Är det inte det ena så är det det andra. Eller i mitt fall det tredje och fjärde. I måndags bröt en ny förkylning ut för mig. Snoret rann så jag skyndade mig att dricka Echinagard och fortsatte med det varje timme under resten av dagen. Jag ville ju vara frisk... hm, okej... friskare till dagen efter då jag skulle träffa Mårten. Jag kommer inte ut speciellt ofta så de gångerna jag har chansen så vill jag ju inte behöva stanna hemma på grund av att jag är sjuk.

Igår när jag vaknade var snuvigheten borta så Mårten och jag åkte iväg på nya äventyr. *ha, ha*. Jag hittade lite olika grejer på loppisar, bl.a. en lampfot som var så fin att jag inte kunde motstå den... och den kostade bara 45 kr. Nästa gång jag går på loppis måste jag hitta en lampskärm som jag tycker passar. Nåväl, under tisdagen höll sig snorigheten borta men jag hade magont större delen av dagen. Det var inte så farligt så jag försökte ignorera det.

Imorse när jag steg upp så hade jag fortfarande ont. Jag tänkte som jag alltid gör när jag inte mår bra: "Äsch, det går väl över". Men det gjorde det inte. Istället blev magonten bara värre. På kvällen hade jag sådana magkramper och illamående att jag var tvungen att ringa morsan och prata lite. Jag tog även en Xanor och en åksjuketablett för att jag skulle lugna ner mig lite och för att dämpa illamåendet. Det fungerade till en viss del. Jag slappnade av och värken i magen avtog lite.

Jag pratar i telefon med Mårten just nu. Om en stund ska jag försöka sova... om det går. Det knäppa är att jag har inga smärtstillande tabletter hemma. När jag försökte ta livet av mig för 12 år sedan så tog jag bland annat Alvedon och Citodon. Ända sedan dess kan jag inte äta Alvedon för jag får ont i magen av dem. Det måste vara att jag har blivit överkänslig/allergisk mot Alvedon. Men jag ska be min morsa att köpa flytande Alvedon imorgon. Det funkar kanske bättre. Jag får testa att ta pyttelite först och se hur kroppen reagerar.

Jag har just vattnat mina växter med näring. De mår lite si och så, det beror nog på att det var så knasigt väder den här vintern. Nästan alla växter trodde att det var vår och började blomma. En av mina chiliplantor fick små vita blommor... *ha, ha*. Apropå chili så ska jag plantera frön imorgon... om jag kommer ihåg. Jag mår som mina växter, inte helt 100 alltså. Jag har feber... blä. Fortfarande har jag svårt att andas ibland på nätterna. Det är helt sjukt att det hela började i slutet av september förra året. Ibland tror jag nästan att det är över, men sedan kommer det tillbaka... eller så åker jag på nya förkylningar... jag vet inte. Jag får ta upp det när jag ska till min husläkare i mars. Jag ska dit för att jag har ont i knäna när jag går. Fattar inte heller vad det kommer av. Jag gympar flera gånger i veckan så det är ju knappast för att jag är stillasittande. Det har kanske med förkylningen att göra... hm... fast jag hade ont förra sommaren också. Äsch, allt är bara skit.

Ska det här vara någon typ av ödets ironi? Jag har svårt att gå ut på grund av panikångesten och nu kan jag verkligen inte gå ut på grund av att jag får ont i knäna. Och det är ingen liten smärta vi talar om, varje kliv känns som att någon sticker in en kniv i knät och kör omkring den rejält.

Javisst... jag kom bort från andningen. Så är det när man har feber. I förrgår natt var det en mardröm att försöka somna. Jag slutade räkna hur många gånger jag inte fick luft. Det var hemskt... tänk dig att du lägger dig ner för att sova och sedan rycks du upp (bokstavligt talat) av att hela din kropp skriker efter syre. Vissa gånger kände jag bara att "jag orkar inte mer... jag struntar i att andas och bara sjunker ner i mörkret". Men kroppen är förstås gjord för att leva så gång på gång försökte jag somna, misslyckades, försökte igen och misslyckades. Efter att jag varit uppe en stund och skrivit till en vän på nätet så gick jag och lade mig igen och då var jag så fysiskt slut att hela jag skakade och mådde illa men på något mirakulöst sätt kunde jag äntligen somna.

Jag känner mig en aning yr så jag ska ta det lugnt, försöka äta middag och sedan spela lite datorspel innan det är dags att slå sig ner framför TVn.

