Jag måste leta reda på min hydrokortisonsalva. Ända sedan jag trampade på poison ivy för ett antal år sedan så får jag blåsor på fingrarna varje vår, ibland mer... ibland mindre. Jag har ingen aning om varför de dyker upp redan nu. Det är kanske något jag har ätit som kroppen reagerar på. Jag har även andra skumma utslag på magen och benen... jag får väl stryka på lite hydrokortison där också.

Idag har jag skruvat upp ett par krokar i klädkammaren och ställt tillbaka ett par grejer i hallen. Trots det känns det som att jag har en miljon saker kvar att fixa. Jag är tröttare än tröttast och tänker därför hoppa i säng omedelbums. Adjöss!

Nu ska jag inte sitta här längre. Det blev rätt sent igår... mycket senare än jag hade tänkt mig, därför ska jag gå och borsta tänderna nu på en gång. Jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna.

Usch, vad det blåser ute. Tur att man kan sitta här inne i värmen... öh, vänta... vilken värme? Min värd snålar med värmen även denna vinter. Jag tänder värmeljus varje dag för att inte frysa ihjäl.

Idag har jag målat igen. Nu har jag bara garderoben kvar. Jag ska nämligen måla alla vita träytor som finns i hallen för att det ska se fräscht ut. Men det kan jag bara göra när tapetserarna varit här igen. Tapeten har nämligen släppt på ett par ställen så det får de fixa. Det är tråkigt att saker och ting inte kan lösa sig på en gång. Det blir så jobbigt att behöva ta Xanor ännu en dag bara för att någon inte gjort sitt jobb ordentligt.

Jag gillar inte när det känns som att det finns tusen saker som måste åtgärdas. Jag gillar inte "måsten" över huvudtaget... men jag måste bland annat få ordning i lägenheten, installera min nya skrivare... Det kan ju vara bra att göra det så man vet om den fungerar eller inte. Man tror ju att när man köper nya saker så blir allt bättre, eller hur? Jag fick en ny dator av mina föräldrar i augusti för den förra krånglade så mycket. Men när jag skulle koppla in skrivaren så upptäckte jag att datorn inte hade någon passande port. Skitkul. Vi ringde upp HP och frågade och de sa att nästan alla tekniska prylar använder USB-porten nuförtiden. Jag köpte en adapter men lämnade tillbaka den för det var ändå inte bra. I nya datorn har jag Windows Vista och det fanns inga passande drivrutiner för vare sig min skrivare eller scanner. Alltså var jag tvungen att köpa helt nytt där också. Fast istället för flera olika delar så blev det en tjusig allt-i-ett-maskin; skrivare, scanner och kopiator.

Nu måste jag verkligen sova. Jag vet inte varför jag ofta lägger mig så sent. Jag blir trött ganska tidigt på kvällen men det känns som att jag på något sätt försöker dra ut på tiden genom att hitta på nya saker att göra. Äsch, skit samma. Dags att borsta tänderna och läsa nyheterna på Aftonbladets och Expressens hemsidor. Ja, det är ju så jäkla tråkigt att borsta tänderna... då kan man lika gärna roa sig med att läsa lite och samtidigt uppdatera sig om vad som händer ute i världen... hrm... typ.

Jag ska snart lägga mig för jag är helt slut. I en vecka ungefär så har jag hållit på att fixa i min hall. Jag har spacklat, sandpapprat och målat. Tro inte att jag är en jättehändig människa som vet allt om sådant här. *skratt*. Jag och Mårten åkte helt enkelt till K-rauta och förklarade för en kunnig person att jag ville måla om dörrkarmarna i min hall. Han pekade ut allt jag behövde och på den vägen är det... eller rättare sagt; väggen. *ha, ha*. Usch, vilket dåligt skämt. Varför har jag gett mig in på ett sådant här projekt kanske du undrar? Det är nämligen så att jag hade ett par hantverkare i lägenheten förut och de lyckades förstöra tapeterna i hallen så nu har jag fått sprillans nya tapeter. Då upptäckte jag att mina dörrkarmar ser så tråkiga ut. Vad som en gång i tiden förmodligen var en fin antikvit färg är numera en slags gulgråvit variant. Nu ska dörrkarmarna bli kritvita, det passar bättre ihop med den nya, ljusare tapeten.

