Det känns som att man hamnat i en loop. Mårten tycker att han känner sig pigg men efter ett par kilometer blir han trött så vi får stanna. Jag vet inte hur många mackar vi varit vid det senaste dygnet. Jag har inte alltid skrivit när vi stannat...

För en stund sedan kom det fram en tatuerad kille till oss. Han var faktiskt snäll... bara en norsk gutt som varnade oss för att vi inte skulle sova med fönsterna öppna. Han själv hade blivit av med tre väskor på det sättet.

Jag mår sådär just nu. Det beror inte på något särskilt tror jag. Kanske för lite sömn, enformig mat... eller något. Jag har tagit två Xanor så vi får se hur det känns om ett tag.