"L2" var här idag. Ensam. "L" sov över hos en kompis. Imorgon är det skola. Usch! Jag har fått en varning från datorns spel "Shanghai". I en lycko-kaka stod det att det vore bättre om jag stannade hemma imorgon.

Ledig. Mmm... Men vädret är dåligt. +10 grader. Jag möblerade om i mitt rum igår och jag drömde konstiga drömmar inatt.

Engelska. Fick reda på betygen. Fick 4 i år också. Hon hade ingenting att klaga på. Struntade i simningen. Matematik. Lekte med bärbara datorer. Naturkunskap. Fick 15 rätt av 16 på kemiförhöret. Tjoho! Får behålla fyran.

Redovisningen på samhällskunskapen gick faktiskt bra. "M" var tillbaka. På svenskan tittade vi på en video om massmördare. Sedan åt "M" och jag lunch och åkte iväg till Skansen. Det var kul. Imorgon ska jag simma, fast jag känner inte alls för det. Shit! Jag måste köpa något åt morsan. Fast det kan jag göra på lördag. Jag ska leta efter en fin blomma. Jag längtar efter sommarlovet. Jag behöver verkligen en paus nu från allt skolarbete. Det börjar gå en åt huvudet. Men det är bara två veckor kvar. På måndag är vi lediga dessutom. Tjoho! Nu är klockan 21:45. Jag ska sova nu.

Spanskan gick faktiskt bra idag. Kanske för att jag satt bredvid "P"? Maskinskrivningen var urtråkig. "M" var sjuk idag också. Hon får inte vara sjuk imorgon. Jag har ingen lust att träffa naturkunskapslärarinnan ensam och förklara varför ingen av oss dök upp i måndags. Matten var olidlig. Sedan kom de kristna personerna och snackade. Det var fyra stycken, men efter en stund försvann två av dem. Den ene kom från Göteborg och den andre från Vallentuna och hette "S". Vi fick ställa frågor till dem, och det var en som frågade varför de hade valt kristendomen. Då svarade "S", som var 25 år. Han berättade om hela sitt livs historia. Att han hade haft bra betyg i skolan, träffat en tjej men blivit sviken och hur han var nära att ta sitt liv en gång. Det var starkt av honom att berätta det tycker jag. Ja visst, det var en sak till som jag skulle skriva. Killarna märker mig mer och mer. Idag på lunchrasten satt vi och pratade om samhällskunskapsarbetet. Vi satt vid de gröna borden i "salen" där de brukar spela musik. Det är ingen riktig sal, bara en öppen plats. Plötsligt kom en kaskad med vatten rakt på oss. Eller rättare sagt: på mig. Rakt på ryggen. Jag kollade bak och fick syn på ett par killar som stod vid trappan och såg helt oskyldiga ut. Vi fortsatte prata. Då kom det en "vattenbomb" rakt vid mina fötter. Vi reste oss och gick därifrån. Helt otroligt! Först sprutade de vatten på mig med vattenpistol, sedan en påse fylld med vatten. Jag hoppas att det var vatten i alla fall. Jag tyckte att det såg lite skumt ut. Det var en himla massa vatten jag fick på mig. Det gick rakt igenom skjortan och t-shirten. Det är förresten kallare ute. Bara +10 grader. Brr...

Jag glömde skriva igår att när jag skulle hem så hälsade busschauffören på mig. Jag var helt oförberedd. Han hälsade inte på de andra. Men när jag kom och visade mitt kort hörde jag en röst som sa: "Hejsan". Jag tittade upp, och istället för de tråkiga, vanliga busschaufförerna satt där en ung och fräsch kille i 20-års åldern. Jag rodnade lite, sa "hej" och gick vidare.

Idag var det ett rent helvete i skolan. På företagsekonomin skällde läraren ut alla och sa att vi skulle få tvåor om vi inte skärpte oss. Bara för att vi inte hade hört att vi skulle göra sista sidan i ett häfte. Hrmpf! På engelskan gick vi igenom läxan till fredag. Spanskan var urtråkig. "N" sätter sig alltid så att jag inte ser honom, men han ser mig. Imorgon är det dubbeltimma spanska. Svenska. Inget att säga om det. Struntade i simningen. Sa till de andra att jag hade månadsplågan.

När jag nästan var hemma, gick jag förbi ett hus där de höll på att jobba med någonting i trädgården. Det var två unga killar från någon firma. När jag hade passerat dem hörde jag en av dem säga: "Hej lilla fröken". Det kändes lite fånigt att säga hej när man redan var flera meter bort och jag inte visste om de bara skämtade. Så jag bara gick vidare. Jag fattar inte... för några år sedan var det ingen kille som pratade med mig eller ens tittade åt mig. Men nu känns det helt annorlunda. Jag känner mig ganska uttittad, men det är bara kul.

