Knäckt

Jag orkar inte mer... jag måste tillbaka till Spanien innan jag bryter ihop totalt. Jag mår skit. Jag vet att jag skriver det hela tiden... men det är så det känns. Vet inte vad jag ska göra och det får mig också att må dåligt.

Sprite

Är hos Mårten men jag mår ändå skit. Av alla hans coca-colaprylar så är Sprite boy ( ja, han heter så) min favorit som gör mig lite gladare... men inte mycket.

Jävligt

Jag mår för jävligt tack vare morsan och Mårten igen. Fick åka till psyk vid Karolinska (jag var i närheten). De kunde inte göra ett skit, inte det mobila teamet heller. Skriver mer sen...

blåbärspannkaka

Rubriken har absolut inget att göra med inlägget. Jag tycker bara det är så töntigt att man måste skriva rubrik.

Jag mår för jävligt. Var på bio idag med Mårten och morsan. Fick lämna mitt i för jag mådde jättedåligt. Ångest som fan och så var jag nära att spy. Det satt en man framför mig som luktade som om han inte hade tvättat varken sig själv eller kläderna på typ 3 år.

Vet inte vad jag ska göra för att må bättre. Känns som att det inte finns någon lätt fix. Jag är fast i skiten i flera månader... jättekul. Mårten frågar hela tiden "finns det något jag kan göra, hjälpa dig på något sätt". Det finns det inte och jag känner mig sviken och sårad för att han var ego och sket i hur jag mådde. Jag är jävligt långsint (kan inte rå för det) och det känns som att vänskapen är fucked up. Det är inte bara min hälsa som har raserats utan även all tillit och förtroende för Mårten. När jag pratade om det med min morsa så kom hon bara med en massa försvaringar för Mårten, som hon alltid gör oavsett vem jag kritiserar. Så just nu (även om alla ibland är löjligt övertrevliga) känns det som att jag är helt ensam. Jag vill inte vara ensam. Förut ville jag det... men jag klarar inte av det. Vad händer när mina päron är döda och jag inte är vän med Mårten? Ska jag ösa i mig Xanor för att klara av att handla mat, hämta medicin och sedan sitta isolerad i min lilla lägenhet och störas av alla grannar? Vad är det för jävla liv?

Allting är bara rörigt. Utan mina föräldrar och Mårten klarar jag inte av att göra någonting vilket blir ett dilemma när jag ibland hatar dem men är så pass beroende av dem att jag måste vara snäll mot dem för att... äh, fan nu tappade jag tråden. Jag kan inte tänka när jag mår dåligt. Känner bara för att gråta och fly från allt. Men jag kan inte ens fly, jag är fast i ångesthelvetet. Eller ska man kanske kalla det ångest-träsket istället. Det är mer så det känns... att man sitter fast och ju mer man kämpar desto mer fast blir man och kvävs sakta men säkert av all lera som samlas kring en, täpper för ens mun och näsa så man inte kan andas...

Jag har inte mått så här dåligt sedan mina föräldrar lämnade mig på psyk efter att jag försökt ta livet av mig. Apropå långsint har jag fortfarande inte förlåtit päronen för att de i princip låste in mig där.

Vad är klockan? Halv ett på natten. Jag borde sova men jag har ingen lust. Kan inte sova heller för jag mår så jäkla illa och ångesten sköljer över mig i vågor. Det är därför jag sitter här vid datorn för att försöka sysselsätta hjärnan med annat. Jag ska kanske kolla om Ellos har några snygga kläder. Ja, jag har skrivit det förut; när jag mår dåligt så shoppar jag. Fast vad ska jag med kläder till om jag inte kommer ut och gör saker? Dessutom ser jag suddigt så jag tar det någon annan dag... kanske. Datorspel funkar alltid. Min hjärna gillar spel där man ska matcha 3 eller fler likadana i rad, typ som Candy Crush.

Toppen, nu har jag huvudvärk också.

Insomnia

Ångest, ångest, ångest. Ska försöka somna om.

Zzzzz

Nu ska jag lägga mig och försöka sova lite...

Usch

Allt är skit. Jag mår för jävligt med ångest och annat. Är sur på päronen också. Jag fick lov att slänga en massa grekisk yoghurt på grund av dem och de vill inte ersätta det. Så jag tänker skita i att äta frukost och middag framöver. Jag mår ändå illa hela tiden så när jag äter känns det som att jag behöver kräkas... eller som tidigare idag när Mårten i ilfart fick köra till sjukhuset för att jag mådde dåligt i magen. Jag orkar inte med mer längre...

