Ännu en dag avklarad. Ska nog inte dricka Red Bull på tom mage igen. Gjorde det imorse och mår väl inte topoen nu precis. Eller så åt jag kanske för mycket mat. Äh, ska sova nu. Imorgon kommer Mårten förbi.

Kan ju säga så mycket i alla fall att jag får ingen hjälp från psykiatrin... alls. Jag visste att psykiatrin var skit men hade ingen aning om att det var så här illa. Misstänker att de driver det hela som ett företag istället för att bry sig om patienterna. Allt handlar som vanligt om att tjäna pengar. Tjäna pengar på folk som mår dåligt. Det är som att sparka på någon som redan ligger ner och sedan be dem att putsa bort ens blod från deras skor.

Mårten kom förbi idag också för han hade dåliga nyheter när det gäller psykiatrin. Jag orkar inte tänka på det mer nu utan kommer skriva mer om det senare, kanske nästa vecka eller så. Just nu vill jag bara glömma allt och koncentrera mig på mina dataspel... om ett par dagar börjar kriget i ett av dem. Varje månad körs ett krig som håller på i ca en vecka. Man delas slumpvis in i en av tre factions och sedan med hjälp av andra medspelare och strategi ska man ta över så många städer som möjligt i de andras territorium. Enda felet är bara att ibland saknas det kommunikation och nästan ingen vill försvara städer, bara attackera.

Idag ska jag försöka glömma mina egna problem och kolla på vad som händer i USA. Trump ska tydligen lämna vita huset innan Biden tar över vilket är ovanligt. Man börjar ju tänka... är det för att han är sur eller för att han vet att något kanske kommer hända?

Tårarna och snoret rinner... varför? INGEN inom psykiatrin verkar bry sig om hur jag mår eller hur min situation är. Fick just veta att när Mårten pratade med senaste psykiatern så hade psykiatern sagt rakt ut: "Jag skiter i hennes panikångest, jag ska behandla hennes beroende". "SKITER I HENNES PANIKÅNGEST". Ja, du läste rätt... han sa verkligen så. Det är inte därför jag gråter. Jag gråter för att Mårten är så snäll. Han kommer över idag för att umgås och få mig att må bättre och inte tänka på jobbigheter. Jag sa till Mårten: "Men vad händer om det blir samma sak imorgon eller i övermorgon också, att ingen hör av sig om hur med det blir med Xanor?". Mårten svarade: "Det finns bara en sak som är viktigare än mig... och det är du. Mår du inte bra så åker jag till dig". Han är så genomsnäll i en värld full av idioter.

Det som är jobbigt är att jag inte vet något om hur saker och ting kommer bli. Alla chefer och vissa anställda på psykenheten vet om hur jag mår och att jag knappt har kvar några Xanor. Ändå händer inte ett skit. Mårten pratade med någon chef i morse som sa att den tillfälligt ansvariga på enheten skulle kontakta Mårten om medicin. Hon gjorde det... men sa att hon inte är läkare och kan därför inte skriva ut medicin men hon ska lyfta upp ärendet. Va? Det låter i mina öron som att hon bara skyfflar över problemet på någon annan. Och hur lång tid ska det ta tills den personen gör något?

Psyk får mig som sagt att må sämre hela tiden. Jag hoppas verkligen jag kan trappa ner Xanor och slippa fler psykiatrer som skiter i mina problem. Heter det verkligen psykiatrer? En psykiater, flera psykiatrer? Enligt automatiska rättstavningen här på Blogger så är det så... eller om det kanske är webbläsarens rättstavning. Det ser konstigt ut i alla fall. Samma sak med "i morse". Jag tror jag har skrivit "imorse" hela mitt liv. "I morse" ser fel ut.

Nej, nu måste jag släppa den här skiten för jag tänker inte låta det här påverka min nedtrappning av Xanor. Fast jag behöver förstås Xanor för att kunna trappa ner. Egentligen har jag väl då två beroenden: Xanor och psyk. Måste försöka bli av med båda. Jag är trött på att må skit på grund av andra korkade och oförstående människor. Sorry, nu ältar jag ju vidare ändå. Svårt bara att inte tänka på det eftersom det är en så viktig sak som påverkar hela mitt liv. Jag känner fortfarande att jag hellre vill dö... men jag gör ett försök för morsans och Mårtens skull... och mina fåglar såklart.

Nu måste jag gå och snyta mig och hoppas på att jag inte blir förkyld. När tårar och snor flödar på blir jag ofta sjuk. Sen är det mensen också som gör att alla känslor blir 1000 gånger värre.