Den här veckan har jag varit ganska duktig. Jag har gympat tre gånger trots att jag inte mått så bra. Men kroppen blir glad av lite gymping och jag märker att jag blir hungrigare efter ett pass. Fast jag måste erkänna att efter torsdagens gympa var jag helt slut, hade ingen ork eller kraft att göra någonting. Förmodligen är det fortfarande den jäkla förkylningen/influensan från förra året som inte släppt helt än. Jag hostade enormt mycket då och jag känner fortfarande av ryggvärk ibland på grund av det. Blä för sjukdomar, vinter, kyla och mörker! Det är tur att vi är på väg mot ljusare tider.

Idag har jag färgat håret. Det blev ganska svart... Jag är inte helt nöjd så nästa gång färgar jag nog med den färgen jag hade innan. Det är tur att jag har en reflex på mig när jag är ute och går. Det är nog ingen som ser mig annars med tanke på mina mörka kläder och svarta hår. *skratt*.

Jag är trött idag också. Jag sov inte speciellt bra inatt... vaknade ett par gånger av att jag inte kunde andas. Det gick inte att sova vare sig på mage, vänster sida eller höger sida. Jag fick sova på rygg... och då sover jag inte speciellt djupt. Hoppas att jag sover bättre inatt. Fast om inte andningen stör mig så kommer säkert alkoholisten ovanför att bidra till sömnlösheten. Han och hans kvinna höll på hela natten till idag. När jag vaknade till klockan 3 imorse skrek de fortfarande. Sedan var det tyst ett tag på förmiddagen men ett par timmar senare satte de igång igen. Jag störs inte så mycket av skrikandet eller musiken som de har på hög volym... det är dunsarna som är det värsta. Det låter som att de slänger allt som inte sitter fast eller är för tungt. Alkoholisten är inte så jobbig... i jämförelse med den hemska kvinnan han umgås med. Hon skriker ibland att hon ska mörda någon och att hon är en mördare. Sjukt va? I mitt område har de tagit bort störningsjouren vilket i princip innebär att man får bete sig hur man vill för ingen orkar ringa polisen. Så det är bara att stå ut... det är inte hela världen. Det är bara att göra som jag gör nu: ta på sig ett par hörlurar och lyssna på bra musik.

Nu är det jul igen. Nja, kanske inte riktigt än... men snart. Jag köpte alla julklappar för evigheter sedan och nu i veckan så slog jag in allting i ett urtjusigt julpapper.

Det märks att det är vinter. Allting känns så segt och jag är trött nästan hela tiden. Det kan ju också bero på att jag har haft en förkylning som knockade till mig ordentligt. Jag är fortfarande inte frisk trots att det gått mer än en månad. Om jag tänker efter så mådde jag inte så bra månaden innan heller. När det var som värst kunde jag vakna mitt i natten av att jag inte fick luft. Det berodde på att det inte gick att snyta ut snoret utan det rann ner i halsen under natten och torkade... alltså kunde jag inte andas. Äckligt som fan. Ända sedan dess har jag ett glas vatten bredvid sängen. Nu är det visserligen bättre med halsen och så... men fortfarande inte helt bra. När jag känner efter på halsen så är körtlarna (eller vad det nu är) fortfarande lite svullna.

Är det bara jag som har svårt att komma på vad jag vill ha för julklappar? Visst vill man ha saker... men det är sådana som man ändå inte kan få, t.ex. platt TV eller mobiltelefon. Jag har bara kommit på en grej som passar vid alla tillfällen när man ska få presenter: bläckpatron till skrivaren. *ha, ha*. Det är bra att ha självklart, men kanske inte världens roligaste present...

Jag är helt slut just nu. Hm, nej kanske inte... men en aning trött. Att stå och diska i en timme och tio minuter i +28 graders värme är ingen höjdare. Men å andra sidan är det inte roligt heller om det skulle börja växa en massa underliga saker i kastrullerna.

Nej, nu ska jag ta och gympa lite. Ännu en toppenidé att genomföra i värmen. Men man kan ju inte hoppa över det bara på grund av det... då skulle man förr eller senare hitta en massa andra orsaker till att inte gympa. När jag ändå är igång så kan jag lika gärna avsluta det hela med ett hett bad. *ha, ha*

Jag hoppas att det blir sommar snart. Det är så tråkigt med kyla. Inomhus har jag +26 grader och det är precis lagom. Men ute är det inte ens vår. Visst, det börjar komma blad på träd och buskar... men det är svinkallt. Jag vill ha sommarvärme så man kan åka på utflykter och fotografera. Jag är supernöjd med min digitalkamera. Speciellt förtjust är jag i makro... jävlar vilka häftiga bilder man kan ta. Tyvärr så är digitalkameran inne på reparation för ett småfel, så jag använder min vanliga kamera. Man måste tänka lite mer på vad man fotar... det går ju inte att välja och radera foton som på digitalkameran.

