Jag är väldigt trött. Vet inte varför...

Hittills har det fungerat bra att vara vän med Roger. Men när jag åkte med honom till akuten förra veckan så måste det ha rört upp en massa känslor inom mig. Den senaste veckan har jag inte alls mått så bra. I förrgår bestämde jag mig för att det bästa är om Roger och jag bryter kontakten helt och hållet. Jag vill kunna fokucera mig på att bli bra från panikångesten och den sociala fobin. Det hjälper ju knappast till om man dessutom har kärleksbekymmer...

Så igår åkte jag och mina föräldrar till Roger. Jag lämnade tillbaka filmerna som jag lånat av honom. Och som en sista grej så installerade jag en ny mus han köpt (A.I.K.-färger förstås), och fixade även inställningarna i e-postprogrammet så att allt fungerade. Sen sa vi bara "hej då". Han åkte iväg med sin polare (de skulle spela Bingolotto), och jag fick skjuts hem av mina föräldrar.

Det är kanske enkelt att säga att man inte ska höras eller träffas något mer. Men eftersom han har Internet nu så blir det lite krångligare tror jag. Jag får göra mig 'osynlig' på ICQ och kanske hålla mig undan från Lunarstorm... i alla fall ett tag... tills jag känner mig starkare. Mitt självförtroende har aldrig varit bra, men just nu har det försvunnit helt och hållet. Det känns så i alla fall. Jag får hoppas på att talesättet "tiden läker alla sår" stämmer.

Oj, snart är det dags att spana in Star Trek. Jag ska ha något gott att smaska på också... kanske en stor (väldigt stor) muffins med äpple och kanel? Ja, det låter bra. Kanske jag äter upp den andra också, den som är fylld med hallon och blåbär.

Jag behöver inte gå tillbaka mer för att kontrollera ögonen. Läkaren tyckte att allt var perfekt. Jag berättade att mina ögon varit väldigt torra. Han sa att det är rätt vanligt, men så äter jag Zoloft som gör att det blir ännu torrare. Och det kan det vara i flera månader sa han. Så jag får fortsätta med mina smörjande ögondroppar ett tag till. Om jag uppfattade det rätt så kan man köpa dem receptfritt på Apoteket.

Idag är det snart dags att ge sig av igen. Denna gång är det ännu ett återbesök hos ögonläkaren. Sen ska jag nog bara dit om en månad.

Imorgon ska jag till en annan läkare, nämligen gynekologen. Men vi ska bara prata (hoppas jag) för jag är nämligen mitt uppe i månadsplågeveckan, lingonveckan eller vad man nu vill kalla det.

Förut skrev jag om att jag var hemskt sugen på mycket socker. Nu är det kexchoklad som gäller. Jag har säkert ätit minst tio stycken de senaste dagarna. Igår köpte jag tio till. Som tur är får man alltid 2 st för 10 kr i affären där jag brukar handla. Konstigt nog så har jag inte fått särskilt många finnar (tack och lov).

Idag har jag träffat min terapeut igen. Han verkar jättebra. Jag känner i alla fall att det är lätt att prata med honom. Jag har fått tre hemuppgifter till nästa gång, men de är inte så svåra.

Nu fungerar det igen.

Jaha, nu funkar inte Internet. Det skulle inte förvåna mig om de råkat spränga bort någon ledning nere i centrum. *suck*. Nåväl, det är ändå dags att ta ögondroppar och fixa lunch.

*gäsp*. Sovdags.

Vilken dimma det är ute. Jag ser knappt bilarna nere på gatan. Om du undrar vad jag gör uppe så här tidigt, så är det för att jag somnade klockan tio igår kväll.

Nu ska jag ta mina ögondroppar, käka frukost och se på Cityakuten som jag spelat in på video.

Idag har det varit trist väder. Det är nog därför jag har haft huvudvärk också. Flera gånger under dagen har jag vilat ögonen. Fast det är svårt att göra det utan att slumra till lite... *ler*.

Mina fåglar verkar komma bättre överens nu. De putsar varandra och flyger tillsammans ibland. Hannen har också börjat uppvakta honan lite.

Morsan är på konferens med jobbet någonstans utanför Enköping. Hoppas att de får tillfälle att stanna till vid Hummelsta och köpa en del godis. *mums*

Jag ska lägga mig nu. Känner mig väldigt trött. God natt.

Igår och idag har jag mest vilat. Vilat ögonen alltså. *ler*. Jag ska snart lägga mig i soffan och lyssna på musik. Det är ansträngande för ögonen att se på TV eller sitta vid datorn.

