Jag kan inte vara utan Losec. Ingen längre tid i alla fall. För några dagar sedan hade jag så jävla ont i matstrupen, det kändes som att någon skar mig inuti med en vass kniv. Jag låg dubbelvikt på soffan i över en timme och mådde skit. Just nu mår jag inte heller så bra. Vet inte varför, det är kanske något jag ätit eller så är det för att jag sov en stund på eftermiddagen. Jag hade säkert kunnat sova hela natten igenom men det var ju program på TV. Nåväl, när jag har tagit Xanor och lägger mig för att sova men inte får sova ut så mår jag dåligt ibland. Varför jag tagit Xanor? Jo, morsan och jag var i centrum idag och letade efter jeans. Alla bra modeller försvinner ju jämt. *suck* Och så har jag min egen stil, jag följer inte modet speciellt mycket. Jag tar på mig sånt som jag tycker om. När det gäller jeans så gillar jag sådana som sitter åt kring låren men är utsvängda längst ner. Det är tydligen inte mode just nu... eller jo, det är det men då är det jättelåg midja på byxorna. Det passar inte så bra på vintern precis.

När jag ställde mig på vågen imorse så visade den 55,6 kg. Det är väl rätt okej att väga det när man är 172 cm lång. Nu behöver jag inte kämpa mer för att gå upp i vikt, det gäller bara att hålla den. Jag borde känna mig glad att jag äntligen fått lite former, men jag vet inte... jag har alltid vägt för lite. Det kanske tar lite tid att vänja sig vid att väga "normalt". Helst vill jag väga 54 kg... men om det är musklerna som väger så gör det ju inget. Jag cyklar nästan varje dag på min motionscykel och så gör jag 40 situps per dag. När jag var ihop med Roger så gjorde vi 100 stycken om jag inte minns fel. Men det var mest för hans skull som jag gjorde det, jag var ju tillräckligt smal ändå. *skratt*. Det funkade i alla fall. Har man en partner som behöver jobba sig igenom något så är det bästa sättet att göra saker tillsammans. Jag hade kunnat sitta där som en kommandosoldat och sett till att han gjorde sina situps, men det var både roligare och bättre att kämpa sig igenom de där jäkla situpsen tillsammans. Jag kommer ihåg mina allra första situps, jag orkade knappt göra två stycken innan det började bränna i de icke-existerande musklerna. Ha, ha! Jag vet inte hur många jag skulle klara nu... jag kör alltid 20 åt gången men det är inte särskilt ansträngande.

Morsan och jag var i centrum idag. Vi åkte buss dit och hem igen... bra jobbat av mig va? Visst, jag hade tagit Xanor innan... men huvudsaken är ju att jag klarade av det. Jag köpte ett par höstskor som jag lyckades hitta till halva priset. Alltså, jag köpte dem inte för att det var lågt pris. Jag letade efter en modell som jag tyckte var snygg och så råkade det bara vara rea på dem. Det händer mig rätt ofta att jag snubblar över sådana varor. *he, he*. Har man dessutom lagom små fötter som jag har så kan man hitta billiga, tuffa skor i junioravdelningen. *ha, ha*

Jag längtar till julafton... men inte på grund av julklappar eller liknande. Min fasta tandställning är ju borta nu men jag har en grej i gommen som håller ihop tänderna i överkäken. Det är jättekrångligt att prata. Vissa konsonanter är svåra att uttala. Ibland har jag lust att ta ut den när jag pratar i telefon eller så, men tandläkaren sa att jag ska ha den i hela tiden förutom när jag äter. Men det är bara fram till julafton, sen behöver jag bara använda gomgrejen på natten.

Det är alldeles för kallt i min lägenhet. Termometern visar knappt +24 grader. Det kanske inte är så lite egentligen men jag fryser i alla fall. Hyresvärden verkar snåla med värmen i år också. Tack och lov för fleecetröjor. Jag ska sova snart men det slog mig just att jag kanske ska byta till ett varmare täcke. Igår tog det tid innan jag somnade för jag låg och frös.