Ikväll åker ännu en deltagare ut från Big Brother. Det skulle inte förvåna mig om det blir fel person som åker. Det är inte första gången det händer precis. Årets Big Brother är nästan det tråkigaste av alla hittills. Det är inget större fel på deltagarna... men personerna bakom programmet har misslyckats totalt. Snart är det hela över i alla fall och jag kan återgå till att göra andra vettigare saker som... ähum... att läsa böcker. Ja, det borde jag göra. Jag har inte plats för dem i hyllan längre... har en bunt som står på golvet. Jag måste läsa igenom en massa böcker som jag inte är säker på om jag ska spara eller inte.

Jag är så trött. Tror inte att jag har sovit ordentligt sedan februari i år. Jag har nämligen haft "lite" fågelproblem. Det började med att min hona helt plötsligt började jaga hannen när de skulle sova. Jag tyckte synd om hannen och eftersom bråken blev värre och honan var jättegammal (närmare sju år tror jag) så skänkte jag bort henne till en kille. Han sa att han kanske skulle skaffa en hanne som var lika gammal så att hon skulle få sällskap.

Så långt var allt okej. Men sedan började det jobbiga. Först köpte jag en fågel från en djuraffär. Bara efter någon dag visade det sig att det var en hanne (det är bara hannar som sjunger). Jag lämnade tillbaka den och djuraffären beställde en ny från sin grossist. Jag fick hem fågeln efter någon vecka... och det visade sig vara en hanne igen. Jag lämnade fågeln i affären igen och tog tillbaka pengarna. Sen hittade jag en fågel i en annan djuraffär. Trots att de som jobbade där skulle vara jättekunniga så räckte det åter igen med någon dag för att fågeln skulle börja sjunga och visa sig vara en hanne. Jag lämnade tillbaka den och affären beställde en ny från sin leverantör. Fågel nummer 4 visade sig också vara en hanne. Så jag returnerade den också och tog tillbaka pengarna. Sedan fick jag kontakt med en fågeluppfödare. Jag köpte en fågel av honom och han sa att om det inte var en hona, ja då skulle han lägga av med att föda upp fåglar. Kan du gissa vad som hände? Ja, precis... det var en hanne igen. Men jag förstår att han trodde att det var en hona. Till och med min fågelhanne trodde det var en hona i ett par timmar.

Okej, efter att ha haft 5 fåglar hemma hos mig som varit av fel kön så kollade vi upp vad djuraffärerna hade för grossist. Det visade sig vara samma. Efter lite sökande fick vi tag i en annan grossist. Fågel nummer 6 var faktiskt av rätt kön. Men tror du att det löste sig bara för det? Nej. Det var något fel på fågeln. Den var väldigt rädd och reagerade på alla typer av ljud... och den lät nästan hela tiden! Kan du tänka dig att ha en alarmklocka igång dygnet runt? Nej, inte jag heller. Eftersom det var rätt kön på fågeln så fick jag inte byta... så jag beställde en till. Jag tänkte att fågel nummer 7 kanske skulle vara tystare. Men ack så fel jag hade. Den var exakt likadan. *suck*.

Så hur är fågelläget just nu? Jo, min vän Mårten som hjälpt mig enormt mycket i fågel-letandet har min gamla bur och de två fågelhonorna som låter extremt mycket. Han har ju fler rum än mig och störs inte lika mycket av ljudet. Jag sitter själv hemma med min fågelhanne. Han verkar känna sig lite ensam. På morgonen låter han alltid ända tills jag stiger upp. Och när jag sitter vid datorn så håller han mig sällskap ibland i en ampel som hänger på väggen. Jag hoppas att jag får tag i en hona snart...

Nej, nu får det räcka med fågelsnack. Nu ska jag berätta lite om... växter! Intressant va? *ha, ha*. Jag har planterat lite olika grejer. Bland annat så är det tomatkärnor och chilifrön. För någon månad sedan planterade jag kärnor från gul, röd och orange paprika och nu börjar växterna få blommor. Det ska bli spännande att se resultatet senare. Jag måste bara komma ihåg att vattna ordentligt. De suger upp enorma mängder vatten... ibland måste jag vattna två gånger per dag.

Nu ska jag försöka sova. Min alkoholistgranne ovanför har sin fulla kvinna på besök och hon är nästan värre än vad han är. De skriker, har hög musik på och det hörs höga bankanden. Låter som att de möblerar om där uppe... eller rättare sagt slänger möbler omkring sig.

Mer än halva januari har gått och jag har fortfarande inte lärt mig att det är år 2006. Men, det kommer säkert sitta så småningom. Jag ska sätta mig och se CSI Miami som jag spelat in. Tänkte bara klottra ner ett par rader innan dess. Upptäckte att det var evigheter sedan jag skrev här i dagboken. Det har inte hänt särskilt mycket ändå.

