Tillbaka från bion. Filmen "Du har mail" var ungefär vad jag hade förväntat mig, varken mer eller mindre. En fin film... men annars var det inte mycket att komma med. Om inte den underbart talangfulla Tom Hanks varit med skulle jag nog inte velat se den.

Annars har det inte hänt så mycket idag. Tommy var över med några papper, så jag hade lite jobb i några timmar framöver.

Nu är jag jävligt trött så jag tänker gå och lägga mig snart.

*pust*. Jag är trött... och för en gångs skull har jag anledning att vara trött. Jag väckte Roger vid nio imorse för vi skulle till centrum. Bussarna gick förstås inte så vi ringde till mina föräldrar för att tigga skjuts av dem. Men de var inte hemma. Solen sken och det var fint väder ute så vi bestämde oss för att gå till centrum. Det tog en timme att gå dit. Urk. Men på sätt och vis var det ganska skönt... tror jag.

När vi precis kommit in i centrumet ringde mina föräldrar till min mobiltelefon (telefonen är en stor trygghet för mig när jag är ute och åker). De sa att vi var välkomna till dem på lunch... och det tackar man inte nej till förstås. Roger och jag uträttade vissa saker i centrum, hyrde bland annat tre filmer (Godzilla, Phantoms, Snake Eyes) och sedan blev vi hämtade av min farsa.

Vi pratade, käkade god mat, bl.a. spenat som är Rogers favorit... *skratt*. Jo, men det är skillnad på skolans spenat och morsans stuvade spenat med vitlök. STOR skillnad.

Tillbaka till nuet... Roger och jag är precis färdiga med tvätten. Äntligen kan man koppla av en liten stund... äta och kolla på filmerna.

Jag skulle nog ha stannat hemma, då hade jag kanske sluppit den huvudvärk som nu plågar mig. Nåväl, nu är det i alla fall helg och man kan ta det lugnt... eller? Imorgon måste jag till centrum och uträtta lite ärenden och sen har jag tvättstugan på kvällen. På söndag ska jag, Roger och min morsa på bio. Jag bokade biljetterna igår via Internet. Vi ska se "Du har mail" med Tom Hanks och Meg Ryan. Det blir nog kul. Sedan kommer Tommy (från föreningen) över någon gång i helgen med lite papper som behöver fixas. Så jag vet inte om det blir särskilt lugnt...

Jag hade tänkt stanna hemma idag, men jag ångrade mig när Tommy ringde. På föreningen kan jag i alla fall få läsa i lugn och ro... tror jag. Hemma blir det nog ett jävla liv med småttingarna som tränar sig på att flyga. Så jag ska bara käka lite frukost, ta medicinen och samla ihop lite papper... sen åker jag när han ringer igen. Jag får alltså skjuts. Det är ju buss-strejk.

Jag har tagit bort fågelboet. Anledning: Herr fågel hoppade på Fru fågel och ville göra fler barn. Så just nu flaxar 6 små ungar omkring i mitt rum. De flyger förstås inte lika bra som föräldrarna... utan flaxar rakt in i dörrar, väggar, tak (!!) och fönster. Två av ungarna har lugnat ner sig lite. De sitter uppe på gardinstången och ser sig nyfiket omkring.

Äntligen hemma. Idag var det en "fixardag". Jag gjorde ordning bland alla pärmar, fixade och donade. Men jag tog det även lugnt förstås. Jag har börjat läsa en av böckerna som jag köpte på rean: Robin Cook - Lyckopillret. Det är en deckare, thriller... eller vad man nu ska kalla det. Väldigt spännande. Utspelar sig på 1600-talet... med häxjakter, prat om djävulen, folks vidskepelse osv. Mycket intressant.

Herregud vad jag är slut. Vilken dag alltså! Jag vaknade klockan fyra imorse. Försökte somna om. Det gick inte. Jag steg upp, åt frukost, satt någon timme vid datorn. Väckte sedan Roger klockan 05:45. Vi tog bussen som gick 06:21. Framme i centrum halv sju. Inte en människa i syne och centrumet öppnade inte förrän sju. Snön yrde runt om oss och den starka blåsten sökte sig in under våra jackor... brr! Vi stod ute i kylan i en halvtimme. Under tiden samlades det ett par människor till, men inte så många som jag hade väntat mig.

