Inte undra på att man har ångest när man har en morsa som är överdrivet orolig hela tiden. Det är tydligen halt ute och morsan oroar sig över att farsan kanske har ramlat på väg till busshållplatsen. De gick till olika busshållplatser eftersom farsan ska åt ett annat håll. Hon har ringt två gånger och bett mig titta ut genom fönstret och se om han kanske har ramlat eller något. Vad fan... för det första... om han har ramlat så nära så kan han ta sig hem igen. För det andra så bor vi inte ute på landet. Det går faktiskt förbi människor hela tiden och så finns det ju trafikerade vägar överallt. Helt idiotiskt. Jag sa irriterat att jag tänker fan inte kolla ut. "Nähä" sa morsan surt, "du gör som du vill". Precis, jag gör hur fan jag vill.