Blä

Jag har mått skitdåligt idag men jag tror varken mina föräldrar eller Mårten märkte det. Jag gör det inte med flit, alltså att dölja hur jag mår. Eller så är det kanske bara så att jag inte vill tänka på att jag mår dåligt och säga det till folk omkring mig så att de börjar prata om det så att jag mår ännu sämre. Det är bättre att försöka tänka på annat. Ända sedan jag kom hem har jag suttit typ hela tiden framför datorn och spelat spel som kräver att man använder hjärnan mer än vanligt. Men nu börjar jag bli trött i ögonen så imorgon ska jag varva datorspelandet med TV-tittande.

Om jag inte känner mig spyfärdig, har ont i huvudet, är allt för sjuk imorgon så kanske jag plockar undan en eller två saker från högen av saker från Spanien som täcker nästan hela mitt golv. Jag har gjort små gångar så att jag kan komma fram till datorn och sängen. Det är bara så jobbigt att packa upp... speciellt när vissa saker ska hem till mig och andra ska vara kvar här. Det blir som en extra nerpackning och uppackning. Jag måste röja bort fler onödiga saker från min lägenhet. Eller åtminstone ställa ner saker i förrådet. Fast om man ställer ner dem där... då är det väl nästan samma sak som att man inte vill ha dem längre?

Nu ska jag lägga mig och sova. Nåja, försöka sova. Natten till idag så vaknade jag en gång och hade sjukt mycket ångest. På något sätt lyckades jag somna om efter ett tag men jag sov ändå inte särskilt många timmar. Jag hoppas att den här "stark-ångest-perioden" inte håller i så länge... men det känns som att det kan ta flera månader innan allt lugnar ner sig. Det är bara skit med allting. Jag tog 1,5 mg Xanor tidigare idag men kände knappt av något. Jag ska äta mindre mat för då fungerar tabletterna bättre. Men nu ska jag som sagt krypa ner under täcket.

Måste bara nämna vädret igen... eftersom det på sätt och vis påverkar min ångest. Det var ju svinkallt ute idag och jag hade på mig linne, långärmad t-shirt, polotröja av ylle, jeansbyxor och dunjacka. Jag frös inte men jag hade en sådan jäkla ångest för jag kände mig instängd av kläderna, speciellt polotröjan. Det var hemskt. Tror inte det skulle varit bättre om jag haft en vanlig tröja och halsduk istället. I Spanien när jag gick omkring i linne, shorts och sandaler så kände jag mig mer fri och ångesten var inte lika jobbig. Jag får väl flytta till något land där det är varmt året runt. Eller så lägger jag ner hela skiten. Känner inte att det finns någon mening med någonting. Men med hänsyn till andra så får jag väl ta en dag i taget och hoppas på att det blir bättre.

Snöhelvete och ångesthelvete

När Mårten och jag passerade Nyköping eller vad fan det nu var för stad så snöade det. Nu har det kommit hit. Känns för jävligt när jag så sent som i söndags satt ute och torkade håret i solskenet (i Spanien alltså).

Min hälsa är också skit. Orkar inte förklara allt men kan sammanfatta det så här: Mårten var tvungen att vara här i Sverige idag på förmiddagen. Det kom så plötsligt och jag fick göra en snabbpackning och försöka förbereda mig för resan till Sverige. Om jag inte hade haft den värsta förkylningen någonsin så hade det kanske fungerat. Men nu gick allt åt helvete. Under hela resan var jag snorig, hostade, hade feber, kräktes och hade mängder av ångest. I Flensburg efter att ha spytt på toan i ett köpcentrum så bröt jag ihop helt och hållet både fysiskt och mentalt. Vi använde oss av GPS:en för att hitta närmsta sjukhus och åkte dit. Där förklarade vi att jag hade panikångest och efter bara 10 minuter i väntrummet fick jag träffa en psykiater. Det enda jag kunde komma på i pillerväg som hjälpt mig enormt mycket och snabbt är Flunitrazepam som jag fått tidigare vid två tillfällen. Jag förklarade för psykiatern att jag hade mängder av ångest och att det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle klara de 9 timmar det skulle ta att komma hem. Jag hade redan ätit en hel del Xanor och ville inte ta fler sådana.

Jag fick Diazepam istället för läkaren sa något om att det andra inte var bra ihop med Xanor eller liknande... och något om min andning, att det skulle vara svårt för Mårten att hålla koll på mig hela tiden. Så jag fick 10 mg Diazepam som jag tog nästan direkt när jag kom tillbaka till bilen och sedan satte jag mig till rätta och somnade och vaknade inte ordentligt förrän innan Södertälje. Nja, jag hade kunnat sova mer men Mårten var så spänd och nervös eftersom det snöade. Därför höll jag mig vaken och läste om läget på vägarna (på Internet via mobilen).

