Livet suger och när man tror det inte kan suga mer så gör det det.

Knölen (som läkaren är säker på är cancer) har nu blivit bortopererad. Det är inte det som stör mig. Är det cancer så är det. Jag har funderat mycket på det och jag är inte rädd för att dö. Så som jag mår just nu (och andra gånger jag har stark ångest) så skulle det nästan vara en lättnad.

Vad som stör mig? Morsan har varit så konstig sedan farsan dog. Jag vet att hon gått i terapi och misstänker att hon fick piller också. Vad det än var för terapi var den inte bra. Ibland är morsan normal men andra gånger är hon som en helt förändrad person... och inte till det bättre. Det går inte att beskriva med ord... Eller äter hon kanske piller nu? Det är bara så jobbigt..,

Jag menar, det räcker med att jag fått två panikångestattacker senaste tiden, haft influensa i snart 6 veckor (smittad av morsan) och för bara några dagar sedan opererats och har ont.

Jag ber om ursäkt för eventuella stavfel. Jag skriver det här på en pytteliten mobil och jag ser suddigt dels på grund av tårar och för att jag ser sämre senaste tiden. Antingen är det åldern, oron eller så har jag kanske en hjärntumör. Det gjorde ont som fan tidigare idag.

Tårar i ögonen? Ja, glömde jag skriva om att morsan och jag började diskutera existensen av gud? Det eskalerade för min morsa kunde inte släppa ämnet och skulle hela tiden säga emot. Det är väl ingen hemlighet att jag inte tror på gud. Men när jag kritiserade folk som tror på gud och kallade dem för svaga, hjärntvättade, vilsna lamm så verkade morsan ta väldigt illa vid sig. Det är ju min åsikt och jag får tycka vad fan jag vill. Dessutom vill jag inte att hon ska dras in i det religiösa nätet av folk som har ett annorlunda synsätt på saker och ting. Det finns ingen jävla gud. Kolla bara på allt som händer i världen...

Om det finns en gud så lovar jag att när jag dör av min cancer att välja den mörka sidan och återvända till folket varje halloween och skrämma skiten ur dem. Haha. Jag och Lucifer skulle ha jävligt kul tror jag. Va, visste du inte det heller? Att jag har lite djävulskt i mig? Det har väl alla... eller är det bara jag som mår fysiskt dåligt när jag kliver över tröskeln in i en kyrka?

Nu börjar Xanor, Lergigan och Ibuprofen verka. God natt från en deppig, sjuk och livstrött Vivi.