Min morsa blev sur för att jag tyckte att souvenirerna hon köpte på Cuba var skit. Mårten fick en snygg motorcykel gjord av coca-cola burkar. Jag fick sockerfritt godis i smaker jag inte kan äta... Och så fick jag världens fulaste nyckelring i form av en toffel som det står Cuba på. Jag skiter i om presenten kostar 1 krona eller 100000 kr, det är själva presenten som spelar roll. Så nu är min morsa jättesur och säger att hon inte hittade annat. Jag hade blivit 1000000000000 gånger gladare över ett linne eller liknande men hon sa att hon inte hittade något annat.
Om saker och ting inte förändras så skiter jag snart i det här livet. Ungefär som i låten Mad World:
The dreams in which I'm dying are the best I've ever had
Har jag tur så kanske jag inte vaknar upp efter operation 3.
Ursäkta om det blev några stavfel här och där. Jag har tagit en Flunitrazepam för jag måste få någon sömn inatt.
Men ärligt talat så ger jag snart upp. Orkar inte med psychovänner och sura morsor. Jag vill bara dö. Jag skriver det då och då men nu har jag verkligen fått nog. Känner mig så attackerad av både vänner och familj. Det är ungefär som att man jämför det med en hund som ligger skadaf på gatan och folk bara går fram och sparkar på den.
Nu börjar min hjärna bli grötig. Jag åtwrkommer imorgon om jag orkar.
