Hrm. Jag tror det är dags att sova nu. Det är en lång dag i morgon.

Kom hem för inte så länge sedan. Jag var på föreningen idag. Lika trött och seg som igår... Men jag kämpade mig igenom den här dagen också. *ler*. Vi diskuterade lite djupare ämnen idag... och för att lätta upp stämningen och humöret gick några av oss ut och tog en fika. Jag hängde också med eftersom det är trevligt samtidigt som man tränar på att sitta ute bland folk. Men jag åt ingenting... jag har fortfarande lite svårt för att äta på restaurang eller liknande. Det snörs åt i halsen eftersom man är på helspänn... och då är det inte särskilt lätt att få ner någon mat.

Nej, jag går inte i sömnen. Jag är faktiskt vaken... Men man är inte på världens bästa humör precis... väckt klockan åtta... urk.

Nej, nu får det räcka för idag. Jag har "surfat" runt på nätet tillräckligt mycket. Det är dags att sova nu.

Oj, oj, oj... vad jag är trött. Jag var på föreningen idag. Jag lyckades nämligen med att vakna klockan 10 i morse. Men så har jag varit seg resten av dagen...

Jag har just ätit och nu sitter jag bara och väntar på att ett TV-program ska börja. Till dess får jag sitta här och skriva. Det finns förstås annat jag kan hitta på, men jag orkar inte. Eller... jo, kanske jag ska ta och gå igenom en hög med papper där det står en massa lösenord och användarnamn till olika saker på nätet. Man samlar ju på sig så mycket att det ibland kan vara svårt att komma ihåg allt.

Kanske jag skulle ta och lägga mig. Fast jag har ingen lust till det. Inte alls. Men jag kommer att vara så trött i morgon annars. Hm. Jag säger som Alfons Åberg...: "Jag ska bara...".

Natten mot måndag... jag har inte lagt mig ännu. Jag har alltid varit en kvällsmänniska och förmodligen kommer jag fortsätta med det. Tycker att det är den bästa tiden på dygnet... lugnt och stilla. Fast det är ju klart, morgnarna är också mysiga... det finns ingenting som är så härligt som att sitta vaken på småtimmarna och se hur dagen gryr. Att se solen gå upp långt borta över horisonten... att se träden röra sig sakta av en lätt bris från havet... att höra fåglarna börja kvittra så fort ljusstrålarna sprids över marken...

Oj, nu blev jag kanske lite för poetisk. Jorden anropar Vivi! *skratt*. Ja, vad var det jag skulle skriva om...? Jo, vad hände idag? Ingenting speciellt faktiskt. Igår tyckte jag att jag kände av en liten förbättring vad gäller humöret. När jag skrattade åt något som jag tyckte var roligt så kändes det som att det kom inifrån... inte bara något ytligt skratt utan... ja, jag vet inte... men det kändes annorlunda. Men idag har jag inte upplevt det... tillbaks till det gamla vanliga irriterade humöret.

Roger är hemma hos sig. Han jobbar vanlig tid nästa vecka, inte kvällar som han gjorde den här veckan. Jag har städat lite idag... dammsugit, diskat och plockat undan. Mina fåglar sover. Nu är det sju ägg (jag kollade idag). Undrar om alla ägg kommer att kläckas...? Fåglarna hade sju ungar förut och det var jobbigt. Både för dem och för mig! Vilket himla liv det var varje gång de skulle matas! *puh*. Men det är ju så sött... Alla ska alltid göra saker och ting samtidigt. Om fågelföräldrarna badar så vill ungarna också bada... det blir ett rejält plaskande kan jag lova... *ler*.