Det allra bästa med att kunna sluta med Xanor tror jag nog ändå skulle vara att slippa ha något med psykvården att göra. Om jag tänker efter så har jag efter varje besök hos psyk alltid mått sämre. Det var alltid snack om byte av mediciner, terapi och allt möjligt som gjorde att jag fick mer ångest. Eller den puckade psykolog jag hade som jag tror med flit ville få mig att må dåligt. Kvinnor gillar mig inte och jag vet inte varför. I och för sig finns det män som är otrevliga också... men inte i lika stor utsträckning som kvinnor. Jag tror en del män inte kan handskas med att en kvinna är smartare än dem. Många (även kvinnor) verkar känna sig hotade av smarta människor. Mårten har mycket högre IQ än mig men jag tycker bara det är intressant att få höra en riktigt smart människas tankar om allt möjligt.

Tiden går... jag måste spela lite datorspel också innan jag lägger mig. Jag har hittills spelat många olika spel men har nu bara ett spel på datorn och sedan förstås Pokémon Go på mobilen. Har tappat lusten för allt senaste tiden... och ja, mens på måndag bidrar till hur jag mår just nu.

Chefen för chefen... kanske en till chef.. äh, högt uppsatt person inom psykatrienheten dit jag gått sa att han tyckte jag ska anmäla psykiatern. Han själv kan inte göra något. Varken säga till psykiatern om medicinering eller liknande. Men herregud! Gör en psykiater precis vad den vill?! Vad är då vitsen med att ha chefer? Jag pallar inte med att göra en anmälan och det tror jag psykiatern är medveten om. Jag har inte fått Xanor utskrivet på evigheter, kanske månader till och med... och vart Mårten än vänder sig för att få hjälp och råd så säger alla: tyvärr, vi kan inte hjälpa till. Alla håller med om att min situation är sjuk och fruktansvärd... men ingen kan hjälpa.

Av en slump kom jag på för några dagar sedan att: "varför ska egentligen psyk skriva ut Lergigan?". Det är ett antihistamin (mot allergier) som råkar ha en lugnande påverkan, är bland annat bra mot oro... men den är inte beroendeframkallande. Så Mårten hjälpte mig att ringa till min husläkarmottagning. Idag, precis samma dag som min Xanor tog slut så ringde en kvinnlig läkare från husläkarmottagningen. Hon råkade ringa till mig men jag svarar inte i telefon på okända nummer så jag pratade med Mårten som ringde upp numret istället. Jag vet inte exakt vad de pratade om... kanske allt om hur jag mår, hur jag blivit bemött av psykiatern. Och tänka sig... det finns människor som faktiskt har medkänsla! Hon var tydligen jätteupprörd över hur jag behandlats och sa att hon absolut kunde skriva ut Lergigan och utan att Mårten bad om det så skrev hon även ut 20 stycken 0,25 mg Xanor så jag klarar mig över helgen. Jag började nästan gråta för känslan av att någon äntligen förstår en och visar ett intresse av hela mig som person, inte bara patient... ja, det går inte att beskriva. Jag har inte träffat henne ännu eftersom jag hittills bara varit knuten till själva husläkarmottagningen men jag kommer nog definitivt behålla henne som husläkare. Xanor som hon skrev ut är självklart bara tillfälligt men eftersom hon verkar förstå eller rättare sagt försöker förstå hur jag mår så känner jag redan att det här är ett positivt steg mot att kunna lita på henne.

Jag kommer försöka trappa ner Xanor själv genom reglering av Lergigan och GABA. Aldrig GABA och Xanor ihop dock. Jag ska ge det en chans för det vore skönt att slippa allt besvär som Xanor innebär. Att alltid kolla att man har extra med sig om man mår dåligt, krångel med intyg när man reser utomlands och om medicinen räcker osv.

Mårten ringde på nyss, måste sluta.

Mår inte så bra. Det är väl en blandning av allt. Dessutom ska jag få mens på måndag. Mina PMS-besvär är inte som andras. Jag blir inte förbannad, bara deppig... vilket inte passar alls just nu när jag inte har en aning om hur min närmaste framtid ser ut.

Jag grävde efter ännu mer info om psykiatern (på lagliga sätt förstås). Inte för att jag någonsin vill bli hans patient. Jag är bara nyfiken på hur man kan vara så kall och sociopatisk. Hittade att förutom vapen så gillar han våldsamma spel och brottning. Var för sig säger väl inte det så mycket om någon... men lägger man ihop all info man hittar så får man en helt annan bild.

Nej, han är inte värd att ödsla mer tid på. Jag fick nog av att rota i hans privatliv när jag hittade grejer om hans farsa som inte heller verkar vara... hrm... normala.

