Jag var hos yrseldoktorn igår och berättade att det tjuter i mitt vänstra öra efter att yrseln försvann. Han sa att jag ska testa under en månad att dra ner på salt så mycket jag kan eftersom det får vatten att samlas i kroppen... tydligen påverkar det öronen också. Efter det ska jag göra ett vanligt hörseltest och sedan prata med yrseldoktorn igen. Det är en annan läkare som gör testet och hon hade ingen tid igår och min doktor ska opereras så det blir bara i mars.

Depp, depp, depp. Nej, inte skådespelaren... mitt huvud. Känns som jag blir knäpp snart. Om det inte lät så jävla mycket i mitt hus skulle jag vilja vara där, dra täcket över huvudet och sova tills jag dör.

Allt är så jävla tråkigt och tjatigt och frustrerande. Jag vill bara bort. Jag får väl gå med i armén, åka till något land långt bort och skjuta folk som förtjänar det. Det vore mycket roligare än det här skitlivet. Jag vet vad du tänker... Skjuta folk? Ja, jag skulle inte ens blinka om någon bad mig skjuta en annan person. Djur däremot skulle jag aldrig kunna skada. Ibland klarar jag knappt av att se naturprogram... Jag stänger hellre av TVn eller byter kanal... för att slippa se djur som lider.

Du får tro att jag är knäpp som tycker så men jag gillar inte människor... de sårar en bara hela tiden.

Mitt största sår ser ut så här nu, precis 3 veckor efter operationen. Det ser inte så hemskt ut... ser värre ut från min synvinkel (när jag tittar ner på magen). Då kanske jag kan bada snart. Tjohooo! Fast om du undrar så gör det fortfarande ont... ibland lite, ibland mycket.

I sex månader ska jag ha kirurgtejp på såren. Den bruna är bättre än den vita...

Det ligger ett ägg i boet... men ingen ligger på ägget. Honan var där tidigare och jag trodde att hon skulle ruva på ägget hela natten... men hannen sjöng hela tiden utanför så till slut hoppade hon ut och nu ser det ut som att båda ska sova på pinnen längst upp där de alltid sover. Kul... då blir det inga ungar från de här fåglarna heller. Att välja en macho-hanne hjälpte tydligen inte.

Allting suger. Om det inte händer något kul snart så deppar jag ihop. Alla är så jävla sura så ofta... Har inte lust att prata eller umgås med någon. Försöker motivera mina päron att åka utomlands några veckor... både för deras skull men även för min. Jag vill vara själv ett tag. Ja, jag har min lägenhet men där kan man inte vara just nu för det är oväsen hela tiden och så jävla kallt för att varken den främre eller bakre porten stängs ordentligt så det är svinkallt i trapphuset och på varje våning. Folk vandaliserar dörrarna med flit bara för att de glömmer sina jävla elektroniska brickor. Det var bättre när det var portkod... och då kunde man även öppna portarna med nyckel. Hm... det måste betyda att om elektroniken pajar samtidigt i båda portarna så kommer ingen in i huset. Äh, idiotiskt.

Allt är fucked up. Jag har fortfarande ont efter operationen. Vet inte om jag skrivit om tjutamdet i mitt öra. Jag tog 3 st Xanor tidigare idag så minnet är skit det också. Ursäkta om jag upprepar mig. Efter besöket hos yrseldoktorn så försvann nästan yrseln direkt och efter några övningar kändes det mycket bättre. Någon dag senare upptäckte jag att det tjöt som fan, framförallt i vänstra örat. Det har tjutit i en månad snart och det är jävligt irriterande. Jag fick en känsla av att jag redan skrivit det här tidigare.

Men vad fan... varför knappar jag in allt det här från mobilen. Det har säkert blivit mängder av stavfel. Fuck it, jag ska lägga mig... jag fryser som fan... inombords... och inte kan jag bada heller med mina sår.

Ursäkta att allt jag skrivit blir som en enda stor klump. Det hjälper inte att jag gör radbrytningar... nya stycken eller vad fan det kallas.

Det var ingen bra natt inatt. Det gjorde mer ont i såren än tidigare... det måste bero på att jag fick brun kirurgisk tejp hos husläkarmottagningen. Hon som tog bort stygnen sa att den var bättre än den vita tejpen... men när vi frågade en gubbe på apoteket så sa han att det inte var någon skillnad. Jag har bett morsan köpa brun tejp idag så får vi se sen hur det funkar. Jag var tvungen att sova hela natten på rygg för det gjorde ont annars. Jag vaknade säkert 30 gånger och när klockan var halv fem så pallade inte min rygg med mer. Dessutom kom mensen igång också... så jag steg upp och satte mig och spelade på datorn.

Ja, just det. När jag var vaken en gång inatt så hörde jag något som lät som fågelfisar... ja, faktiskt. Sedan hördes en duns. Fan, tänkte jag. Hoppas att honan inte klämde ut ägget. När jag kollade för en liten stund sedan så låg ett krossat ägg på burgolvet...

Idag tog de bort mina 5 stygn. Det gjorde lite ont men nu känns det bättre. Nåväl, nu ska jag kolla vidare på Gladiatorerna.