Klockan sju blev vi insläppta. Alla gick i normal takt (ja, faktiskt!) till bokhandeln och började kolla bland böckerna. Det var bara ca 10-12 stycken som var där så tidigt och letade böcker. Lugnt och skönt med andra ord. Roger och jag var färdiga på en halvtimme. Jag hittade alla böcker jag skulle ha (jag köpte några åt morsan också). Jaha, vad skulle man hitta på härnäst? Mataffärerna öppnade bara vid nio och de andra vid tio. Vi gick omkring och tittade i skyltfönster. Sedan hittade vi ett fik som hade öppnat. Roger tog en kaffe med ostmacka, jag tog en glass och en munk (väldigt nyttigt). Vi tog det lugnt... pratade och fikade. När jag var färdig med glassen och hade påbörjat munken så kände jag mig lite yr och vimmelkantig för en kort stund. Det räckte för att sätta igång de felaktiga tolkningarna i min hjärna. Jag började må illa. Jag gav munken till Roger och sa att jag inte orkade mer. Illamåendet stegrade sig... och jag kände den illavarslande paniken komma smygande. Min blick sökte sig automatiskt efter en utgång eller toalett. Det gjorde bara illamåendet värre, så jag försökte fokusera blicken på ett ställe. Jag sa inget till Roger... och många undrar kanske varför jag inte gjorde det. Jag tycker bara att det blir värre när folk hela tiden frågar: "Hur känns det nu? Behöver du lite frisk luft? Vad kan jag göra för att det ska kännas lättare?". Och värst är nog den medlidsamma, studerande blicken man får...

Jag satt med de hemska känslorna i ca 20 minuter. Själva paniken varade bara någon minut. På något konstigt sätt klarade jag ändå av att lugna ner känslorna och tankarna, och kunde fortsätta vara kvar i centrum för att uträtta ett par andra saker som jag hade planerat att göra.

Fast nu är jag som sagt var alldeles utmattad. Jag tror inte att jag orkar åka till föreningen idag. Inte med det vädret som är heller. Fy fan vad det blåser!

Nu är det dags att sova. Annars blir man så himla trött imorgon.

Imorgon börjar bokrean. Jag och Roger ska vara på plats redan när de öppnar... klockan sju på morgonen.

Jaha... där tog det slut. Vad ska jag skriva nu? Hrm. Jag fortsätter att jobba på en av mina hemsidor nu. Adjöss.

Har just varit på toa och spytt. Fy fan alltså. Jag är så jävla korkad. Igår vid 23-tiden när jag höll på att borsta tänderna kom jag på att jag inte hade tagit min kvällsmedicin. Jag orkade inte äta, ta medicinen och sedan borsta tänderna igen... så jag sket i det. Det får jag betala för idag. Jag vaknade för en och en halv timme sedan. Kände mig lite yr... och sedan blev det bara värre. Jag tog en Xanor och hoppades på att den skulle hjälpa. Nix, när en timme hade gått mådde jag fortfarande lika jävligt.

Nu känns det en aning bättre men jag är fortfarande lite yr och känner mig som en rutten gurka. Xanor verkar lite... jag känner mig trött. Nu är frågan: ska jag försöka äta lite frukost och ta medicinen (för jag tror att det blir bättre då), eller ska jag vänta tills jag känner mig ännu bättre? Hm... vet inte. *suck*.

Sitter och kollar på "Efterlyst". Stockholms kriminella undre värld... Undrar hur mitt liv hade sett ut om jag bott kvar söder om stan... Fittja för att vara exakt. Hade jag kunnat bli annorlunda... tränat bort sociala fobin.... varit tuffare... sluppit panikångesten? Ingen aning.

Har känt mig så j-vla ledsen idag. Jag skyller på att det är medicinens fel... Nu mår jag illa också efter den äckliga pastan "Alfredo" som är proppad med vitlök. Fy fan. Skulle nog ha tagit Dafgårds "Karins lasagne" idag med. Hm.

