När ska det bli vår? Orkar inte med kyla längre. Äh, nu ska jag sova. Imorgon ska jag gympa.

Jaha, är det här telefonen ligger... då vet jag det. Nu ska jag sova för jag har ingen lust att se på Big Brother när alla tjafsar med Joe. Jag gillar honom inte speciellt mycket... men tycker att man ska försöka vara trevlig ändå... speciellt de i huset som måste leva så tätt inpå varandra.

Marcel i Big Brother ska just få sin tatuering. Den är inte särskilt snygg. *ha, ha*. När jag var yngre ville jag också ha en tatuering men jag är glad att jag inte skaffade en. Ville nämligen ha en tribal tattoo vid svanken. Men jag vill fortfarande ha en tatuering... en drake eftersom jag är född i drakens tecken. Frågan är bara var man skulle ha den... någonstans där den inte syns så mycket. Ryggen kanske? Fast jag skulle kanske behöva två stycken... eller en med två huvuden. Tar man alla mina tecken; tvilling, drake med eld som element så borde jag alltså ha en doubledragon som sprutar eld. *skratt*. Nej, men en stor tribaldragon som ser riktigt evil ut på ryggen... det vore något. Men det blir nog aldrig av eftersom jag inte har pengar.

Fan, allt är så jävla tråkigt. Jag är sjukt uttråkad. Ingenting känns kul. Jag känner mig väldigt deprimerad också. Vad underbart om man gick och la sig för att sova och aldrig mer vaknade. *suck*. Äh, jag ska kolla lite på Big Brother nu.

Med tanke på att alla har varit jävligt konstiga idag så tror jag inte de i Big Brother är ett undantag. Det är väl något som ligger i luften... om det blir en ordentlig fest så stannar jag uppe ett tag och tittar om det blir något bråk. Just nu är det bara två minifester; en i guldrummet med Vobban, T-bag och Annica och en i lilla sovrummet med Hanna J och Amandus.

Ännu en skitdag. Kärringar i affärer som knuffades, någon ung avundsjuk tjej som trampade på min häl med flit, ungjävlar som ringer på dörren och tigger godis, min morsa som tar åt sig av minsta grej. Jag ska sluta ha långa konversationer med henne. Antingen så missuppfattar hon vad jag säger på grund av att hon är dålig på svenska eller så får hon för sig att jag klagar på henne som person. Från och med nu kommer jag bara säga saker som: "fint väder idag" och "god mat". Jag orkar inte med att få skit som jag inte förtjänar. Mårten hade gjort mat till mig idag men jag kunde inte äta den på grund av att jag blev så upprörd över bråket med morsan. Skitkul. Hon förstörde hela jävla dagen.

Jag tänker umgås så lite som möjligt med mina päron. Får väl kolla på TV hela tiden eller göra annat med hörlurar på så jag slipper prata med dem. Varenda dag försöker jag lugna mig med att "nu är det bara si och så många dagar tills de åker på semester". Jag behöver vara för mig själv... men det går inte i min lägenhet just nu. Det låter för mycket i huset. Om grannarna bredvid (antipreventivmedelisterna) flyttade så skulle det vara lite bättre. Det borde inte ens vara lagligt att ha 6 barn som får dela på två sovrum. Små sovrum också (jag har planritningar kvar från när jag sökte lägenhet). Alla som bott i den lägenheten tidigare har haft max två barn.

Dags att sova. Jag ska upp tidigt imorgon. Mårten och jag ska iväg och handla lite.

Jag gympade idag. Min morsa fick för sig att träna samtidigt på övervåningen vilket var irriterande för det störde så mycket när jag försökte koncentrera mig på yoga. Skit samma, imorgon ska jag nog inte träna... tror det blir städning och sedan ett bad. Nu ska jag se på TV... det bästa tidsfördriv jag har just nu. För det är så det känns, att jag bara vill få tiden att gå.

Jag känner mig helt borta idag. Har lust att sova redan nu... men jag lägger mig väl vid 22. Jag ska se om det finns något intressant på TV...

Jag måste bara skriva av mig lite innan jag lägger mig och försöker sova. Är för arg för det egentligen. Hela dagen har min morsa behandlat mig som skit... Mårten också. Tycker det var jävligt pinsamt. Till exempel någon så löjlig grej som att min morsa och farsa hade besök av en bekant (som jag också känner) och de tittade på farsans filminspelningar från Mexico. Mårten och jag var i köket och åt och efteråt när vi spolade av tallrikarna för att ställa in dem i diskmaskinen så kom morsan in i köket och typ ryckte bort tallriken från Mårtens hand och sa surt något i stil med att "måste du spola med så mycket vatten, det stänker överallt och det stör oss när vi ser på TV". Ursäkta att man försöker vara ordentlig. Mårten är ju faktiskt också en gäst och ska behandlas med respekt. Jag skäms för min morsa. Hon var jätteotrevlig hela tiden när vi var här och åt. Nu när Mårten släppte av mig här igen så verkar hon fortfarande vara störd. Vilken jävla blick jag fick... idiotkärring. Jag är jättetacksam att jag får bo här men ska jag stå ut med vilken skit som helst? Morsan mår inte bra idag... vet inte om det var huvudet eller magen... spelar roll, man ska inte behandla andra dåligt för det. Farsan var i alla fall trevlig nu när jag kom hem. Han berättade att han bjuder på god mat imorgon. Tur att man har en vettig förälder åtminstone.

