Sockeröverdos

Torsdagskvällen började bra, Mårten och jag klädde upp oss fint eftersom vi skulle till en klädaffär på Östermalm. Det var ett ganska litet event... inga rabatter på kläderna (men jag köpte en ursnygg topp ändå för jag har inte sett något liknande i andra affärer). Däremot var det någon som stod och pratade om senaste plaggen, trenderna osv. Sedan bjöds det på drinkar. Du som läst min dagbok ett bra tag vet nog om att jag tål alkohol väldigt bra. Det gjorde jag även igår... men drinkarna måste ha innehållit en gigantisk mängd socker för på väg tillbaka till bilen efter eventet så mådde jag jättedåligt. Bilresan hem gick... okej. Men det var knappt att jag kunde ta mig från bilen upp till lägenheten. Jag var inte full men det kändes som att jag hade druckit två liter kaffe med 50 sockerbitar i. Och vad händer när jag inte mår bra? Jo, ångesten dyker upp. När jag kom innanför dörren i min lägenhet så fick Mårten hjälpa mig att sätta mig på en pall för jag mådde så jäkla dåligt... som om jag fått en sockeröverdos. Han hjälpte mig även att ta av ytterkläderna för jag var som förlamad av ångest. Sedan började tårarna rinna också för jag fick en rejäl panikattack. Alla panikattacker känns alltid som en 10:a på en skala från ett till tio. Men om jag tänker efter var det kanske mer en 7:a. Hursomhelst så var det för jävligt.

Jag satt på golvet i badrummet och mådde jättedåligt... och sedan utan förvarning så kände jag att allt jävla socker var på väg upp så jag höll i mitt hår, blundade (jag har ju emetofobi) och bara släppte ut allt i toaletten. Mårten var så himla snäll och omtänksam så jag nästan får tårar när jag tänker på det. Efter att jag spytt så tog jag en Flunitrazepam och gick och lade mig trots att klockan bara var... 20... eller 21? Jag vaknade klockan ett på natten och var kissnödig. Mårten vaknade till när jag spolade och då berättade han att han satt jättelänge bredvid min säng när jag skulle somna efter tabletten och kollade så jag mådde bra. Han hade även ställt alarmet på klockan tre tror jag det var för att stiga upp och kolla till mig. Jag tog en åksjuketablett för jag mådde fortfarande lite illa och sedan lade jag mig efter ett tag när den började verka. Alltså, kan man ha en bättre vän än Mårten?

Idag mår jag fortfarande skit. Sockeröverdosen känns inte lika mycket... men det känns. Idag är det ungefär som om man hade smällt i sig en hel kladdkaka... med sockrad grädde. *urk*. Ångesten däremot är lika stark som igår. Jag tog tre Xanor (totalt 1,5 mg) imorse men nu börjar effekten avta. Jag vill inte ta mer Xanor idag så jag testar att ta en Postafen (mot åksjuka). Räcker inte det så får jag väl ta Xanor ändå.

Det gick bra att äta lunch idag. Jag fick en Gooh-rätt från Mårten. Men jag ångrar att jag åt middag. Jag stoppade bara i mig ett par syrliga tranbär men det känns inte bra nu. Ska kanske fixa ett stort glas med iskallt vatten och sätta mig en stund framför TVn... och ta en Postafen förstås. Jag gör det nu på en gång, annars kommer jag glömma det.