God morgon... Roger har just åkt till centrum för att handla lite grejer. Jag vaknade som sagt var för inte så länge sedan. Ännu en gång har det gått en vecka utan att jag har skrivit något. Urk. Ärligt talat så har jag inte känt för att skriva. Jag har inte mått något vidare. Allt har varit ganska upp och ner så att säga. Förmodligen är det den j-vla medicinens fel. Jag var hos läkaren i onsdags och hon sa att jag skulle sänka medicinen med en halv tablett. Jo visst... kul. Det här ska ju vara en medicin med praktiskt taget inga biverkningar... hm. Jag nämnde att jag har förändrats totalt när det gäller humöret. "Jaså? Men det är ingen biverkning jag känner till". Nej, kanske inte det. Men det måste bero på medicinen eftersom jag inte har varit så här förut. Jag är irriterad på allt och alla, svär ofta, är rent ut sagt elak... och jag gillar det inte alls. Får väl se om det blir någon förbättring nu när jag sänker medicinen. Inte nog med att humöret växlat hela tiden, jag har även haft krångel med sömnen. Vissa nätter har jag sovit max 2-3 timmar, andra nätter har jag sovit upp emot 15 timmar. Och sexlusten? Hallå?! Den är fortfarande som bortblåst. Skitkul. En tjej i sina bästa år... utan sexlust. Hm.

Från det ena till det fjärde... Sist jag kollade fåglarnas bo så var det 6 st ägg. *ler*. Fågel-föräldrarna turas om att ruva på äggen. De är så gulliga...

Hrm... det är dags att gå och lägga sig. Men ändå så känner jag nästan en slags ovilja mot att lägga mig och sova. Varför? Jag brukar inte ha problem med att sova i vanliga fall. Och somna in brukar alltid gå fort. Men nu... jag vet inte. Igår sov jag knappt någonting, jag bara vred och vände mig hit och dit. Och nu börjar jag bli hungrig också... som vanligt. Jag har läst i någon tidning att man helst inte ska äta de tre senaste timmarna innan man lägger sig. Nähä... så om jag äter nu så ska jag vänta tre timmar till? Nix, glöm det.

Jag känner mig så konstig på något sätt. Jag kan inte beskriva det... kan inte sätta fingret på exakt vad det är... men någonting är det... ja, förutom hostan då... Men jag har ingen feber. Tror jag inte... men jag kanske ska ta och kolla. Nej då, ingen feber här inte. Äh, nu får jag stänga av tankeverksamheten för idag.

Roger har just gått. Jag ska nog stanna hemma idag. Jag måste sova ut mig. Men först ska jag äta frukost och ta min medicin.

Ja, vad ska man säga... god morgon? Knappast. Vi gick och la oss vid tolv igår. Jag steg upp för en halvtimme sen. Jag kan inte sova... vet inte vad det beror på. Kanske medicinen eller så... Roger sover. Honom kan man inte väcka i första taget... inte ens om man har radion på fulll volym. Nja... kanske. Han snarkar på för fullt och fåglarna ligger i boet och ruvar på sitt första ägg som kom igår. Ja, jag ska låta fåglarna skaffa ungar igen. Jag har inte hjärta att låta bli när jag ser hur gärna de vill bygga bo. Så ungarna blir nog färdiga att sälja precis lagom till sommaren. *hi, hi*.

Jaha... vad ska jag hitta på att göra nu då? Känner mig lite småhungrig. Kanske jag ska ta ett äpple eller något. Roger och jag handlade ju mat för 500 spänn igår. Det blev en hel del mat så att säga... Tur att jag har en stor och stark karl som kan bära alla kassar. *skratt*.

Usch, nu svettas jag igen. Typiskt. Förut klagade jag över att det var så kallt i min lägenhet. Nu har jag inte det problemet. Det är nämligen tvärtom; alldeles för varmt. Och det värsta är att jag kan inte göra något åt det. Jag har stängt av två element helt och satt de andra två på väldigt låg värme. De elementen som är avstängda är glödheta... precis som de som är på låg värme. Det verkar inte spela någon roll hur mycket jag än vrider och ändrar på termostaterna... det är konstant 24 grader varmt inne. Så jag brukar öppna balkongdörren på kvällarna när fåglarna har gått och lagt sig.

Om tre timmar ska jag väcka Roger. Han ska iväg till jobbet. Nej, nu måste jag ha ett äpple. Ett stort, gott och saftigt rött äpple... mmm... mums.

