Okej, här är vad jag minns av gårdagen...

Jag fick äta senast 00:00 dagen innan operationsdagen. Jag steg upp 05:15 på operationsdagen, borstade håret, tvättade ansiktet, tog 2 Xanor, Postafen, Omeprazol. Sedan duschade jag två gånger med Descutan (bakteriedödande tvål). Strax innan 06:00 tog jag tre Alvedon (brus).

06:30 dök Mårten upp och vi åkte iväg till sjukhuset. Själva resan dit minns jag inget av. Xanor påverkar minnet... men hellre det än att ha ångest. Resten är lite suddigt men jag minns att jag fick byta om till ett vitt "nattlinne" som var helt öppet bak. Vad man har för nytta av det när de ska operera fram vet jag inte. Jag fick även ta på mig en mörkblå slags rock och långa vita strumpor som gick över knäna. Just det, jag tog en till Xanor innan operationen för jag mådde inte bra. Jag minns även att en läkare ritade på min mage med svart penna på vilken sida mitt bråck var och förmodligen var hålen skulle göras. Jag trodde att de skulle vara utspridda typ som en triangel. Men de ligger precis under varandra varav det ena är i naveln (om jag minns rätt... jag ser ju inte nu heller p.g.a. bandaget).

De satte en nål i på ovansidan av min högra hand där de skulle föra in sövningsmedlet. Jag minns inte så mycket av själva operationsrummet förutom att alla var jättetrevliga och omtänksamma för de visste att jag hade panikångest. De höll en syrgasmask över mun och näsa men tog bort den då och då för att fråga om det gick bra. Rent syre är toppen... man mår så bra av det. Sedan sprutade de nog in medlet i kroppen för jag slocknade.

Operationen började efter 08:00 och jag blev tydligen färdig före 10:00. Jag vet inte varför, men de väckte mig bara klockan 12:00. De ville kanske låta mig sova... eller så kanske de inte lyckades väcka mig. Jag minns inte så mycket av uppvaknandet heller... men när jag var tillräckligt klar i huvudet så satt Mårten bredvid mig. Jag trodde att jag skulle vara helt groggy men konstigt nog så kände jag mig piggare och mer utvilad än jag gjort på länge. Jag fick en baguette att äta... jättegod med ost, skinka och grönsaker. Problemet var bara att jag var så himla torr i munnen och halsen så jag var tvungen att ta en klunk dricka till varje tugga. Trots att jag bara åt halva mackan så gick det åt två glas saft, två glas varm choklad och mängder av vatten.

Orsaken till att jag var så torr i mun och hals var inte bara på grund av alla mediciner. Narkosläkaren hade veckan innan förklarat att man under operationen har en slang i halsen... säkert för att underlätta andningen.

Nåväl, jag var överraskad att jag över huvudtaget kunde få ner lite bröd och dricka och att jag mådde hyfsat bra. En sköterska frågade om jag kände mig redo att åka hem. Javisst, sa jag. Jag satte mig upp i sängen... inga problem. Jag ställde mig upp... det gick också bra. Jag gick till omklädningsrummet, tog på mig trosor... och sedan kom det: illamåendet. Med det följde också ångesten. Jag satte mig och hoppades på att det skulle gå över... men det gjorde det inte. Jag mådde bara sämre och sämre och så började det göra ont vid såren. Mårten sprang och hämtade en sköterska som ropade efter en till som kom med en säng. Jag lade mig ner och kördes ut till salen igen och fick en tablett mot illamående och så tog jag två Xanor till (efter att ha frågat om det var okej). Jag fick även två Citodon mot smärtan. De satte också en slang med syre i näsan. En halvtimme senare (eller så kanske det var en timme) mådde jag bättre och gjorde ett nytt försök att resa mig upp. Det gick bättre, tack och lov.

Jag var vaken ända till 22 igår och mådde ganska bra. Fast när det var dags att sova så började det göra lite ont så jag tog Alvedon. Jag tycker inte att jag var så borta... men av någon anledning säger mitt bildminne mig att jag tog 3 Alvedon istället för två. Spelar roll, jag sov som en stock hela natten.

När jag vaknade imorse gjorde det lite ont så jag steg upp för att ta piller. Så fort jag ställde mig upp kände jag av ännu mer ont... men inte där de opererat utan vid vad min morsa tror är njuren. Dessutom gör det ont i bröstet när jag andas för djupt. Till mitt förfogande (usch, vad det låter gammaldags) har jag i alla fall följande smärtpiller Alvedon, Citodon och något superstarkt piller som heter Oxynorm. Alvedon känner ju alla till och förmodligen Citodon också. Men alla vet kanske inte att Citodon som innehåller kodein omvandlas till morfin i kroppen. Oxynorm är i princip som morfin... så det tar jag bara i absolut nödfall.

Imorse var jag tvungen att ta två Citodon... brustablett förstås för jag gillar det bättre och så verkar det kanske fortare.

Nej, nu ska jag ta det lugnt... kanske spela lite dataspel och sedan se på TV resten av dagen.