Apropå näsa så började jag känna brandlukt för ca 15 minuter sedan. Jag hoppas verkligen att det är någon som bara bränt maten. Fast just nu hörde jag en av grannarna prata i telefon med någon om att hon också kände en konstig lukt. Jag var nära att öppna min ytterdörr och fråga henne om hon visste något mer, men jag hann inte för hon gick in till sig igen och stängde dörren. Nåväl, vi får väl se om brandmännen dyker upp eller inte.

Usch vad jag mådde dåligt igår. Hade ångest men mest illamående. Vet inte om det beror på någon förkylning eller liknande... eller kanske helt enkelt att det känns som att det är så mycket på gång just nu. Min morsa ringde igår och berättade att mormor hade opererats för ett brutet lårben (om jag minns rätt) och så hade hon fått en hjärtinfarkt samtidigt, så läget var ganska kritiskt igår. Jag har inte hört något mer om hur det har gått men jag hoppas att allt ordnar sig. Det är vid sådana här tillfällen som man önskar att avståndet mellan ens släktingar och en själv inte var så stort. Det är inte precis som att man kan hoppa på bussen och vara där på en timme. Bara själva flygresan till Toronto tar ca 8 timmar.

Nu är det dags för lite frukost... yoghurt som vanligt. Jag tycker inte om det men jag tvingar i mig det för magens skull. Sen ska jag dricka lite Echinagard innan förkylningen bryter ut helt. Det kittlas redan lite i näsan...

Jag känner mig fortfarande lite nere. Men det går väl över någon gång. Den nya fågeln har inte sjungit än, men jag är ganska säker på att det är en hanne. Han har lugnat ner sig lite nu men han vågar fortfarande inte hoppa in i buren. Han måste ha burfobi eller något liknande. Jag var tvungen att sätta upp en matskål på utsidan av buren och en vattenskål som står på vardagsrumsbordet. Jag hoppas att han en dag tar mod till sig och hoppar in i buren. Då får han ju käka massor av goda saker som hirskolv och kraftfoder.

Idag var morsan och jag i centrum och köpte kläder. Jag gör inte det så ofta så jag passade på att köpa några tröjor och strumpor. Men det är för jävligt vad de tar för priser på vissa ställen. Jag såg en huvtröja i en av de "finare" butikerna som kostade närmare 1000 kr! Aldrig i livet att jag ger ut så mycket pengar för en tröja.

Nej, nu ska jag äta en havreboll och se vidare på TV. Adjöss...

Jag känner inte för att sova, jag känner inte för att göra någonting. Everything is fucked up as usual. Jag kan inte ens svenska längre. Ibland kommer jag inte ihåg vad ett ord heter på svenska utan får säga det på engelska istället. Jag drömmer på engelska, tänker på engelska... det är kanske lika bra att flytta till ett engelskspråkigt land. USA kanske... Tornado Alley låter lockande. För er som inte vet så är det ett område som är väldigt drabbat av tornados, fast på svenska heter det tydligen tromber och supertromber. Det löper längs Texas, Oklahoma, Kansas och ett par stater till. Tänk känslan av att få se en F5... där skulle det passa att få panik.

Jag är ledsen just nu. Alla tårar gick åt igår så jag sitter bara här vid datorn och känner mig nere. En annan sak jag är ledsen över är att det känns som att ingen lyssnar på vad jag säger. Och om ingen lyssnar... vad är det då för mening med att prata? Jag får skriva mer här i dagboken istället. Alltid finns det väl någon som läser vad jag skriver. Även om det inte skulle vara så, så får jag i alla fall ut det jag har inom mig. Känslor, tankar och så vidare.

Jag vet fortfarande inte om den nya fågeln är en kille eller tjej. Jag har döpt den till Angel. Man uttalar det inte på engelska utan på spanska, det låter coolare då. Skulle det visa sig vara en tjej så får jag väl ändra uttalet till det engelska för det låter mer tjejigt. Fågeln har fått sitt namn från serien "Buffy the vampire slayer". Hm, fast TV4 kommer ju snart visa serien "Angel". Nåväl... fågelhonan döpte jag till Cordelia när jag köpte henne för ca 3 år sedan. Då var jag ju bara tvungen att ta ett namn från samma TV-serie. Xander är för mesig och Spike är lite för... spike. Så det fick bli Angel.

