Jag kom hit till mina föräldrar i eftermiddags... innan det blev oväder. Sen har jag bara kollat på TV.

Hells Kitchen igår var urtrist. Stället var ju så litet och allt var felplacerat. Garderoben var precis innanför dörren så det bildades en lång kö vilket gjorde att vakterna bara kunde släppa in några åt gången. Dansgolvet var precis där folk gick från ena baren till den andra. Dessutom skulle kyparna springa över en annan del av dansgolvet hela tiden så det var helt meningslöst att försöka dansa. Vi gjorde det ändå... ett tag. Sedan fick jag nog av lokalen och alla konstiga människor. Inte kom det fram några killar till mig heller. Visst, jag har social fobi men en viss uppmärksamhet är alltid kul. Mårten däremot fick hålla bort en kille som var intresserad av honom. Så jag har ett tips till dig som är kille: Håll inte i någons väska för många gaykillar verkar tro att du också är gay då (fast om du vill locka till dig killar så är det i och för sig en bra grej). Det är nämligen inte första gången killar kommer fram till Mårten. Är jag helt osynlig? Om jag står och dansar med Mårten och han håller min handväska bara för att jag ska kunna skaka loss ordentligt... fattar folk inte då att det är min väska han har i handen? Jag tänker verkligen inte göra som alla andra; lägga väskan på golvet. För det första kan någon sno den eller vad man än har i. För det andra är det äckligt att ställa väskan i allt möjligt som hamnar på golvet... glasbitar, drinkar och annat äckelpäckel.

Allt kändes bara skit igår... vet inte varför. Jag hade inte förväntat mig något och eftersom jag tog 3 stycken Xanor så hade jag ingen ångest i alla fall. Varför påverkas jag också av så små oväsentliga saker? Killen som försökte stöta på Mårten kom fram med sin tjejkompis och båda skakade hand med Mårten... inte med mig. De tittade inte ens på mig. Helt sjukt. Till och med jag som har social fobi och panikångest skulle åtminstone vara artig... hur jobbigt det än var. Äh, en del människor är bara störda.