panelen... Jag tycker det låter dyrt men vad vet jag. Först sa de att det bara skulle ta någon dag. Sedan fick vi veta att panelen var restnoterad men förmodligen skulle komma in efter en vecka. Vi ringde senare igen och då sa de att eftersom stället vi köpt TVn ifrån i sin tur inte köpt från Sony i Sverige så skulle panelen bara kunna fixas TIDIGAST i slutet av OKTOBER!!! Mårten ringde genast återförsäljaren och pratade med dem. De hörde via sin "reklamationsavdelning" av sig till serviceverkstaden och fick svaret att det skulle ta en vecka. Men då pratade de bara med någon i kundtjänst. Mårten hade lyckats prata med en tekniker som var mer insatt i problemet. Så det blev en jävla massa ringande hit och dit (jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan Mårten).

Till slut så fick även återförsäljaren svaret att det skulle ta lång tid, kanske även till november. Jag fick alltså en ny TV som Mårten och jag hämtade i förrgår. Jättebra, eller hur? Det trodde jag också ända tills jag satte mig i soffan igår för att ställa in kanalerna. Då upptäckte jag att hela TVn var sned. Mårten ringde Sony och de sa att det troligen var fel på stativet. Så det blev ännu mer ringande till återförsäljaren för att fråga om vi kunde byta det nya stativet med det gamla (för det hade jag inte haft något problem med). De skulle höra av sig senare... men klockan bara gick och gick och inget hände. Då bröt jag bara ihop... jag kunde inte titta på en sned TV för det var enormt störande och så tjöt mina element hela tiden så jag fick ont i huvudet... och då kommer vi alltså till...

Orsak 2: För flera veckor sedan upptäckte jag ett högfrekvent ljud. Jag trodde att det kanske kom från någon av mina elektriska apparater. Men sedan upptäckte jag att det var elementet! Vi ringde fastighetsskötarna, två stycken kom in och kände på elementet och sa "men det är ju varmt". Åh, det är ju inte det som är felet! De verkade inte veta alls vad de gjorde... jag tror till och med att en av dem förstörde elementet i köket. Bakom termostaten sitter nämligen en typ av pigg eller vad man ska kalla det som när man trycker in den så ska den sedan åka ut automatiskt. Det gör den inte längre... bara på de andra elementen.

Någon dag senare hörde jag fortfarande tjutandet... fast mycket högre. Varför då undrar du kanske? Jo, för att nu tjöt inte bara ett element utan två! Så vi ringde felanmälan igen. En vecka gick och ingen hörde av sig. Vi ringde åter igen och fick veta att tydligen hade den förra tanten i kundtjänst inte hört av sig till fastighetsskötarna. Dessutom hörde vi att det bara fanns en snubbe som var expert på element. Jaha, men de två som var uppe hos mig förut då? Men vem vet... kommunikationen mellan felanmälan och fastighetsskötarna kanske inte fungerar så bra... de kanske bara trodde att jag inte hade någon värme.

I alla fall... elementexpertfastighetsskötaren hörde till slut av sig och sa en dag och tid då han kunde komma. Mårten åkte hit för att hjälpa mig (jag mår inte bra när det ränner omkring en massa främmande människor i min lägenhet och har jag någon hos mig så behöver jag inte ta lika mycket Xanor). Vi satt och väntade... och väntade... och väntade. 10 minuter innan hans arbetsdag var över så ringde han och sa att han inte kunde komma för det var en läcka någon annanstans som han var tvungen att fixa. Kul...

Då var det väl bara att boka en ny tid... men nej, han skulle på semester i en vecka men vi kunde ringa honom efter det. Jävla skit! Så nästa tisdag ska vi försöka få tag i honom och fixa en ny tid. Jag blir knäpp snart alltså för det här tjutandet från elementen går inte att göra något åt. Det blir ingen skillnad oavsett åt vilket håll jag vrider termostaten.

Nå, nu till "the conclusion" varför jag mådde dåligt igår. Jag satt på golvet framför min sneda TV och tänkte på allt jag gått igenom med TV-strul och samtidigt hörde jag det högfrekventa och höga tjutandet från elementen och tårarna började bara rinna. Jag ringde Mårten för jag behövde någon att prata med och han satte sig genast i bilen och körde till återförsäljaren och fick lyckligtvis med sig mitt gamla TV-stativ. Men då blev det stressigt för han var tvungen att lämna tillbaka något av stativen för allt gällande den förra TVn skulle returneras på måndag. Butiken har stängt på söndagar och jag kunde inte ta Xanor igen på lördagen och mina föräldrar kunde inte åka själva för det var så mycket som skulle förklaras o.s.v. Det var på sekunden att Mårten inte hann lämna tillbaka stativet... men det gick tack och lov bra. Efteråt köpte Mårten med sig mat till oss båda. Jag hade inte ätit eller druckit på hela dagen så det var snällt av honom.

När Mårten hade åkt hemåt så satte jag mig ner och kopplade av. Det var då helvetet började. Först kom ett svagt illamående. Det förstärktes gradvis och sedan kom ångesten och miljontals andra känslor. Jag mådde så dåligt att jag knappt kunde röra mig. Jag låg skakandes på golvet men lyckades nå min mobil så att jag kunde ringa mamma. Även fast jag inte fick fram så många ord så kändes det en aning tryggare att höra hennes röst. Senare när jag mådde lite bättre så ringde även Mårten. Jag minns inte riktigt vad som hände... men min morsa ringde tydligen Mårten någon gång också och berättade hur jag mådde. Efter ett par Xanor kände jag mig någorlunda bra och kunde lägga mig och sova.

Jag vaknade nyss och kände bara att jag behövde skriva av mig. Hoppas det inte blev allt för rörigt... men det är faktiskt så det känns när allt verkar gå fel. Nu ska jag äta lite frukost och... tja, jag vet inte riktigt vad jag ska göra sen. Ta det lugnt antar jag för jag känner mig alldeles kraftlös.