Det har tydligen tillkommit någon ny lag, så även om jag skulle upptäcka att Angel är en hona så får jag inte lämna tillbaka den. Försäljaren i djuraffären babblade om någon hälsogrej. Jag förklarade att jag skulle ha fågeln i en separat bur i ett annat rum, men det spelar tydligen ingen roll. Så jag kan mycket väl komma att ha två risfågelhonor... och vad ska jag göra då? Köpa två hannar?

Just nu sitter de två fåglarna tätt intill varandra uppe i taklampan och sover. Vad nu då kanske du tänker. Jo, igår så ställde jag in buren med den nya fågeln i samma rum som den andra. När jag vaknade efter en liten tupplur så förde Angel ett jäkla liv och verkade vilja flyga ut. Vad annat kan man göra än att släppa ut den? Precis... sedan flög de två fåglarna lite tillsammans. Och, inte att glömma... den nya fågeln hoppade lite för honan. Hoppande när det gäller risfåglar är en inledning till parningen. En hona skulle väl inte hoppa för en annan hona? Skulle inte tro det... men å andra sidan har jag inte hört Angel sjunga än... det absoluta tecknet på om det är en hanne eller hona. Only time will tell...

Mamma ringde just. Hannen är död. *snyft*. Men nu slipper han sina plågor... och man får tänka på all glädje han har skänkt... och alla 20 ungar han satte till världen. Nu måste jag vila en stund innnan Mårten ringer för jag känner mig... jag vet inte om jag kan förklara hur jag känner. Jag vill bara sova.

Jag kom hem för en stund sedan med den nya fågeln. Jag hade gjort i ordning den gamla buren så det var bara att släppa in den där. Sedan gick jag för att kolla hur min gamla fågelhanne mådde... då låg han på sidan på golvet av buren och såg inte alls bra ut. Jag lyfte upp honom utan svårighet, han orkade inte ens protestera... och det var då jag kände hur kall han var. Jag tror inte att han klarar sig igenom natten. Tårarna började rinna... nej, snarare forsa nerför mina kinder. Min mamma tog med sig den gamla fågeln hem till sig. Vi får nog begrava honom någonstans i mina föräldrars trädgård... kanske redan imorgon. För det såg ut som att han tog sina sista andetag.

Jag orkar inte skriva mer just nu, jag ser suddigt av alla tårar. Fågelhonan sitter här ovanför datorn och är helt tyst. Den nya fågeln är inne i köket och håller sig också tyst. Rena begravningsstämningen. Jag måste försöka samla ihop mig själv och mina känslor. Om jag gråter mycket mer så känns det som att min mage snart börjar göra ont igen. Jag kommer inte ihåg om jag tog någon Losec... kommer inte ihåg någonting... känner mig så... förstörd. Jag har haft fågelhannen i mer än 7 och ett halvt år...

Jag ska kanske köpa en ny fågel imorgon. Jag vet ett ställe som har en fågel inne och den är till och med ringmärkt så den måste vara från en riktig uppfödare. Min fågelhanne har nämligen inte långt kvar. Han ser ut som en liten rugg-uggla, fjädrarna är uppburrade och skitiga för han har inte badat på mer än en vecka tror jag. Han klarar nästan inte av att hoppa upp från burgolvet. Jag har lagt in en lång stege med svag lutning så att han lättare ska komma upp till den första riktiga burpinnen. Men trots det är det jobbigt för honom. *snyft*. Jag vet inte vad jag ska göra. Min mamma var här och vi ringde djurkliniken i Bromma. Blir fågelhannen ännu värre så kan man åka dit och befria honom från hans plågor. Det känns hemskt om jag skulle vara tvungen till det, men det är nästan lika hemskt att se honom i det här skicket.

Varför ska jag då köpa en fågel redan imorgon? Jo, det finns ett par skäl:

1. Jag vet inte hur lång tid hannen har kvar att leva och snart är det vinter. Vem vet när snön kommer och min farsa har inga vinterdäck till bilen. Visst kan man frakta hem en fågel kommunalt också men det skulle nog bli lite för kyligt för den.

2. Det är svårt att skilja på hannar och honor. Enda sättet är att höra om fågeln sjunger. Det är bara hannar som sjunger. Men i djuraffären så kanske de inte känner för att sjunga så då vet man inte vad man köper. Det kan hända att man måste lämna tillbaka den...