Nåväl, det jag skulle komma fram till är att jag aldrig har varit så här slutkörd. Vem kunde ana att hantverksjobb tar så mycket på krafterna. Jag är inte särskilt trött fysiskt, men psykiskt. *pust*. Fast det kanske beror på andra saker också, hur man mår o.s.v. Jag har ju den röda veckan nu och då är jag alltid tröttare. Sen är det rätt livligt i min lägenhet nu när jag har fyra fåglar. Två i rummet och två i köket. De i köket sitter än så länge i bur men jag planerar att släppa ut dem lite längre framöver när jag har fått ordning på lägenheten.

Jag köpte Spike (den nyaste risfågelhannen) i en djuraffär i stan. Han såg så bedrövlig ut där han satt ihopkrupen i buren. Han hade inga fjädrar alls i nacken och på halsen, förmodligen var det någon av de andra fåglarna som hackade på honom. Jag hade inte hjärta att lämna honom där så jag köpte honom. När jag kom hem och satte honom i buren såg jag att han hade en endaste liten fjäder i nacken som stack rakt ut så därför blev det ganska självklart att han fick namnet Spike. Ja, jag gillar förstås även karaktären Spike i "Buffy the Vampire Slayer". Många av mina fåglars namn kommer från den serien. Fåglar är inte gjorda för att vara ensamma och man kan inte ha två hannar och en hona så jag var tvungen att köpa en fågel till. Jag hoppas bara att alla fåglar är av rätt kön nu. Just det, jag fick lämna bort en till fågel för att den bråkade med Angel. Så jag har en ny hona som är helt vit... ja, och därav namnet Snövit. Om du har hängt med i Vivis krångliga fågelhistoria så har jag alltså i inköpsordning följande fåglar just nu: Angel (hane), Snövit (hona), Spike (hane), Drusilla (hona).

Är det inte det ena så är det det andra. Eller i mitt fall det tredje och fjärde. I måndags bröt en ny förkylning ut för mig. Snoret rann så jag skyndade mig att dricka Echinagard och fortsatte med det varje timme under resten av dagen. Jag ville ju vara frisk... hm, okej... friskare till dagen efter då jag skulle träffa Mårten. Jag kommer inte ut speciellt ofta så de gångerna jag har chansen så vill jag ju inte behöva stanna hemma på grund av att jag är sjuk.

Igår när jag vaknade var snuvigheten borta så Mårten och jag åkte iväg på nya äventyr. *ha, ha*. Jag hittade lite olika grejer på loppisar, bl.a. en lampfot som var så fin att jag inte kunde motstå den... och den kostade bara 45 kr. Nästa gång jag går på loppis måste jag hitta en lampskärm som jag tycker passar. Nåväl, under tisdagen höll sig snorigheten borta men jag hade magont större delen av dagen. Det var inte så farligt så jag försökte ignorera det.

Imorse när jag steg upp så hade jag fortfarande ont. Jag tänkte som jag alltid gör när jag inte mår bra: "Äsch, det går väl över". Men det gjorde det inte. Istället blev magonten bara värre. På kvällen hade jag sådana magkramper och illamående att jag var tvungen att ringa morsan och prata lite. Jag tog även en Xanor och en åksjuketablett för att jag skulle lugna ner mig lite och för att dämpa illamåendet. Det fungerade till en viss del. Jag slappnade av och värken i magen avtog lite.

Jag pratar i telefon med Mårten just nu. Om en stund ska jag försöka sova... om det går. Det knäppa är att jag har inga smärtstillande tabletter hemma. När jag försökte ta livet av mig för 12 år sedan så tog jag bland annat Alvedon och Citodon. Ända sedan dess kan jag inte äta Alvedon för jag får ont i magen av dem. Det måste vara att jag har blivit överkänslig/allergisk mot Alvedon. Men jag ska be min morsa att köpa flytande Alvedon imorgon. Det funkar kanske bättre. Jag får testa att ta pyttelite först och se hur kroppen reagerar.

