Om lite mer än en timme kommer farsan och hämtar mig. Det har blivit dags att åka in till centrum för att träffa terapeuten. Med tanke på hur "fint" väder det är ute så har man egentligen inte lust att gå utanför dörren alls. Men det behövs nog med tanke på hur länge jag suttit inomhus under den tiden då jag var förkyld.

Idag känner jag mig så kramig, men jag har ingen att krama. Och det var ännu värre igår. Jag får ta och ge mig ut lite oftare (särskilt när det blir varmare väder ute) och träffa trevliga människor. Nästan varje gång jag träffar min terapeut så frågar han lite skämtsamt om jag har hittat någon intressant kille på nätet. Men jag håller med honom, kärlekens kraft kan verkligen ge en ett tillskott på energi och lycka. Terapeuten har inte sagt det rakt ut, men han ger små ledtrådar att det vore bra för mig om jag kunde hitta en trevlig kille och även skaffa en katt.

Jaha, det var bara det som fattades: grannen som borrar i väggarna. *suck*

Vad dålig jag har varit på att skriva dagbok den här månaden. Men jag antar att det är så på vintern att man helst vill sova hela tiden.

Om två timmar ska jag ner till tvättstugan med ett lass smutsiga kläder. Annars har jag inget särskilt planerat idag. Kanske jag städar senare eller något.

Jag ringde till mina föräldrar för några minuter sedan, men de är inte hemma. Hurtbullarna är säkert och simmar. Jag har varit vaken sedan klockan sju imorse (jag lade mig tidigt igår) så jag börjar bli en aning hungrig nu. Kanske man ska ta sig en macka innan lunch?

Farsan ringde för en stund sedan och frågade om vi skulle ta en tur till Djurgården för att mata ankor eftersom solen skiner och det är härligt väder. Imorgon ska det visst bli snöstorm. Tyvärr mår jag inte bra än så vi får ta det någon annan gång.

Jag tog en snabb runda i lägenheten med dammsugaren eftersom det var ganska skitigt. Det kanske jag inte skulle ha gjort för nu mår jag inte alls bra. *suck*

Inatt sov jag äntligen lite mer än 6 timmar. Det gjorde mig säkert gott för jag mår lite bättre idag. Snuvan är nästan borta men halsen är fortfarande fucked up. När jag pratar låter det som att jag har käkat krita eller något...

Jag kollade igenom fåglarnas ägg efter några livstecken, men alla var obefruktade. I Big Brother har de bättre tur... ett av deras ägg kläcktes imorse och en gullig liten kyckling tittade fram. *ler*

Jag är fortfarande vaken. När klockan var runt ett så gick jag och lade mig, men jag mådde sämre då (illamående bland annat)... så det var bara att stiga upp igen. Snart är jag dock så pass trött att jag säkert somnar av ren utmattning.

Morsan har precis åkt hem. Hon var här med lite mat till mig eftersom jag fortfarande mår risigt. Det svider i halsen, jag är snorig och hostar en del... men jag har inte så mycket feber i alla fall. Jaha, jag ska nog återgå till det jag har gjort större delen av dagen; vila.

Inte en endaste liten minut har jag kunnat sova under de senaste fyra timmarna. För en stund sedan var jag tvungen att springa till toan och kräkas. Nu känns det lite bättre så jag kanske ska försöka sova någon timme eller så.

Jag ska strax lägga mig. Den här dagen har inte varit mycket bättre än gårdagen... snarare sämre. Jag har varit vaken sedan halv fem imorse på grund av förkylningen.

Jag kollar in Big Brother live på deras hemsida. Tyckte jag hörde Kitty prata något om Zoloft...

När jag pratade med min kompis "L" tidigare i veckan så sa jag att jag var så glad över att ha sluppit förkylningar på ett bra tag. Vad tror du hände? Jo, på torsdag morgon när jag vaknade så var jag väldigt tjock i halsen och det gjorde ont när jag svalde. Kul. Det blev alltså ingen långpromenad med Mårten.

Igår på förmiddagen gick Mårten och jag ner till centrum där jag hämtade ut ett paket på Posten. Vi gick även in på Vivo och köpte varsin ost/skink baguette till lunch. På eftermiddagen åkte jag och mina föräldrar till "L". Efter ett tag där så började det rinna från näsan. Jätteroligt. Hm... så jag bad mina föräldrar att vi skulle åka hem. Men de tyckte att det skulle vara oartigt, därför fick jag stå ut tills vi hade pratat, ätit korv, pratat ännu mer och ätit tårta. Var femte minut sprang jag på toa och snöt mig...

Jag var sur på mina päron, för tänk om jag hade mått dåligt på ett annat sätt? T.ex med panikångesten? Hade de sagt likadant då, att vi inte kunde åka när vi just hade kommit dit? Du vet ju hur det är... känner man ångesten krypa på så vill man hem... hem till tryggheten. Nekar någon en det så tredubblas ångesten och hjälplöshetskänslorna.

Därför känner jag inte för att träffa paranteserna på ett tag. I helgen ska jag bara vara hemma och bota förkylningen.

Ska jag lägga mig eller inte? Tänk om jag vaknar mitt i natten... äsch, då får jag väl göra det. Jag är ju trött nu. Morsan var här tidigare ikväll och hjälpte till att slänga sopsäckarna. Vi tog även en kort promenad i den iskalla blåsten.

Imorse när jag vaknade var jag hungrig. Du kanske inte tycker att det är något speciellt med det, men jag brukar oftast inte känna någon hunger på förmiddagen. Jag har alltid fått trycka i mig något bara för att kunna ta medicinen.

Imorgon dyker lilla Mårten upp. Det ska bli kul att träffa honom igen, känns som det var evigheter sedan vi sågs senast. Kanske jag ska dra med mig honom på en långpromenad? *ha, ha*