Jag somnar snart framför datorn. Det var inte kul att vara hemma hos mig igår. För det första så är grannen snett nedanför störd. Hon spelade arabisk skitdansmusik på högsta volym i flera timmar så jag kunde fan knappt tänka ens. Sedan var det en jävla massa smällande i dörrar på min våning (mest från en granne). Jag gjorde likadant idag när jag åkte hemifrån; slog igen dörren så hårt jag kunde. Det lät som något ramlade ner men jag öppnade dörren igen och kollade och det var nog inte hos mig. Min morsa tycker det är barnsligt att jag gör likadant som dem. Jag ser det så här istället: om jag ska stå ut med att grannen öppnar och slår i dörren femtielva gånger per dag så att allt vibrerar i min hall så ska de fan också få störas av att jag smäller i dörren någon gång i veckan. Jag gillar inte alls de där idioterna. De hälsar aldrig, är alltid så otrevliga, grälar mycket med barnen och lagar alltid någon mat som stinker för jävligt. Det är som att bo granne med ett jävla dagis, jag tror att idioterna har producerat minst sju barn. Det borde vara lag på att alla barn ska få ha ett eget rum.

Jag är trött på den som bor ovanför också, går fram som en jävla ångvält eller ett 350 kilos fetto. Äh fan... jag är trött på alla. Varför måste folk som är elaka leva? Kan de inte bara dö? Nej, det vore i och för sig en alldeles för lätt utväg. De borde lida... ordentligt. Finns det en mening med allt och i så fall varför? Vad är vitsen med att jag har panikångest och social fobi? Att jag sitter hemma hos mig eller mina päron... och bara ser livet rinna förbi? Jag förstår inte vad jag fyller för funktion. Jag tror på ödet men jag tror fan inte att jag gör någon nytta för världen. Om jag skulle vara borta imorgon (bara hypotetiskt) så skulle det inte göra någon skillnad. Allt skulle flyta på som vanligt. Kanske inte för mina föräldrar och Mårten... men i övrigt.

Ja, jag är deppig. Allt är skit... och nu måste jag på toa och skita.