En kort sammanfattning av dagen: När jag stod och väntade vid företagsekonomin läste jag naturkunskapspappret som "M" och jag skulle få förhör på. Men det visade sig att "M" och "F" var sjuka. Jaha. Oj!!! Det dånade just till utanför. Det är åskan som går. Det är kolsvart fast klockan bara är 18:00. Jag har aldrig sett så mörka moln. Det småregnar också. Nåväl. På historian fick jag två frågor som jag inte kunde besvara. Efter historian var jag tveksam på hur jag skulle göra. Jag gick och kollade i lärarpärmen. Lärarinnan skulle ha lektion med en trea. Fast det var rast just då. Så jag sket i allt. Jag tänkte inte sitta och vänta i två timmar. Oj! Nu är åskan bara 2 km bort. Den kommer närmare... På lunchrasten satt "J", "S" och jag ute. Det var över +23 grader. Då fick jag se en kille i röda byxor och grå t-shirt. När han kom närmare märkte jag att det var "N" från spanskan. Ja, han gick i alla fall förbi. Sen stötte jag på honom vid skåpen. Mmm... vilken fräsching... Han lade också märke till mig. Kollade rakt in i mina ögon. Åh nej... imorgon har jag spanska. Regnet bokstavligt talat öser ner nu. Som om någon vattnade uppifrån. Imorgon ska jag skolka från svenskan. Jag säger att jag ska till tandläkaren. Det kommer kanske att verka lite mystiskt eftersom jag ska dit nästa vecka. Skit samma. Fast det betyder att jag inte kan simma. Äh, jag simmar på torsdag och sedan i helgen. Nu börjar det bli ljusare ute. Morsan kommer snart med pizza. Det är mors dag på söndag. Nu dånade det till ute. Faktiskt så mycket att sakerna på hyllan skakade. Jävlar! Nu kom en ännu kraftigare smäll! Jag kände vibreringarna i hela huset. Blixten innan dånet var som om någon hade tänt och sedan snabbt släckt ett lysrör. Just nu känner jag för att skriva mycket. Inte för att det är speciellt roligt, men det blir skoj att läsa det sen. Det är synd att jag inte skrev dagbok när jag var yngre så att man skulle kunna komma ihåg vad man kände, tänkte och tyckte då. Men gjort är gjort. Det kan man inte ändra på. Nu är klockan 22:00. Det har slutat regna och det är betydligt svalare ute. Imorgon ska det bara bli +9 till +15 grader enligt väderprognosen. Men jag ska kolla imorgon på text-TV vad de säger. Det är bara 3 veckor kvar i skolan. Yippie! Tjoho! Sedan bär det iväg till Kanada i 4-5 veckor. Sedan ska jag jobba...

Nu börjar redovisningarna på samhällskunskapen. Jag har fått min månadsplåga. Phu...

Klockan är just nu 07:36. Jag sitter på min säng och skriver det här. Jag tänker inte gå till skolan idag. Jag tror att jag har fått min "månadsplåga". Men det är inte bara därför. Vissa dagar känner man att man bara inte skulle stå ut med att gå till skolan. Idag är en sådan dag. Bl.a. på grund av att vi skulle redovisa idag. Jag vet att jag sviker de andra som har förberett sig på att redovisa idag, men jag kan inte hjälpa det. Egentligen borde jag ringa "F", men det är antagligen för sent. Det värsta är inte vad de ska tycka om mig, utan det är vad mina föräldrar kommer att säga. Men då talar jag bara om för dem att jag har fått min månadsplåga och att första dagen alltid är värst. Tänk om jag inte har fått den då? Glp!

Klockan är 17:30. Jag ska gå om 20 minuter och simma med morsan. Men innan jag går tänkte jag bara skriva lite om dan i skolan. Företagsekonomin var urtråkig. Ingen engelska! Tre håltimmar! Spanska. *suck*. Svenska. Hemskt. På min spanska finns det en kille som heter "N". Han går i en annan klass. I alla fall, han kom för sent till spanskan. Jag tittade automatiskt upp och kollade rakt i hans ögon. Tjohej! Han satte sig bakom mig. Senare när jag och de andra stod vid våra skåp och pratade så gick han förbi (han har sitt skåp i närheten). Men, nu kommer det roliga: Jag stod nästan mitt i, där man går, och när han gick förbi satte han händerna på mina axlar! Bara en kort sekund, men ändå. Först trodde jag att han inte kunde komma förbi för att jag stod i vägen. Men det fanns gott om plats. Oj... jag svävade nog i... andra himlen.

