Igår var en jävligt jobbig dag. Det blev strul med en räkning som skulle gått iväg automatiskt men inte gjorde det. De på banken var sjukt otrevliga men till slut visade det sig att jag hade rätt ändå. Jag blev bara så ledsen, folk tror alltid att jag är yngre än vad jag egentligen är och därför behandlar de inte mig med respekt. Skit samma, jag vann en resväska i en butikstävling senare på dagen så det blev lite plåster på såren i alla fall.

Idag var Mårten och jag på ett event med 18-årsgräns (eftersom det serverades alkohol). Tydligen såg jag för ung ut för jag blev stoppad av en vakt och fick visa legitimation.

Fuck, whatever... kan lika gärna skriva av mig om skiten med banken. Jag har ett par räkningar med e-faktura och jag har valt att ha autobetalning på dem. De betalas alltså på sista betaldatumet som står på räkningen. Jag behöver inte göra någonting. För några dagar sedan fick jag hem en pappersfaktura som var en påminnelse (med påminnelseavgift också). Vad fan nu då, tänkte jag. Jag loggade in på banken och såg att allt såg rätt ut i listan över företag som jag har e-faktura hos. Men inga pengar hade dragits för just den räkningen. Mårten gick först själv till banken (med fullmakt från mig) för jag tycker sådana möten är jättejobbiga. Sen har jag en minneslucka för det som hände senare var skitjobbigt så min hjärna förtränger väl vissa saker. Jag vet inte varför, men jag skulle handla något i mataffären och i samma centrum fanns även min bank och då gick vi in där för att prata med dem igen (som sagt, minns inte orsaken till det).

Vi försökte förklara problemet med e-fakturan men de två kvinnorna vi pratade med ville inte ens försöka förstå oss. Den ena avbröt hela tiden Mårten när hon skulle prata med sin "kollega"... men inte på ett artigt sätt, hon sa jätteirriterat "Tyst, jag pratar nu!". Kollegan var inte mycket bättre hon heller. På något sätt hade de fått fram att det var jag som avslutat den e-fakturatjänsten men jag sa att jag inte hade gjort det. Kollegan hånskrattade elakt rakt i ansiktet på mig och sa "Ja men lilla vän, du förstår väl att vi inte gör sådant". Det var inte det jag sa heller... men jag vet att jag inte hade gjort det, så vems var felet? Man blir ju misstänksam mot banken och undrar om ens pengar är säkra. När vi bad om namn och nummer till någon chef slöt de sig direkt och gav bara numret till kundtjänst. Vi gick därifrån för Mårten började bli förbannad och när vi hade klivit ut från banken så bara forsade mina tårar för jag kände mig så jävla dåligt behandlad... som att jag gjort något fel.

Mårten och jag är båda personer som måste lösa problem på en gång så vi åkte till ett större bankkontor. Blev det bättre där? Nej, vi fick prata med en blåst blondin som inte förstod något heller. Hennes kommentar till mig som hon upprepade flera gånger var "Det är ju lätt hänt att man kommer åt knappar och liknande av misstag". Eh.. nej. Hon kunde inte hjälpa oss heller. Hon sa att ett tag hade jag två e-fakturakopplingar till samma företag. Va? Sedan hade "någon" (dvs jag i deras ögon) avslutat det ena avtalet. Helt sjukt. Vi bad om namn på en chef igen men fick bara något vagt förnamn. Sen kom både en tant och till sist en man dit för att försöka hjälpa. Hans kommentarer var inte mycket bättre heller. "Om ni vill kan ni gå vidare med det här men då kostar det typ 700 kr i minuten". Han hade också en sådan jävla attityd så när man satt där kände man sig jätteliten. Vi gick därifrån också efter ett tag för de ville inte hjälpa oss.

Jag vet inte hur men Mårten fick tag i två personer med ganska hög befattning. En som var chef angående det tekniska med internetbank och e-fakturor... och sedan en bankregionschef. Den senare tyckte det var jättebra att vi ringde och påpekade hur vi blev behandlade och han skulle ta upp det med sina anställda. Den tekniska snubben hade en bra förklaring till allt. Det här var felet: Företaget där jag hade e-faktura hade bytt bank och därför låg det ett tag två stycken "kopplingar", avtal eller vad man ska kalla det. Tydligen skulle man ha gått in och godkänt det nya. Men hur fan skulle jag vetat det när jag inte fick något meddelande varken från företaget eller banken? När tiden hade gått ut låg det gamla avtalet kvar men pengarna drogs aldrig för de kom inte till rätt bank.

Nu har det förhoppningsvis löst sig. Jag tog bort det gamla e-fakturaavtalet, la in räkningen manuellt (utan påminnelseavgiften för Mårten hjälpte mig ringa företaget och de tog bort den) och sedan anslöt jag mig till e-fakturatjänsten igen. Jag ska ändå kolla hur det blir den närmsta tiden så att det inte dras pengar dubbelt eller att det blir något annat knas.

Jag känner mig så jävla nere. Inte på grund av själva felet utan hur vi blev behandlade. Det finns fan ingen servicekänsla kvar hos folk och uttrycket "kunden har alltid rätt" verkar ha försvunnit. Kvinnor är alltid så jävliga mot mig också. Vi var inne i stan för vi fick en vipinbjudan till en butik (vi var på två event idag) och alla som handlade för minst 100 kr skulle få en liten goodiebag. Mårten och jag gick till olika kassor. Tjejen som jag gick till var trevlig men det var mest en påtvingad vänlighet. Vad hon gjorde för att jävlas? För det första fick jag ingen goodiebag (Mårten fick säga till) och när vi var på väg ut upptäckte jag att jag inte hade fått något kvitto (Mårten fick av andra kassörskan). Vi gick tillbaka... och så fick jag ett ihopknölat, fult kvitto. Hennes kommentar var "jag var visst lite för snabb där". Va? På de flesta ställen lägger de kvittot i påsen eller frågar åtminstone om man vill ha kvitto. Jag betalade med kort så klart som fan att jag vill ha kvitto.

Folk är idioter... orkar inte med bajs-Sverige längre. Jag vet, det är säkert likadant över hela världen... jag vill bara bort ändå. Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Jag är på dåligt humör och så fryser jag hela jävla tiden.