Jag har en sån jävla huvudvärk. Fy fan. Det kanske blir bättre om jag äter något. Har inte ätit... oj... nästan ingenting idag.

Fick höra idag på föreningen av en kille hur han uppfattar mig när det kommer nya människor. Enligt honom så stänger jag in mig en halvtimme eller så på toan. Visst. Det kanske har hänt en gång (men då var det nog för att jag hade ont i magen eller så). Va fan! Jag brukar försöka sitta kvar även fast det är jävligt jobbigt. Hm! Verkligen uppmuntrande att höra sånt... NOT! Jag frågade två andra vad de tyckte och de höll med mig... jag brukar inte stänga in mig. Jag tycker det är intressant med nya människor... bara jag slipper prata allt för mycket.

Så då var den här dagen också förstörd. Det finns inget värre än att höra sånt när man i själva verket har suttit med och pinat sig för att försöka prata med nya människor. Hrmpf!! Jag blir så jävla arg!

Jag var inte på föreningen igår. Jag tog en liten semesterdag. Men istället satt jag och jobbade med föreningens hemsida halva natten. Gick och la mig klockan tre imorse. Vaknade sedan klockan åtta av fågelungarna som skrek, så det var bara att knalla ut i köket och hämta maggots.

Idag var det full rulle på föreningen. Tror aldrig att det har varit så mycket folk som det var idag. Kom en del nya personer också. En kille berättade om att han kände ett illamående när han var i vissa situationer. Det påminde mig om hur det var precis innan jag fick min panikångest. Jag försökte till varje pris undvika saker som kunde få mig att må illa. Värst var förstås att äta med andra. Jag vet varför jag har svårt för det. Det var nämligen så att jag för ett antal år sedan var hemma hos en polare som fyllde år. Vi hade samlats några stycken hemma hos henne. Allt gick utmärkt, vi satt och pratade och skrattade osv. Sedan var det dags att käka. Maten var jättegod. Till maten fanns det även hembakta frallor. Jag tog en, bredde på lite smör och tog en stor tugga (jag var hungrig). Jag tuggade ett tag... och kände sedan att den inte var tillräckligt gräddad. Ganska degig med andra ord. Det var då det hände: hjärtat började slå fortare, en... hur ska jag beskriva det... ett illamående började i magen och spred sig som en... elektrisk stöt genom hela kroppen och gjorde mig alldeles svettig och kräkfärdig. Under tiden flög en massa tankar förbi som t.ex: "Vad ska jag göra nu? Ska jag försöka tugga vidare och svälja? Tänk om jag spyr? Ska jag gå på toa och spotta ut tuggan? Men jag vet inte var toan ligger... och jag kan inte fråga var toan är när jag har munnen full av mat..." Jag försökte att skölja ner frallan med en massa läsk. Det gjorde bara saken värre; matklumpen var fortfarande kvar i munnen och nu mådde jag ännu mer illa. Jag pinade i mig så mycket jag kunde... och sedan hade jag allt under tungan under resten av lunchen. När alla var färdiga och rest sig och gått till ett annat rum, spottade jag ut frallan i en servett och slängde den snabbt i sop-påsen. Sedan frågade jag efter toaletten, gick dit, sköljde munnen och stänkte kallt vatten i ansiktet och var där ett tag tills illamåendet hade gått över.

Sedan den dagen har det varit svårt att äta bland andra. Och så har man sina små konstigheter för sig som man tror kan förhindra en att bli illamående. Om jag nu skulle bort någonstans så klädde jag mig alltid så svalt som möjligt. För när jag svettades kunde jag lättare bli illamående, så jag frös hellre. Och en annan sak som fortfarande hänger kvar: Jag tar alltid små tuggor när jag äter med andra.

Oj, nu vart det mycket prat om mat. Vad ska jag skriva om istället då? Öh... hrm... vet inte. *skratt*. Jag ska nog surfa en liten stund på nätet, låta maten sjunka, ta medicinen, coola ner lite efter dagens alla upplevelser... och sedan sova jättegott!

Äntligen hemma. Jag är dödstrött... och hungrig. Har slängt in en lasagne (fryst färdigmat) i mikron. 8 minuter till, sen ska jag äta. Under tiden ska jag mata fåglarna med maggots.