Jag glömde skriva igår att när jag skulle hem så hälsade busschauffören på mig. Jag var helt oförberedd. Han hälsade inte på de andra. Men när jag kom och visade mitt kort hörde jag en röst som sa: "Hejsan". Jag tittade upp, och istället för de tråkiga, vanliga busschaufförerna satt där en ung och fräsch kille i 20-års åldern. Jag rodnade lite, sa "hej" och gick vidare.

Idag var det ett rent helvete i skolan. På företagsekonomin skällde läraren ut alla och sa att vi skulle få tvåor om vi inte skärpte oss. Bara för att vi inte hade hört att vi skulle göra sista sidan i ett häfte. Hrmpf! På engelskan gick vi igenom läxan till fredag. Spanskan var urtråkig. "N" sätter sig alltid så att jag inte ser honom, men han ser mig. Imorgon är det dubbeltimma spanska. Svenska. Inget att säga om det. Struntade i simningen. Sa till de andra att jag hade månadsplågan.

När jag nästan var hemma, gick jag förbi ett hus där de höll på att jobba med någonting i trädgården. Det var två unga killar från någon firma. När jag hade passerat dem hörde jag en av dem säga: "Hej lilla fröken". Det kändes lite fånigt att säga hej när man redan var flera meter bort och jag inte visste om de bara skämtade. Så jag bara gick vidare. Jag fattar inte... för några år sedan var det ingen kille som pratade med mig eller ens tittade åt mig. Men nu känns det helt annorlunda. Jag känner mig ganska uttittad, men det är bara kul.