3. Folk föder nog inte upp fåglar på vintern... tror jag inte i alla fall. Har man otur så kanske man inte hittar någon ny fågel förrän nästa år eller så.

Det känns en aning elakt på något sätt att köpa en ny fågel redan innan den andra dött. Därför ska jag ta fram min gamla bur och ha den nya fågeln i den... i köket hade jag tänkt mig. Då får min gamla fågelhanne leva med sin hona precis som vanligt ända tills... ja... *snyft igen*. Men som sagt, inget är bestämt än. Jag och mina föräldrar ska ta en tur imorgon och titta på fågeln och så ska jag försöka luska ut på något sätt om det är en hanne.

Jag mår inte bra idag. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är... kanske en blandning av olika saker. Jag har varit utan Losec i nästan två veckor men idag var jag tvungen att ta en igen för det känns i magen. Jag är jätteseg men det är nog på grund av att det är första dagen på "lingonveckan". Sen är jag orolig för min fågel också. Han blir nästan sämre och sämre för varje dag. Igår kunde han inte hoppa upp från burgolvet så jag fick fånga honom och sätta honom i boet. Jag har ställt in mat och vatten på golvet ifall att han inte kan ta sig upp när jag inte är hemma.

Det märks att hösten är på väg, idag blåser det jättemycket ute och det är +18,5 grader. Inte så jättekallt än, det är ju bra. *atjooo* Aj, min mage... jag måste äta något. Vad är snällt mot magen? Ostschnitzel kanske? Nej, det får bli en lasagne istället.

Jag var inne på SPS-chatten igår... eller var det dagen innan? Hm, tror det var igår. Jag borde kolla in där oftare... att chatta är ju också en form av träning. När jag skrev uppsatser i skolan eller som nu när jag skriver dagbok flödar bara orden fram. Men ibland när jag chattar så får jag verkligen hjärntorka... *ha, ha*.

Minnet igen... dumma Xanor. Det var något jag skulle skriva om men nu kommer jag inte ihåg det bara för det. Nåväl, jag får väl skriva om något annat. Jag köpte en duschradio idag. Jag har alltid velat ha musik i badrummet men man vet inte hur radioapparaterna tål fukt osv. Jo, nu kom jag på vad det var jag skulle skriva. Jag är numera en spanare för TV3s Efterlyst. Jag fick ett mail idag... men det var inte så mycket att spana efter, bara två bilar. Men, men... jag får hålla ögonen öppna.

Jag var hos tandregleraren i onsdags och fick lite glada nyheter. Nästa gång jag ska dit så tar han bort tandställningen. Tjoho! Sedan ska jag ha någon grej som sitter bakom tänderna. Den ska jag använda i ca ett år för att tänderna inte ska flytta sig.

Mårten var här i veckan igen. Det är alltid kul att få besök. Vi gjorde inte så mycket, var inne i stan lite. I tisdags åkte vi till Coop i Bromma för att lämna in bidrag till en tävling. Det var sista tävlingsdagen och jag ville så gärna vara med. Jag tog ingen Xanor för jag skulle till tandregleraren dagen efter. Fy fan vad jag mådde dåligt... hela vägen till Bromma. Jag hade sådan stark ångest och illamående. Flera gånger kändes det som att jag inte skulle klara av resan, men jag kämpade på ändå. När vi gick inne i affären så hade den värsta ångesten släppt men jag kände mig fortfarande yr och illamående. På kvällen blev det ännu värre och det var knappt att jag kunde somna.

I torsdags mådde jag lite bättre och klarade av att åka med Mårten till Åkersberga. I Åkersberga hittade jag bland annat en speciell sort av havrebollar som jag är jätteförtjust i. Förut sålde de såna i MM men jag har inte sett till dem på flera år... så jag blev glad när jag hittade dem där i Åkersberga.

Imorgon ska jag bara vara hemma och ta det lugnt. Jag var ute för en stund sedan och slängde tidningar och reklamblad i pappersinsamlingen. Det kändes inte alls bra... jag mådde illa. Men nu är det gjort i alla fall.