Fåglarna sover, fiskarna... sover inte. Men jag tänker lägga mig och sova. Jag har haft ont i huvudet de senaste dagarna så jag hoppas att jag slipper det imorgon. Jag känner mig helt borta... som om jag gick omkring i tjock dimma. Min kropp har landat i Sverige men inte min hjärna. Det är nästan som att den inte vill inse att den är här. Eller så stänger den ner sig för att jag inte ska tänka för mycket på operationen... som jag för övrigt inte har en aning om när den ska ske. Någon gång inom tre månader... enligt vårdgarantin i alla fall. Jag kryssade i att jag vill träffa narkosläkaren innan. Måste ju få veta hur det går till och nämna att jag är svårbedövad. Usch... nej, nu ska jag lägga mig. Har ont i nacken också... blä.