Jag sitter ute hos mina föräldrar just nu och njuter av solstrålarna som värmer. Än så länge är det ganska kallt så jag har på mig långbyxor och tröja. Ja, jag är rätt frusen av mig... När det är runt 30 grader, då trivs jag. Jag är ensam... misstänker att mina föräldrar är inne i stan. Usch, jag är så trött... på allt. Jag vill göra något kul. Jag vill... bort från allt. Tänk om man kunde bosätta sig i Spanien. Folk där tror ändå att jag är en spanjorska för alla pratar spanska med mig. Förra året så åkte vi fel med bilen och hamnade på en gata där man inte fick köra bil. En polis kom fram till oss. Vi försökte be om hjälp (på engelska) eftersom vi var lite vilse. Han verkade inte vara på hjälparhumör utan sa bara på spanska att vi inte fick köra där och så avslutade han med att säga till mig i halvsur ton: "Ja, ja...du förstår visst vad jag säger". Okej, jag fattade i princip allt han sa... men det var liksom så... fel. Tänk om han är likadan mot andra stackars turister. Satan vad varm den här telefonen blir i solen, ska nog gå in med den. Eller så går jag in... så jag slipper ungdjävlarna. Jag är allergisk mot barn, måste de alltid skrika så högt? Och föräldrarna gör inget åt det... känns snarare som att de uppmuntrar det.