Jag har just kommit hem. De två senaste dagarna har det verkligen hänt mycket. Jag kan börja med gårdagen. Operationen gick oväntat bra. Jag trodde att det skulle vara mycket värre, men det var inte alls så farligt. Jag har inte haft någon värk heller, det skaver bara lite. Det enda jag behöver göra nu är att ta tre olika ögondroppar flera gånger dagligen... och så förstås låta bli att gnugga ögonen. På natten har jag på mig ett slags skydd så att jag inte råkar komma åt ögonen.

Imorse klockan nio var jag på återbesök då läkaren kollade upp att allt var okej. Inga problem här inte. *ler*. Jag ser redan mycket bättre än vad jag gjorde förut, fast det är lite suddigt (ungefär som det kan vara på morgonen när man vaknar).

Jag kom hem någon gång på förmiddagen, åt en halv kexchoklad för att jag var hungrig. Sedan tänkte jag lägga mig ner i soffan och vila en stund. Men jag frös så mycket... så jag tog fram dammsugaren och gjorde en snabbstädning i lägenheten. När jag var färdig hade jag ingen lust att sova, så jag tänkte att jag skulle kolla min mail.

Efter tolv någon gång så ringde telefonen. Det var Roger. Vi pratade om allt möjligt. Helt plötsligt så hörde jag honom säga: "Oh, shit". Sedan var det tyst ett tag och sen lät det som att han snarkade väldigt högt. Jag trodde först att han skämtade. Men sen vart det tyst igen... och efter ca 10 minuter så hörde jag att han rörde på sig och lade på luren. Eftersom jag tyckte det hela var väldigt skumt så ringde jag upp Roger. Han svarade efter ett par signaler... tack och lov.

Det visade sig att han inte kom ihåg någonting. Han kom inte ihåg att vi bara några minuter tidigare pratat i telefon. Han kom inte ihåg vad han gjorde igår eller ens förra veckan. Det gjorde mig en aning orolig, så jag frågade om han visste vad det var för dag. Det kunde han inte svara på. Han visste inte ens vilken månad det var.

Jag tyckte att det hela lät allvarligt och jag misstänkte att han fått ett epilepsianfall. Jag sa till honom att han skulle ringa till jobbet och säga att han inte kommer idag. Sedan sa jag att farsan och jag skulle hämta upp honom och skjutsa honom till akuten. Det gjorde vi också. Jag följde med in i akutrummet eftersom Roger inte kom ihåg något av vad som hänt, medan jag hade hört en del via telefonen. Först fick vi prata med en skötare, sedan en läkare och sist en annan läkare. De tyckte att han ska börja med medicin mot epilepsi... så nu har han blivit sjukskriven i två veckor och så ska han nog börja med medicinen om några dagar.

Hur mådde då jag när allt detta hände? Ganska bra faktiskt. Först så blev jag väldigt upprörd. Men så fokuserade jag mig på min andning och försökte lugna ner mig. Man kan nog säga att det var en träning för mig. Jag gillar inte sjukhus... och vara där i flera timmar... *puh*... det kallar jag träning.

Nu känner jag mig rätt så trött. Jag hade proppat i mig några Xanor igår före operationen (och jag fick dessutom en Stesolid av dem). Idag tog jag en Xanor innan återbesöket. Och sen tog jag en innan farsan och jag åkte iväg till Roger. Så jag kan behöva vila någon timme eller så. Men först ska jag äta. Jag har ju inte hunnit äta lunch.

Jag är lite nervös... för idag ska jag opereras (ögonlasern som jag skrev om förut). Jag har läst om hur det hela går till, så att man är lite insatt. Det känns ju alltid bättre om man vet ungefär vad som väntar en.

Min morsa kommer hit någon gång på förmiddagen. Vi ska hitta på lite olika saker att göra... för att jag inte ska tänka på operationen hela tiden. Det hade varit trevligt om det inte regnade. Då hade vi kunnat ta en längre promenad eller så. Självklart kan man gå i regnet också, men det är inte lika roligt.

Jag har ingen aning om hur jag kommer må de närmsta dagarna. Men det är inga problem för mig att skriva dagbok. Jag kan göra som vi gjorde under en del övningar på datalektionerna i gymnasiet; vi fick skriva med skärmen avstängd.

Idag var jag och mina föräldrar på föreningen en stund. På hemvägen stannade vi till vid McDonald's och köpte hamburgare. *mums*