Jag har satt in ett bo till fåglarna. Just nu ligger de och halvsover på taket...

När jag tar Xanor så ser man inte på mina ögon att jag är påverkad... men nu när jag tagit 2 Lergigan, 1 Postafen och 2 Alvedon så är mina pupiller stora som tefat. Det är mer svart än brunt... ser lite creepy ut, ungefär som om man vore en demon. *ha, ha* Nej, det är mer som att jag har en liten demon i kroppen som klöser lite för ofta. Ja, jag har fortfarande ont. Ibland sticker det som fan i området där nätet täpper till bråcket. Jag har ingen aning om hur de satt fast nätet men jag är alldeles blåsvart och svullen i det området... vilket är helt normalt enligt läkaren. Nu ska jag försöka sova. God natt.

Folk på nätet är så skumma. Någon snubbe blev sur för att jag tog bort hans kommentar på en sajt. Det gör jag alltid när någon lägger in en länk till någon sida... oavsett vad det är. Men att bli upprörd över att jag tog bort kommentaren... jösses, vad idiotiskt.

När man sitter här med flera stygn i magen, smärta, illamående, trötthet o.s.v. så verkar allt annat bara löjligt. Jag tog bara Citodon de första dagarna för jag fick en biverkning som jag sedan läste är jättevanlig: illamående. Det fungerar inte med min ångest så jag står hellre ut med smärta. Det börjar även klia vilket borde vara ett bra tecken på att såren läker. Idag har jag inte tagit några piller utöver de vanliga... ja, förutom Postafen mot illamåendet. Men tidigare dagar har jag ätit 4 st Xanor... per dag. Än så länge känns det okej, men mår jag allt för dåligt så har jag tabletterna stående bredvid sängen. Eller... så kanske det är bäst att jag tar några nu... så jag vet att jag sover bättre. Äh, jag vet inte hur jag ska göra.

Det var tur att jag läste papperna från läkaren som jag fick med mig hem efter operationen. Där står det nämligen att jag ska ta 8 st Citodon per dag... innan smärtan dyker upp. Igår fungerade allt ganska bra. Jag tog mina Citodon som lindrade ontet en del.

Natten till idag däremot var inte kul alls. Jag vaknade 00:40 och mådde skitdåligt. Jag hade ont vid såren, var illamående som sjutton och hade alldeles för mycket ångest. På något sätt lyckades jag hasa mig ur sängen, sträcka mig efter Xanor och skölja ner två stycken med ett glas vatten som stod bredvid min säng. Jag brukar aldrig ha det men jag följde väl bara någon instinkt kvällen innan och fyllde därför ett glas med vatten occh ställde det inom räckhåll från sängen. Efter en timme när tabletterna började verka så somnade jag om.

Det var en jättejobbig upplevelse och jag trodde jag skulle klara mig ifrån det idag men för någon timme sedan började jag må illa igen. Tidigare imorse hade jag hela dagen planerad med hur jag skulle ta piller: två Citodon kl 08, 12, 17. Postafen kl 21 och 22. Morfin kl 22. Men med tanke på att jag mår så illa vågar jag inte testa den starka tabletten.

Idag tog jag istället 2 Citodon kl 08, 12 och 17. Det var iofs som planerat. Men jag tog även 2 Xanor kl 17. Schemat för resten av dagen ser ut så här: Postafen och 2 Xanor kl 21 och 2 Citodon kl 22.

Har jag nämnt att jag har feber? Jag har ingen fungerande termometer just nu så jag fick låna morsans som man mäter med i armhålan. Enligt den har jag 37,5 graders feber. Det är inte så mycket tyckte mina föräldrar. Nej, men jag har ju käkat en massa Citodon som tar ner febern. Jobbigt... i papperna från läkaren står det att man ska höra av sig om man har feber över 38 grader. Jag ska ta tempen senare ikväll också så får vi se vad som händer. Ja, en sak till: både igår och idag är min röst nästan helt borta. Det är jättejobbigt att prata... speciellt när folk inte låter mig prata färdigt utan avbryter en hela tiden.

Nej, nu måste jag vila. Tabletterna börjar hjälpa lite... smärtan är inte lika hemsk, illamåendet inte så störande och ångesten har släppt en aning. Ja, om jag skriver stavfel så är det på grund av att jag ser lite suddigt och är lite halvborta ibland... inte så mycket i hjärnan om du förstår vad jag menar... det är kroppen som inte hänger med. Äh, nu svamlar jag för mycket. Hej så länge!

Okej, här är vad jag minns av gårdagen...

Jag fick äta senast 00:00 dagen innan operationsdagen. Jag steg upp 05:15 på operationsdagen, borstade håret, tvättade ansiktet, tog 2 Xanor, Postafen, Omeprazol. Sedan duschade jag två gånger med Descutan (bakteriedödande tvål). Strax innan 06:00 tog jag tre Alvedon (brus).