Jag har just vattnat mina växter med näring. De mår lite si och så, det beror nog på att det var så knasigt väder den här vintern. Nästan alla växter trodde att det var vår och började blomma. En av mina chiliplantor fick små vita blommor... *ha, ha*. Apropå chili så ska jag plantera frön imorgon... om jag kommer ihåg. Jag mår som mina växter, inte helt 100 alltså. Jag har feber... blä. Fortfarande har jag svårt att andas ibland på nätterna. Det är helt sjukt att det hela började i slutet av september förra året. Ibland tror jag nästan att det är över, men sedan kommer det tillbaka... eller så åker jag på nya förkylningar... jag vet inte. Jag får ta upp det när jag ska till min husläkare i mars. Jag ska dit för att jag har ont i knäna när jag går. Fattar inte heller vad det kommer av. Jag gympar flera gånger i veckan så det är ju knappast för att jag är stillasittande. Det har kanske med förkylningen att göra... hm... fast jag hade ont förra sommaren också. Äsch, allt är bara skit.

Ska det här vara någon typ av ödets ironi? Jag har svårt att gå ut på grund av panikångesten och nu kan jag verkligen inte gå ut på grund av att jag får ont i knäna. Och det är ingen liten smärta vi talar om, varje kliv känns som att någon sticker in en kniv i knät och kör omkring den rejält.

Javisst... jag kom bort från andningen. Så är det när man har feber. I förrgår natt var det en mardröm att försöka somna. Jag slutade räkna hur många gånger jag inte fick luft. Det var hemskt... tänk dig att du lägger dig ner för att sova och sedan rycks du upp (bokstavligt talat) av att hela din kropp skriker efter syre. Vissa gånger kände jag bara att "jag orkar inte mer... jag struntar i att andas och bara sjunker ner i mörkret". Men kroppen är förstås gjord för att leva så gång på gång försökte jag somna, misslyckades, försökte igen och misslyckades. Efter att jag varit uppe en stund och skrivit till en vän på nätet så gick jag och lade mig igen och då var jag så fysiskt slut att hela jag skakade och mådde illa men på något mirakulöst sätt kunde jag äntligen somna.

Jag känner mig en aning yr så jag ska ta det lugnt, försöka äta middag och sedan spela lite datorspel innan det är dags att slå sig ner framför TVn.

Den här veckan har jag varit ganska duktig. Jag har gympat tre gånger trots att jag inte mått så bra. Men kroppen blir glad av lite gymping och jag märker att jag blir hungrigare efter ett pass. Fast jag måste erkänna att efter torsdagens gympa var jag helt slut, hade ingen ork eller kraft att göra någonting. Förmodligen är det fortfarande den jäkla förkylningen/influensan från förra året som inte släppt helt än. Jag hostade enormt mycket då och jag känner fortfarande av ryggvärk ibland på grund av det. Blä för sjukdomar, vinter, kyla och mörker! Det är tur att vi är på väg mot ljusare tider.

Idag har jag färgat håret. Det blev ganska svart... Jag är inte helt nöjd så nästa gång färgar jag nog med den färgen jag hade innan. Det är tur att jag har en reflex på mig när jag är ute och går. Det är nog ingen som ser mig annars med tanke på mina mörka kläder och svarta hår. *skratt*.

Jag är trött idag också. Jag sov inte speciellt bra inatt... vaknade ett par gånger av att jag inte kunde andas. Det gick inte att sova vare sig på mage, vänster sida eller höger sida. Jag fick sova på rygg... och då sover jag inte speciellt djupt. Hoppas att jag sover bättre inatt. Fast om inte andningen stör mig så kommer säkert alkoholisten ovanför att bidra till sömnlösheten. Han och hans kvinna höll på hela natten till idag. När jag vaknade till klockan 3 imorse skrek de fortfarande. Sedan var det tyst ett tag på förmiddagen men ett par timmar senare satte de igång igen. Jag störs inte så mycket av skrikandet eller musiken som de har på hög volym... det är dunsarna som är det värsta. Det låter som att de slänger allt som inte sitter fast eller är för tungt. Alkoholisten är inte så jobbig... i jämförelse med den hemska kvinnan han umgås med. Hon skriker ibland att hon ska mörda någon och att hon är en mördare. Sjukt va? I mitt område har de tagit bort störningsjouren vilket i princip innebär att man får bete sig hur man vill för ingen orkar ringa polisen. Så det är bara att stå ut... det är inte hela världen. Det är bara att göra som jag gör nu: ta på sig ett par hörlurar och lyssna på bra musik.