Jag blir bara så sur och ledsen. Från och med nu ska jag bli som alla andra idioter i Sverige; ego. Jag tänker inte bry mig ett skit om andra och deras problem. Jag ska bara tänka på mig själv och vad som är bäst för mig.

Imorgon lär morsan vara ännu surare för jag är 99,9% säker att hon fortfarande läser min dagbok (den här jag skriver i nu alltså). Ett tag skrev jag en "sidodagbok" som bara jag själv kan läsa. Ibland behöver jag skriva av mig om ämnen som jag inte kan ta upp här, antingen för att det inte passar eller för att jag inte vill såra någon. Jag vet att det finns vissa som läser min dagbok här och jag har inget emot det. Det är ju därför jag lägger ut det på nätet... men det är ändå en väldigt personlig dagbok och det känns fel när någon närstående läser den. Förutom Mårten då... han vet ändå redan om nästan allt som jag skriver. Han är som min tvilling, vi är sjukt lika på allt... utom utseendet där vi är precis motsatsen till varandra.

Flera gånger innan Mårten och jag ens kände varandra så har våra vägar korsats. Jag kommer inte på alla exempel just nu men vi var t.ex. båda i Spanien för mängder av år sedan under världsutställningen, vi var på alla vattenfestivaler i Stockholm och gick säkert förbi varandra, jag såg honom säkert två gånger på TV och senast idag så upptäckte vi att vi hade sökt till samma folkhögskola med bara ca ett års mellanrum... eller kanske inte ens det. Jag måste fråga honom vilket år det var. Helt sjukt ändå. Hade jag mått bra och han kommit in på skolan så hade vi kanske mötts redan då.

Jag känner bara för att gråta men jag ska vara ego... men inte töntigt ego utan I-don't-give-a-fuck-ego. Eller så kanske jag ska bli emo. Nej, just det... jag har inte svart hår längre. Jag var förresten tvungen att bleka håret igen. Efter förra blekningen så färgade jag håret med färgen ljusbrun (hade tänkt välja mörkblond men jag följde morsans råd... även om hon irriterat förnekar att hon någonsin sagt det). Vad blev resultatet? Nästan svart. Nu är jag brunett igen... och har blåsor i hårbotten igen. Det stör mig inte. Jag är helnöjd med färgen nu och kommer bara färga utväxten om någon månad eller så. Tror jag läste någonstans att håret växer ca 1 cm per månad.

Fan... varför ska jag må så här? Jag gillar inte att ha så blandade känslor. Ena stunden vill jag gråta, andra stunden slå ihjäl någon och ibland bara fly undan allt. Fly till ett annat land helst. Men har jag ingenstans att fly (huset där min lägenhet är går ju fan inte att bo i med alla jävla renoveringar hela tiden och skitgrannar) så kan man ju alltid fly från livet. Men det är ju inte heller kul. Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag hade lyckats med självmordsförsöket förut. Nu orkar jag inte genomföra det en gång till. Någon högre makt (nej, inte gud) vill bestämt inte att jag ska dö. Om mängder av olika piller, växtgift och rakblad mot handlederna (allt på en och samma gång alltså) inte fungerar så fungerar nog inget annat heller.

Jag är väl född för att lida. Det är bara bullshit när folk säger att "livet blir vad man gör det till". Det tror jag inte en sekund på. Optimister lever i en fantasivärld. Det är bara pessimister som är realister.

Nej, nu börjar min hjärna spruta ut ord som jag inte ens brukar använda när jag pratar så det måste betyda att jag är väldigt trött. Samtidigt har jag inte lust att lägga mig för jag vill inte upp imorgon och träffa morsan och hennes jävla blickar. Jag vill inte ens prata med henne... för då säger jag väl bara något som gör henne ännu surare. Undrar om hon varit så anti mot mig för att jag sa att jag inte gillar någon av hennes vänner. Jag kan fan inte rå för att jag hatar dem. Speciellt en kärring som vid ett tidigare tillfälle inte ens kunde titta på mig när hon pratade för att hon var så rädd. Men så är det väl när hon vuxit upp i sin jävla överklassbubbla och tror att panikångest är någon jättefarlig psykisk sjukdom. Jag hade nästan lust den gången att göra något crazy bara för att skrämma henne. Nej, fy fan vilken äcklig tant. Jag hoppas att jag aldrig mer behöver träffa henne.