06:30 dök Mårten upp och vi åkte iväg till sjukhuset. Själva resan dit minns jag inget av. Xanor påverkar minnet... men hellre det än att ha ångest. Resten är lite suddigt men jag minns att jag fick byta om till ett vitt "nattlinne" som var helt öppet bak. Vad man har för nytta av det när de ska operera fram vet jag inte. Jag fick även ta på mig en mörkblå slags rock och långa vita strumpor som gick över knäna. Just det, jag tog en till Xanor innan operationen för jag mådde inte bra. Jag minns även att en läkare ritade på min mage med svart penna på vilken sida mitt bråck var och förmodligen var hålen skulle göras. Jag trodde att de skulle vara utspridda typ som en triangel. Men de ligger precis under varandra varav det ena är i naveln (om jag minns rätt... jag ser ju inte nu heller p.g.a. bandaget).

De satte en nål i på ovansidan av min högra hand där de skulle föra in sövningsmedlet. Jag minns inte så mycket av själva operationsrummet förutom att alla var jättetrevliga och omtänksamma för de visste att jag hade panikångest. De höll en syrgasmask över mun och näsa men tog bort den då och då för att fråga om det gick bra. Rent syre är toppen... man mår så bra av det. Sedan sprutade de nog in medlet i kroppen för jag slocknade.

Operationen började efter 08:00 och jag blev tydligen färdig före 10:00. Jag vet inte varför, men de väckte mig bara klockan 12:00. De ville kanske låta mig sova... eller så kanske de inte lyckades väcka mig. Jag minns inte så mycket av uppvaknandet heller... men när jag var tillräckligt klar i huvudet så satt Mårten bredvid mig. Jag trodde att jag skulle vara helt groggy men konstigt nog så kände jag mig piggare och mer utvilad än jag gjort på länge. Jag fick en baguette att äta... jättegod med ost, skinka och grönsaker. Problemet var bara att jag var så himla torr i munnen och halsen så jag var tvungen att ta en klunk dricka till varje tugga. Trots att jag bara åt halva mackan så gick det åt två glas saft, två glas varm choklad och mängder av vatten.

Orsaken till att jag var så torr i mun och hals var inte bara på grund av alla mediciner. Narkosläkaren hade veckan innan förklarat att man under operationen har en slang i halsen... säkert för att underlätta andningen.

Nåväl, jag var överraskad att jag över huvudtaget kunde få ner lite bröd och dricka och att jag mådde hyfsat bra. En sköterska frågade om jag kände mig redo att åka hem. Javisst, sa jag. Jag satte mig upp i sängen... inga problem. Jag ställde mig upp... det gick också bra. Jag gick till omklädningsrummet, tog på mig trosor... och sedan kom det: illamåendet. Med det följde också ångesten. Jag satte mig och hoppades på att det skulle gå över... men det gjorde det inte. Jag mådde bara sämre och sämre och så började det göra ont vid såren. Mårten sprang och hämtade en sköterska som ropade efter en till som kom med en säng. Jag lade mig ner och kördes ut till salen igen och fick en tablett mot illamående och så tog jag två Xanor till (efter att ha frågat om det var okej). Jag fick även två Citodon mot smärtan. De satte också en slang med syre i näsan. En halvtimme senare (eller så kanske det var en timme) mådde jag bättre och gjorde ett nytt försök att resa mig upp. Det gick bättre, tack och lov.

Jag var vaken ända till 22 igår och mådde ganska bra. Fast när det var dags att sova så började det göra lite ont så jag tog Alvedon. Jag tycker inte att jag var så borta... men av någon anledning säger mitt bildminne mig att jag tog 3 Alvedon istället för två. Spelar roll, jag sov som en stock hela natten.

När jag vaknade imorse gjorde det lite ont så jag steg upp för att ta piller. Så fort jag ställde mig upp kände jag av ännu mer ont... men inte där de opererat utan vid vad min morsa tror är njuren. Dessutom gör det ont i bröstet när jag andas för djupt. Till mitt förfogande (usch, vad det låter gammaldags) har jag i alla fall följande smärtpiller Alvedon, Citodon och något superstarkt piller som heter Oxynorm. Alvedon känner ju alla till och förmodligen Citodon också. Men alla vet kanske inte att Citodon som innehåller kodein omvandlas till morfin i kroppen. Oxynorm är i princip som morfin... så det tar jag bara i absolut nödfall.

Imorse var jag tvungen att ta två Citodon... brustablett förstås för jag gillar det bättre och så verkar det kanske fortare.

Nej, nu ska jag ta det lugnt... kanske spela lite dataspel och sedan se på TV resten av dagen.

Idag blev jag lagad (de opererade ljumskbråcket). Orkar inte skriva mer nu. Gör det någon annan dag när jag är på humör.

Nästa vecka ska jag opereras. Känns inte alls kul. Nu ska jag lägga mig. God natt...

Min ena pitbull pleco gömmer sig i apelsinen... eller så kanske han ligger där och spanar efter något byte.

Jag pratade med narkosläkaren idag. Jag får ta både Xanor, Lergigan, Postafen, Omeprazol och Alvedon innan operationen... alltså dagen jag opereras. Det känns bra. Däremot får jag inte äta hälsokost typ vitaminer och sånt.

God natt... och gott nytt år. Det kanske blir sötare än förra året... eller beskare.