Nu är det jul igen. Nja, kanske inte riktigt än... men snart. Jag köpte alla julklappar för evigheter sedan och nu i veckan så slog jag in allting i ett urtjusigt julpapper.

Det märks att det är vinter. Allting känns så segt och jag är trött nästan hela tiden. Det kan ju också bero på att jag har haft en förkylning som knockade till mig ordentligt. Jag är fortfarande inte frisk trots att det gått mer än en månad. Om jag tänker efter så mådde jag inte så bra månaden innan heller. När det var som värst kunde jag vakna mitt i natten av att jag inte fick luft. Det berodde på att det inte gick att snyta ut snoret utan det rann ner i halsen under natten och torkade... alltså kunde jag inte andas. Äckligt som fan. Ända sedan dess har jag ett glas vatten bredvid sängen. Nu är det visserligen bättre med halsen och så... men fortfarande inte helt bra. När jag känner efter på halsen så är körtlarna (eller vad det nu är) fortfarande lite svullna.

Är det bara jag som har svårt att komma på vad jag vill ha för julklappar? Visst vill man ha saker... men det är sådana som man ändå inte kan få, t.ex. platt TV eller mobiltelefon. Jag har bara kommit på en grej som passar vid alla tillfällen när man ska få presenter: bläckpatron till skrivaren. *ha, ha*. Det är bra att ha självklart, men kanske inte världens roligaste present...

Jag är helt slut just nu. Hm, nej kanske inte... men en aning trött. Att stå och diska i en timme och tio minuter i +28 graders värme är ingen höjdare. Men å andra sidan är det inte roligt heller om det skulle börja växa en massa underliga saker i kastrullerna.

Nej, nu ska jag ta och gympa lite. Ännu en toppenidé att genomföra i värmen. Men man kan ju inte hoppa över det bara på grund av det... då skulle man förr eller senare hitta en massa andra orsaker till att inte gympa. När jag ändå är igång så kan jag lika gärna avsluta det hela med ett hett bad. *ha, ha*

Jag hoppas att det blir sommar snart. Det är så tråkigt med kyla. Inomhus har jag +26 grader och det är precis lagom. Men ute är det inte ens vår. Visst, det börjar komma blad på träd och buskar... men det är svinkallt. Jag vill ha sommarvärme så man kan åka på utflykter och fotografera. Jag är supernöjd med min digitalkamera. Speciellt förtjust är jag i makro... jävlar vilka häftiga bilder man kan ta. Tyvärr så är digitalkameran inne på reparation för ett småfel, så jag använder min vanliga kamera. Man måste tänka lite mer på vad man fotar... det går ju inte att välja och radera foton som på digitalkameran.

Ikväll åker ännu en deltagare ut från Big Brother. Det skulle inte förvåna mig om det blir fel person som åker. Det är inte första gången det händer precis. Årets Big Brother är nästan det tråkigaste av alla hittills. Det är inget större fel på deltagarna... men personerna bakom programmet har misslyckats totalt. Snart är det hela över i alla fall och jag kan återgå till att göra andra vettigare saker som... ähum... att läsa böcker. Ja, det borde jag göra. Jag har inte plats för dem i hyllan längre... har en bunt som står på golvet. Jag måste läsa igenom en massa böcker som jag inte är säker på om jag ska spara eller inte.

Jag är så trött. Tror inte att jag har sovit ordentligt sedan februari i år. Jag har nämligen haft "lite" fågelproblem. Det började med att min hona helt plötsligt började jaga hannen när de skulle sova. Jag tyckte synd om hannen och eftersom bråken blev värre och honan var jättegammal (närmare sju år tror jag) så skänkte jag bort henne till en kille. Han sa att han kanske skulle skaffa en hanne som var lika gammal så att hon skulle få sällskap.

