Folk är idioter och jag börjar bli trött på att hela tiden vara snäll och bara få skit tillbaka. Igår var Mårten och jag på grönan för att se LMFAO. Eftersom jag misstänkte att många skulle dit så tog jag mina platåskor för att vara säker på att se något. Precis innan konserten började stod vi bredvid ett gammalt par med vad jag förmodar var deras barnbarn. De verkade jättetrevliga och så... men två låtar in i konserten lyfte mannen upp ena ungen. Jag såg nästan inget av scenen och eftersom jag har mina problem med social fobi och liknande så bad jag Mårten säga till mannen men Mårten mår inte heller bra just nu och verkar tydligen ha drabbats av konflikträdsla så jag blev lite sur vilket i sig gav mig mod att så snällt jag kunde säga till mannen: "Ursäkta, jag ser inget av konserten när du håller upp barnet så högt". Istället för ett någorlunda normalt svar fick jag en ilsken blick och orden: "Pfff, bara ett tag till". Är det så de vill behandla mig... så fine. Jag gick och ställde mig framför dem och höll upp min kamera med båda händerna och låtsades fotografera lite så de inte heller såg något. Med mina platåskor var jag säkert över 185 cm lång... det var ju därför jag stod så långt bak från början.

Gamlingarna sa inget mer och när jag gick tillbaka till Mårten såg jag att de hade flyttat sig längre bort. Sedan fortsatte vi titta på konserten ända tills... ja, vad tror du? Jo, två föräldrar lyfte upp båda sina ungar på axlarna. Platåskor eller inte så var det omöjligt att se något. Jag började bli förbannad och frågade om Mårten skulle kunna säga till dem... för den här gången var det fler människor än vi som inte såg något. Mårten gick iväg dit... kom tillbaka och sa att kvinnan bara tittat på honom med en korkad blick och sedan ignorerat honom. Fan, vad är det för jävla idioter som lever i det här landet?! Hämnd nummer två blev likadan som nr 1; jag ställde mig framför dem, sträckte upp armarna och fotade konserten. Då petade de mig i ryggen flera gånger och började tjafsa och sa att de inte såg något. Jag fick nog, vände mig om och sa högt: "Jag stod bakom er och såg inte heller något på grund av era barn. Det är fler personer som ni skymmer sikten för också". Jag stod kvar där ett bra tag och ägnade min uppmärksamhet åt konserten istället.

Efter en stund kom Mårten fram till mig och sa att det var flera där bakom som uppskattade det jag sa. Sen vet jag inte om det var karma eller så men Mårten berättade att familj 2 senare skymde sikten för den första gruppen idioter (gamlingarna med barn). Rätt åt dem.

Blir bara så sur... jag försöker alltid tänka på andra. När jag t.ex. gick förbi någon som antingen filmade eller fotade konserten så duckade jag för att inte förstöra. Men tydligen är de flesta människor egoistiska. Tycker det är sorgligt att man nästan blir förvånad när någon person agerar snällt.

Det var skitjobbigt att behöva konfrontera folk. Men på ett sätt känns det skönt att jag vågade.