Julafton var rätt trevlig med god mat, sällskap och presenter. Nyår firade jag ensam hemma. Mina föräldrar, Mårten och till och med mitt ex ringde och önskade ett gott nytt år. Jag hoppas verkligen att det blir det... ett gott nytt år alltså. Fast än så länge har det inte varit särskilt bra. Jag har känt mig som en zombie. Hade problem i någon vecka också med vad de på sjukvårdsupplysningen trodde var svullna lymfkörtlar. Nu är det i alla fall bättre... tror jag. Imorgon ska jag ta tempen och har jag ingen feber så återgår jag till mitt gympande.

Aaahhh! Jag har inte tagit mina B- och C-vitaminer och OmegaLin. Jag måste käka något och sedan ta alla piller.

Nu är det inte långt kvar till julafton. Jag slog in alla julklappar redan idag för jag ska träffa Mårten på tisdag och ge dem till honom då. Det är inte en av mina favoritsysslor... att slå in paket alltså. Det går åt så mycket tid och sedan tar det bara ett par sekunder när personen sliter sönder allt. Men, men... sånt är livet.

Jag sov inte så många timmar inatt. Det blir lätt så att man glömmer bort tiden. Roger (mitt ex) ringde igår kväll. Jag tyckte inte att vi pratade särskilt länge, men när jag tittade på telefonens display efteråt så såg jag att vi pratat i mer än två timmar. Herregud...

Idag fick jag en liten present av mamma. En minijulgran som blinkar i olika färger. Man kopplar den helt enkelt till USB-porten på datorn. Trycker man på en liten knapp så spelar den glada julmelodier också. *ha, ha*. Det krävs inte mycket för att roa mig som du kanske förstår. *skratt*

Jag upptäckte just att min fågelhona inte sitter brevid hannen i taklampan. De brukar alltid sova där sittandes tätt ihop. Jag misstänker att hon ligger ner i lampan. Det är lite svårt att förklara exakt hur min lampa ser ut... det är en sorts fördjupning i den. I alla fall så är inte det något bra tecken... tror jag. Men hon är ju gammal... i början av nästa år har jag haft henne i fem år. Den förra honan dog efter fyra år. Så nästa fågelhona jag köper ska komma från en riktig uppfödare. Tänk bara på min förra hane, han levde i mer än nio år (om jag minns rätt). Jag har läst på nätet om risfåglar som levt i 14 år!! Det är fantastiskt med tanke på hur små de är.

Jag ska nog be Mårten att hjälpa mig kolla upp olika uppfödare... så att man inte står där helt handfallen när det händer något med den här honan. Det är inte alltid så lätt att få tag i den här arten. Det är lika bra att kolla upp lite i förväg.

Fy för förkylningar säger jag bara. Usch...

Jag är så seg idag... känner bara för att sova. Det är i och för sig bra att göra när man är förkyld. Man ska inte städa och plocka undan grejer. Det gjorde jag igår och efteråt kändes det inte alls bra. Nej... är man sjuk ska man ta det lugnt. Därför ska jag se på TV resten av kvällen och sedan försöka lägga mig innan tolv i alla fall... helst tidigare.

Hoppas det blir bra väder imorgon. Jag tänkte sätta mig och läsa en bok, men jag har ingen bra läslampa så lite solsken skulle sitta fint.

Så var det måndag igen. Det känns som en riktig måndag också. *usch*. Jag mår sådär... ingen ångest tack och lov. Det känns bara som att jag skulle behöva sova ca 20 timmar till. Jag måste lägga mig tidigare idag...

I lördags var jag och morsan i stan. Farsan var hemma för han hade ont i ryggen. Mamma och jag gick omkring och tittade i affärer. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag köpte... Jo, jag köpte två presenter till Mårten. Sedan införskaffade jag lite småprylar från Panduro. Jag tänkte försöka knåpa ihop ett eget halsband.

Mårten ja... han var här... igår? Ja, det var det nog. Han hade vägarna förbi och stannade till här i ett par timmar. Jag drog med honom ut på en lagom lång promenad. *ha, ha*. Det var nämligen så att jag skulle köpa en grej från min mataffär, men den var slut så vi gick till nästa affär istället. Jag tycker inte att det är så långt att gå... men det är det kanske. Tiden rann i alla fall iväg i en jäkla fart. Något annat som rann var vatten... regn... från himlen liksom... *skratt*.

Varför känns det alltid så jobbigt precis innan man ska träna? När jag väl har satt igång att gympa så är det ju till och med kul ibland. Men när det blir dags att träna nästa gång så känns det avigt igen. Ja, ja... det är väl lika bra att jag sätter igång. Adiós!