Nu är jag hos mina päron. Jag mår fortfarande jättedåligt och det känns som att det kommer ta minst 6 månader tills jag mår som jag gjorde innan. Mårten är fortfarande min vän såklart men jag känner mig ledsen och sårad att han inte tog hänsyn till hur jag mådde och mår. Jag vet inte hur man hade kunnat göra allt annorlunda. Kanske skulle jag ha stannat kvar själv i Spanien någon eller några veckor tills jag mått bättre? Jag vet inte... känner mig bara så deppig. En del av mig vill inte ha något med Mårten att göra medan den andra delen av mig tycker tvärtom. Han är ju ändå den enda vän jag har. Jag får väl ge mig ut på nätet igen och börja chatta med folk och skaffa fler vänner... men just nu måste jag på något sätt må bättre och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Nummer ett är i alla fall att bli av med förkylningen. Men ångesten... Fan, jag mår skitdåligt men vill ändå inte äta Xanor hela tiden. Men om det är vad som krävs för att jag ska må bättre så får jag väl göra det och senare ta smällen av abstinensen.

Orkar inte skriva mer nu, jag känner mig snurrig... och ledsen, illamående, sårad, ensam...

Illa

Vi är vid Södertälje. Jag har sovit ända sedan Flensburg. Var på akuten där och fick 10 mg Diazepam (Valium). Berättar mer sedan. Kan säga att jag inte mått så här dåligt på flera år... och allt är Mårtens fel.

Sjukt

Mårten och jag ska sova på hotell igen ( i Hamburg) för jag mår inte bra. Jag ska sova i den lilla sängen. Vet inte om den här panoramabilden blev så bra... det är svårt att göra i mobilen.

Frukostbuffé

Man måste ju testa lite av varje... *ha, ha*. Jag har druckit säkert minst 5 koppar het choklad och några koppar het mjölk. Toppenbra för min hals.

Resa

Nu är vi på väg norrut. Känns inte alls kul att lämna Spanien. Har fortfarande feber och när jag snyter mig kommer det ut jättestora gulgröna snorblobbar.

Het

Varför kan det inte finnas sådana här automater överallt? Jag drack lite varm choklad som kostade 65 cent.

Sálvame

Det är kul att se på diskussionsprogram på TV... även om jag inte fattar allt. Jaha, nu är reklamen slut. ¡Hasta luego!

Jo jo jos

Min förkylning är inte över än, därför har jag laddat kylen med juice. Jag köpte även ett kilo mandariner. Har ett par liter mjölk också. Jag är inte speciellt hungrig men vätska ser jag till att få i mig.

Hälsa

Imorse var min temp 37,6 och nu är den på 37,1. Jag har inte tagit någon paracetamol alls varken igår eller idag utan låtit kroppen döda allt dåligt som invaderat mig. Jag ska lägga mig tidigt idag... om en halvtimme ungefär. Har tagit en dos Echinagard, en Mucoangin, Otrivin comp nässpray, två Lergigan, en åksjuketablett och 1mg Xanor... så jag räknar med att sova ut mig. Jag tog samma grejer igår innan jag lade mig.

Hm

När ska det gå ner?

39,1

Jag mår hyfsat ändå... tack vare alla Xanor och Otrivin.

Högst

Jag har aldrig haft 39 i feber.

Frusen yoghurt

Jag ska kyla ner mig lite... Frozen yogurt med vattenmelonbitar och galiamelonbitar borde ge någon effekt.

Feber

Nu har jag +38,8 i feber...

Nu har jag +38,6 i temp. Bara jag skulle slippa snuvan så skulle det inte störa mig. Jag ber om ursäkt om jag skriver stavfel här och där, jag är lite borta.

Sjukling

Igår blev jag dunderförkyld. Imorse när jag vaknade fick jag låna en termometer för jag hade ingen egen med mig. Den visade 37,6. För någon timme sedan åkte vi till ett apotek där de kan lite engelska. Jag köpte en ny termometer och halstabletter som bedövar lite i halsen, typ som Mucoangin. Han som jobbade där gav oss numret till en läkare som kan lite engelska och han sa att om jag blir sämre under dagen så ska vi ringa honom så kommer han ut till oss (alltså hembesök). Det kostar 50 euro men då slipper man sitta en hel dag på akuten. Förhoppningsvis mår jag bättre... fast när jag tog tempen för en halvtimme sedan så hade jag +38,5 grader. Och som du kanske förstår knaprar jag Xanor och åksjuketablett för att slippa illamåendet som i 99,9 % av fallen följer med mina förkylningar.

Idag tänker jag skita fullständigt i om jag äter onyttigt. Igår kände jag för en fet jävla inbakad calzone så då köpte jag en. Just nu är jag sugen på pommes frites. Fan, kan de inte hitta på en enklare stavning för det... äh, jag säger fries. Å andra sidan vill jag inte gå upp i vikt nu när jag äntligen är nöjd med den. Men jag är ju sjuk... så om jag har svårt att få i mig mat är det väl lika bra att köpa det jag är sugen på så att jag får i mig lite energi... eller?