Ja, vad kan man säga om idag. Inte att det var en turdag i alla fall. Först fick vi tillbaka företagsekonomi-provet. 58 rätt av 110. Fast medlet var 38. Lunch. Spillde på min vita t-shirt. Historia. Muntligt läxförhör. Svenska. Satt i datasalen med "F" och "C" och skrev vårat samhällskunskapsarbete om Colombia. Hoppas att vi får skriva imorgon också. Då slipper jag redovisa om svenskaboken som jag inte har läst ut ännu. Nej!! Jag kom just på att vi har en företagsekonomi-läxa till imorgon. Jag har inte läst den! Nåväl, det är ju bara sex sidor. Jag ska simma med morsan imorgon. Och vi är lediga på torsdag och fredag. Tjoho! Vilken lycka. Farsan slutar 12 på onsdag. Fuskit. Jag har redovisning i samhälle och slutar bara 15:30. Nu måste jag sova. Annars orkar jag inte gå upp imorgon.

Jag känner mig uttråkad. Farsan håller på att göra mat. Morsan har åkt iväg till en väninna. Jag måste läsa ut svenskaboken. Jag är på sidan 116 och det finns 312. Sedan måste jag göra historiafrågorna. Blä...

Jag tänkte att eftersom det var ett sådant otursdatum igår kanske det skulle bli bättre idag. Men inte. På engelskan fortsatte redovisningarna. Jag lyssnade slappt. När "M" och "M2 hade redovisat om Los Angeles, sa plötsligt lärarinnan: "Vivi, can you tell us what you think about it?" Jag vaknade upp och tänkte snabbt ut vad man brukar säga om redovisningar. "It was very interesting". "Jag hör inte", var det en som sa. "Hrm... It was very interesting", sa jag högre, "and they read well. But they could have written some difficult words on the board". Jag hade tänkt åka hem på gympan men jag ångrade mig och följde med de andra. Eftersom jag nästan inte simmat alls den här terminen frågade jag lärarinnan om jag kunde simma på helgen när jag hade varit sjuk någon gång i veckan. Hon sa att det gick jättebra. Sedan, när de andra hade spelat brännboll och höll på att byta om så satt "M" och jag och läste i en tidning. Vi satt på en bänk vid dörren. Plötsligt kom det in en tjej som bara slängde upp dörren jättehårt. Jag fick den rakt på knät och allt hon sa var: "Åh, förlåt", medan hon skrattade. Det gjorde så jävla ont att jag skulle kunnat strypa henne. Sen åt vi lunch. Matematik. Urtrist. Eftersom jag hade så dåligt på matteprovet höll läraren ett öga på mig. Så fort jag såg lite fundersam ut kom han springande och frågade vad det var som jag inte fattade. Naturkunskap. Först redovisade några. Sen när det var en kvart kvar tog lärarinnan fram ett par papper och sa att vi skulle ta och göra testet nu. "M" och jag bara stirrade. "M" var också sjuk i onsdags och torsdags. Så hon gick fram till lärarinnan och sa att hon hade varit sjuk. Och så började de diskutera när hon kunde göra testet. Jag insåg att "M" inte skulle säga att jag också varit sjuk, så jag gick fram till dem och sa det. Vi kom överens om måndagen efter lovet. Men innan dess hade hon frågat oss vad vi var för sjuka. "M" sa att hon hade haft blåsor i munnen och jag var nära på att säga ont i huvudet, men till de andra hade jag sagt att jag hade haft ont i magen, så jag sa det. Då hade hon fräckheten att säga: "Ja, ni vet, det här är inte så bra för betygen. Det är ganska slappt. Man kan ju faktiskt läsa även fast man har blåsor i munnen". Va?! Det var det värsta! Det finns sådana som skolkar från prov och sedan ber att få göra det en annan gång! Då säger hon snällt: "Javisst, det går så bra så". Fnys! Jag ska inte gå någonstans imorgon. Har ingen lust.

Datumet gör skäl för sig. Det är i och för sig inte fredag, men nära. Jag var hemma idag också. Men imorgon ska jag gå. Jag undrar vad gympalärarinnan tänker. Jag har inte simmat en enda gång den här veckan. Det skulle inte förvåna mig om hon sätter en etta i betyg på mig. Men ärligt talat så skiter jag i det. Morsan och farsan ska åka med "L2" till hennes landställe i Dalarna. Hm. Då får jag gå själv. Men det är inte så roligt att själv gå omkring där i Kungsträdgården och titta på karnevalen utan att ha någon att prata med om alla knasiga saker. Det är inte samma sak om man går med en kompis. Nej, jag går själv om vädret är någorlunda bra och jag känner för det. Oftast brukar andra människor känna som en själv. Det beror på vädret helt och hållet. Nu ska jag sova och drömma sött medan fönstret står på glänt och den ljuva försommarens dofter sprider sig in i mitt hjärta.