Vi sitter just nu i en taxi på väg till Nice. Jag sitter i baksätet med sönderskrapade knän, armbåge och haka. När jag skulle kliva ur bärgningsbilen så vek sig benen eller blev alldeles kraftlösa så jag föll. De på verkstaden plåstrade om mig ordentligt och var jättesnälla. Gav mig en flaska vatten också... och chefens fru kramade om mig och sa "stackars flicka". Jag kan ju lite spanska så jag förstår en del italienska.

Så nu mår jag ännu sämre. Mina knän svider som fan och jag vill bara dö. Inte på grund av knänen utan all annan skit också.

Tanken nu är att vi åker taxi till Nice och flygplatsen vilket kommer kosta mer än 200 euro eftersom det är mer än 100 km. I Nice får vi förhoppningsvis tag i en hyrbil. Med den åker vi till Saint-Tropez som planerat. När delen som strular kommer in till verkstaden åker Mårten hit igen... med hyrbilen eller taxi vet jag inte. Sedan kan vi förhoppningsvis fortsätta resan. Men med tanke på hur pissit jag mår och att jag säkert kommer se helt blåslagen ut så kan jag ändå inte gå ut. Jag vet inte... Jag orkar inte mer. Jag ger upp snart. När vi stod vid kanten av motorvägen vid SOS-fickan hade jag bara lust att kliva ut framför en långtradare.