Den senaste psykiatern ringde mig två gånger idag. Jag kunde förstås inte svara på grund av mina problem. Mårten pratade med honom och psykiatern säger fortfarande att han inte tänker skriva ut Xanor. Så hans alternativ är alltså: ta Stesolid eller typ dö av ångest. Mårten har haft lite kontakt med hans chef och om inte hon hör av sig idag som hon lovade så har han även kontakt med chefen över henne. Jag har dock inga förhoppningar att något kommer lösa sig. Jag vet, pessimistiskt. Hur sjutton ska man kunna se positivt på saker och ting när läget är som det är just nu? Just det, skrev jag tidigare att han jobbar på samma ställe som första psykiatertanten? Hon som sänkte min dos Xanor (vid behov) med en tredjedel på en gång. Får en känsla att alla på det stället försöker visa sig så duktiga de kan och inte inser att de förstör liv. När statistik på papper är viktigare än en människa... då är något riktigt fel.

Eftersom jag är en person som gillar att undersöka så kollade jag upp psykiatern på Facebook. Man kan inte se någonting alls på hans sida... förutom profilbilden. Vad den föreställer? Honom hållandes en k-pist i händerna, på en skjutbana... med ett överlägset flin över hela ansiktet. Jag har bara ett ord att säga om det: sjukt.

Jag skulle lägga mig tidigare... men uppenbarligen blev det inte så. Har ont i nacken som fan men vill inte ta mer ibuprofen idag. Ångesten är sådär. Jag kan i alla fall säga att Stesolid/Diazepam/Valium suger. Förra veckan gjorde jag ett eget test eftersom psykiatern tjatade så mycket om Stesolid. Han skrev ut ett 50-pack åt mig. Jag gjorde så att under ca 30 timmar tog jag ingen Xanor, smärtstillande eller liknande, bara Lergigan som vanligt. Tänkte att då vet jag om Stesolid verkligen fungerar. Efter 30 timmar hade jag skitnycket ångest (var bl.a. nervös för testet). Jag tog 2 stycken 5mg Stesolid, totalt 10mg alltså. En timme gick, kände inget. 2 timmar senare togs pyttelite av ångesten bort men den gnagande panikångesten inuti var kvar. 3 timmar efter jag tagit tabletterna hade jag fortfarande ångest som jag knappt stod ut med. Dessutom hade jag fått biverkningar: nackvärk, fruktansvärd huvudvärk, illamående och problem med ögonen... ja, och klumpighet. Jag kämpade vidare och tog 2 stycken Stesolid till senare på kvällen. 2 timmar senare var ångesten kvar och jag hade så ont i huvudet att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Det allra jobbigaste är att trots att jag inte tar fler Stesolid så kan det ta upp till 100 timmar innan de är ur kroppen. Jag tror att jag fått Diazepam av läkare vid två tillfällen tidigare: i Flensburg på väg hem från Spanien och på en Finlandsfärja. Men vad hade de två tillfällena gemensamt? Jo, jag hade även Xanor i kroppen.

Jag hade hoppats att Stesolid skulle fungera så som psykiatern sa... men nu sitter jag här i ångestskiten utan psykiater och snart utan Xanor. Senaste dagarna har jag testat att bara ta två stycken 0,5 mg Xanor på morgonen, 1 st Lergigan efter lunch, 2 st Lergigan vid 21, sen en GABA-tablett innan jag lägger mig. Fungerar sådär... bättre än Stesolid i alla fall.

Jösses... skärmen på mobilen slocknade. Trodde allt jag skrivit var borta. Okej, jag hajar hinten. Klockan är snart tre på natten och jag borde sova.

Jag var och träffade en till psykiater idag. Det gick inte bra denna gång heller. Han förstod inte alls mina problem. Jag kan skriva mer om det en annan dag för jag orkar inte just nu. Kan bara skriva kort att han sa att han inte tänker skriva ut Xanor åt mig eftersom det enligt honom är den värsta av alla bensodiazepiner. Han vill byta ut Xanor mot Stesolid eller som det mer är känt som: Valium. Jag tar bara Xanor vid behov vilket kan variera mellan 1 till 8 tabletter 0,5 mg. Snittet just nu för mig är runt 3 eller 4 stycken tabletter. Han verkade inte fatta att jag bara tar vid behov. Istället vill han som sagt sätta in Stesolid istället... tre gånger per dag med en dos som motsvarar 6 stycken Xanor! Det låter helt sjukt. Han sa emot sig själv ofta också. Han sa att Xanor är värst och väldigt beroendeframkallande och svårt att sluta med. Ändå tänker han inte skriva ut Xanor. Låter det rimligt? Nej...

Jag orkar inte träffa ännu en ny psykiater som säger en sak först och sedan inte håller det den lovar. Det lutar mer och mer mot enda sättet att slippa ångesten...