Så långt var allt okej. Men sedan började det jobbiga. Först köpte jag en fågel från en djuraffär. Bara efter någon dag visade det sig att det var en hanne (det är bara hannar som sjunger). Jag lämnade tillbaka den och djuraffären beställde en ny från sin grossist. Jag fick hem fågeln efter någon vecka... och det visade sig vara en hanne igen. Jag lämnade fågeln i affären igen och tog tillbaka pengarna. Sen hittade jag en fågel i en annan djuraffär. Trots att de som jobbade där skulle vara jättekunniga så räckte det åter igen med någon dag för att fågeln skulle börja sjunga och visa sig vara en hanne. Jag lämnade tillbaka den och affären beställde en ny från sin leverantör. Fågel nummer 4 visade sig också vara en hanne. Så jag returnerade den också och tog tillbaka pengarna. Sedan fick jag kontakt med en fågeluppfödare. Jag köpte en fågel av honom och han sa att om det inte var en hona, ja då skulle han lägga av med att föda upp fåglar. Kan du gissa vad som hände? Ja, precis... det var en hanne igen. Men jag förstår att han trodde att det var en hona. Till och med min fågelhanne trodde det var en hona i ett par timmar.

Okej, efter att ha haft 5 fåglar hemma hos mig som varit av fel kön så kollade vi upp vad djuraffärerna hade för grossist. Det visade sig vara samma. Efter lite sökande fick vi tag i en annan grossist. Fågel nummer 6 var faktiskt av rätt kön. Men tror du att det löste sig bara för det? Nej. Det var något fel på fågeln. Den var väldigt rädd och reagerade på alla typer av ljud... och den lät nästan hela tiden! Kan du tänka dig att ha en alarmklocka igång dygnet runt? Nej, inte jag heller. Eftersom det var rätt kön på fågeln så fick jag inte byta... så jag beställde en till. Jag tänkte att fågel nummer 7 kanske skulle vara tystare. Men ack så fel jag hade. Den var exakt likadan. *suck*.

Så hur är fågelläget just nu? Jo, min vän Mårten som hjälpt mig enormt mycket i fågel-letandet har min gamla bur och de två fågelhonorna som låter extremt mycket. Han har ju fler rum än mig och störs inte lika mycket av ljudet. Jag sitter själv hemma med min fågelhanne. Han verkar känna sig lite ensam. På morgonen låter han alltid ända tills jag stiger upp. Och när jag sitter vid datorn så håller han mig sällskap ibland i en ampel som hänger på väggen. Jag hoppas att jag får tag i en hona snart...

Nej, nu får det räcka med fågelsnack. Nu ska jag berätta lite om... växter! Intressant va? *ha, ha*. Jag har planterat lite olika grejer. Bland annat så är det tomatkärnor och chilifrön. För någon månad sedan planterade jag kärnor från gul, röd och orange paprika och nu börjar växterna få blommor. Det ska bli spännande att se resultatet senare. Jag måste bara komma ihåg att vattna ordentligt. De suger upp enorma mängder vatten... ibland måste jag vattna två gånger per dag.

Nu ska jag försöka sova. Min alkoholistgranne ovanför har sin fulla kvinna på besök och hon är nästan värre än vad han är. De skriker, har hög musik på och det hörs höga bankanden. Låter som att de möblerar om där uppe... eller rättare sagt slänger möbler omkring sig.

Mer än halva januari har gått och jag har fortfarande inte lärt mig att det är år 2006. Men, det kommer säkert sitta så småningom. Jag ska sätta mig och se CSI Miami som jag spelat in. Tänkte bara klottra ner ett par rader innan dess. Upptäckte att det var evigheter sedan jag skrev här i dagboken. Det har inte hänt särskilt mycket ändå.

Julafton var rätt trevlig med god mat, sällskap och presenter. Nyår firade jag ensam hemma. Mina föräldrar, Mårten och till och med mitt ex ringde och önskade ett gott nytt år. Jag hoppas verkligen att det blir det... ett gott nytt år alltså. Fast än så länge har det inte varit särskilt bra. Jag har känt mig som en zombie. Hade problem i någon vecka också med vad de på sjukvårdsupplysningen trodde var svullna lymfkörtlar. Nu är det i alla fall bättre... tror jag. Imorgon ska jag ta tempen och har jag ingen feber så återgår jag till mitt gympande.

Aaahhh! Jag har inte tagit mina B- och C-vitaminer och OmegaLin. Jag måste käka något och sedan ta alla piller.