Jag sov kanske tre timmar inatt så jag är ganska trött. Vem vet, jag lägger mig kanske tidigare än 22 ikväll. Jag känner fortfarande ett litet lyckorus från igår. Inte från Xanor alltså utan för att det var så kul att träffa Jason Derülo och sedan få skaka lite på rumpan till bra musik. Det var skönt att slippa ifrån ångesten också. Jag har ett litet tips till dig som har panikångest... det brukar fungera för mig ibland i alla fall. När du har ångest, tänk på något som gör dig riktigt arg. För mig så trängs ångesten undan av ilskan. Men, som sagt... det funkar inte alltid.

Åh, tänk vad mycket man skulle kunna göra om man inte hade ångest... plugga, jobba, hitta på roliga saker. Jag har försökt att inte ta Xanor när Mårten och jag har varit ute och åkt. Men det går helt enkelt inte... och det känns jävligt trist.