Mens... helt meningslöst... eller kanske mensinglöst. Jag har ingen större värk men det är ju så jävla mycket blod. Blä!

Idag var jag ute i solskenet medan jag fixade päronens trådlösa hemtelefoner som de fick av mig. Det kan ju vara bra med två handenheter så de slipper springa upp och ner för trappan hela tiden.

Imorgon ska jag färga håret om jag orkar. Med mina problem (ångest) så vet man inte alls hur man kommer må nästa dag. Man kan må ganska bra på kvällen och ändå vakna med ångest. Sedan finns det förstås tillfällen då man lägger sig med ångest och vaknar med ännu mer ångest. När kommer dagen då man vaknar helt utan ångest?

Nu ska jag, ångesten, mensen, huvudvärken, illamåendet och tröttheten gå och lägga oss.