Folk överhuvudtaget som får en att känna sig mindre värd borde få sig en jävla läxa. Jag tror på karma så vem vet, elaka människor får kanske sitt "straff" ändå... bara att jag inte vet om det.

Nej, nu börjar jag bli trött på att skriva en massa skit. Ja, jag klagar mycket men jag mår skit just nu. Inte bara idag utan konstant. Jag vill inte vara här längre. Någon som har tips på enklare jobb som man kan ta i Spanien? Som en med panikångest och social fobi klarar av? Finns förmodligen inte. Jag får väl skriva en bok... eller flera. Min svensklärare i gymnasiet blev alltid så imponerad av mina uppsatser, speciellt när man fick skriva om vad man ville. Min hjärna är full av idéer och tankar jämt så material finns det gott om. Jag kanske ska bli Sveriges motsvarighet till Stephen King? Skriva riktigt läskiga romaner som får folk att ligga vakna om nätterna. Eller böcker för folk som är vakna om nätterna... och inte kan sova.

Okej, jag ska lägga mig nu. God natt.

Hm, jag svarade just på en undersökning. Jag gör det ibland för man får poäng som man sedan kan byta mot premier. I alla fall... i undersökningen fanns det en fråga där de undrade hur troligt det var att jag skulle göra en sak. Jag vet inte om de har översatt från engelska eller bara inte tänkt... så här var svarsalternativen:

* mycket troligt
* ganska troligt
* inte särskilt troligt
* helt otroligt

Det sitter en fet fluga på utsidan av fönstret. Usch. Flyg fula fluga, flyg! Själv ska jag sätta mig och se på TV resten av dagen.

Jag somnar snart framför datorn. Det var inte kul att vara hemma hos mig igår. För det första så är grannen snett nedanför störd. Hon spelade arabisk skitdansmusik på högsta volym i flera timmar så jag kunde fan knappt tänka ens. Sedan var det en jävla massa smällande i dörrar på min våning (mest från en granne). Jag gjorde likadant idag när jag åkte hemifrån; slog igen dörren så hårt jag kunde. Det lät som något ramlade ner men jag öppnade dörren igen och kollade och det var nog inte hos mig. Min morsa tycker det är barnsligt att jag gör likadant som dem. Jag ser det så här istället: om jag ska stå ut med att grannen öppnar och slår i dörren femtielva gånger per dag så att allt vibrerar i min hall så ska de fan också få störas av att jag smäller i dörren någon gång i veckan. Jag gillar inte alls de där idioterna. De hälsar aldrig, är alltid så otrevliga, grälar mycket med barnen och lagar alltid någon mat som stinker för jävligt. Det är som att bo granne med ett jävla dagis, jag tror att idioterna har producerat minst sju barn. Det borde vara lag på att alla barn ska få ha ett eget rum.

Jag är trött på den som bor ovanför också, går fram som en jävla ångvält eller ett 350 kilos fetto. Äh fan... jag är trött på alla. Varför måste folk som är elaka leva? Kan de inte bara dö? Nej, det vore i och för sig en alldeles för lätt utväg. De borde lida... ordentligt. Finns det en mening med allt och i så fall varför? Vad är vitsen med att jag har panikångest och social fobi? Att jag sitter hemma hos mig eller mina päron... och bara ser livet rinna förbi? Jag förstår inte vad jag fyller för funktion. Jag tror på ödet men jag tror fan inte att jag gör någon nytta för världen. Om jag skulle vara borta imorgon (bara hypotetiskt) så skulle det inte göra någon skillnad. Allt skulle flyta på som vanligt. Kanske inte för mina föräldrar och Mårten... men i övrigt.

Ja, jag är deppig. Allt är skit... och nu måste jag på toa och skita.

Mina päron har kommit hem från sombreroland bärande gåvor. Jag fick många fina saker. Det är roligt att få prylar... de får gärna resa mer. *ha, ha*

De har redan lagt sig för de är jättetrötta... precis som jag. Fast jag är nog mest trött på grund av järnbrist. Nej, nu ska jag och mina blåsor sova. Yes... jag färgade håret med en superblond färg innehållande väteperoxid. Det var värt det i alla fall för nu är mitt hår ljusbrunt... förutom håret närmast hårbotten. Där är det superblont, så när blåsorna blåst bort ska jag färga det lite mörkare... så att det passar bättre med resten av håret. Intressant att veta att jag kan bli en blondin om jag vill. *skratt*