Vi var i centrum och handlade lite mat och hyrde tre videofilmer som vi ska titta på nu. Riktigt mysigt så här mitt i veckan. Synd bara att det är vanlig vardag i morgon... då måste han gå och jobba. Jag med egentligen, men jag vet inte om jag orkar sitta på föreningen och hosta... och hosta. Alla säger att jag ska gå till läkaren för att undersöka mig... så jag får väl ta och göra det då. Kanske jag får en bättre hostmedicin än den jag har nu (Mollipect). Bara det inte är några konstiga biverkningar... jag provade en gång Apotekets receptfria Noskapin (jag tror det var den... är inte säker). Jag hade halsbränna... urk. På förpackningen stod det: "Kan i väldigt sällsynta fall ge buksmärtor". Jaha... tydligen tillhör jag de väldigt sällsynta fallen för jag fick en helvetes magont! Och det höll i sig i flera timmar. Fy fan.

På tal om biverkningar... jag bytte ju från Zoloft till Efexor endast på grund av att jag inte hade någon sexlust. Nu har jag käkat Efexor ett tag... och jag känner ingen skillnad. I början trodde jag att jag gjorde det... men nix. Eller kanske det beror på att jag är sjuk? Kanske jag borde sluta med medicin... Jag börjar tröttna på att testa olika mediciner i "jakten på den rätta" för det enda medicinerna gör är att dämpa ångesten... tillfälligt. Som att lägga ett lock på allt. Mitt felaktiga tanke- och beteendemönster finns fortfarande kvar. Jaha, tänker väl folk, men om du nu är så smart att du har hajat vad som är fel, kan du inte ta och rätta till det själv? Hur? Hur ska jag kunna se positivt på framtiden med det jävla samhället vi lever i? Vad finns det att se fram emot? Vad är det som gör livet värt att leva?

Fy fan vilket äckligt väder. Det snöar ju... Nåväl, då är det i alla fall lite ljusare ute... hm. Roger skulle ha varit här klockan nio men han försov sig som vanligt. Det är inte lätt att hålla tider när man lider av sömnapné. Jag har ingen aning om vad vi ska hitta på idag. Jag tror knappast att vi går ut och promenerar. Men kanske en tur till centrum... för att hyra några videofilmer? Mmm... *host*.

Nytt år... samma gamla hosta. Nyår firade jag hemma tillsammans med Roger, mina föräldrar och en väninna till morsan. Vi åt god mat, satt och pratade i timmar... kollade på TV. Någon dansbands-skit... men vad skulle vi göra? Det fanns inget bättre program. Jag kurerade mig med lite Absolut vodka. Svart vinbärssmak... mums... brände skönt i halsen. När nyårstimmen närmade sig glömde vi nästan titta på det evigt trista programmet från Skansen med "Ring klocka, ring". Sedan skålade vi med lite Gordon Negro champagne. Morsan och hennes väninna var inte direkt förtjusta i den lite beska smaken, men jag tyckte det smakade utsökt gott.

Fort på med halsduk, jacka och skor... för nu var det dags för lite pyromani. *skratt*. När man har en ganska tunn plånbok så blir det inte så märkvärdiga fyrverkerier men det lät bra om dem i alla fall...

I år var det förvånansvärt lugnt. Väldigt lite fyrverkerier... hur kommer det sig? Folk brukar hålla på med smällandet långt in på småtimmarna, men nu vart det helt tyst efter bara en halvtimme. Hm...

Jag hade med mig mina fåglar till föräldrarna. De sov också över där. Jag ville ha dem i närheten ifall att de skulle bli allt för skrämda av allt oväsen ute. Just nu sitter de bakom mig på sängen och tittar nyfiket på vad jag gör. De är så gulliga mina små fåglar.

*gäsp*. Jag är lite trött. Jag har städat hela lägenheten... urk. Den fördömda hostan är fortfarande kvar men jag tror att den börjar ge med sig lite nu. Febern har i alla fall gått ner som tur är.