Det höll på att sluta illa för den nya madrassen. Som tur var upptäckte jag det nyss när jag var på toa. Fast först fick jag en mindre chock när jag såg blodet och tänkte "varför blöder jag?". Någon sekund senare när jag tänkt efter vilken tid på månaden det är så insåg jag att det stämde. Jag har helt enkelt glömt bort det bara. Det har aldrig hänt förut... men det är så mycket annat som snurrar i huvudet; operationen, fiskens död, yrseln... Ja, den snurrar verkligen. Hm, jag kan tydligen inte låta bli att skämta även fast jag mår dåligt. Men det kunde ha varit värre... måendet alltså... fast ångesten kryper sig fortfarande på ibland efter senaste sjukhusbesöket. Nej, nu ska jag sova. Va, är klockan inte ens 22? Jösses...