"L2" var här idag. Ensam. "L" sov över hos en kompis. Imorgon är det skola. Usch! Jag har fått en varning från datorns spel "Shanghai". I en lycko-kaka stod det att det vore bättre om jag stannade hemma imorgon.

Ledig. Mmm... Men vädret är dåligt. +10 grader. Jag möblerade om i mitt rum igår och jag drömde konstiga drömmar inatt.

Engelska. Fick reda på betygen. Fick 4 i år också. Hon hade ingenting att klaga på. Struntade i simningen. Matematik. Lekte med bärbara datorer. Naturkunskap. Fick 15 rätt av 16 på kemiförhöret. Tjoho! Får behålla fyran.

Redovisningen på samhällskunskapen gick faktiskt bra. "M" var tillbaka. På svenskan tittade vi på en video om massmördare. Sedan åt "M" och jag lunch och åkte iväg till Skansen. Det var kul. Imorgon ska jag simma, fast jag känner inte alls för det. Shit! Jag måste köpa något åt morsan. Fast det kan jag göra på lördag. Jag ska leta efter en fin blomma. Jag längtar efter sommarlovet. Jag behöver verkligen en paus nu från allt skolarbete. Det börjar gå en åt huvudet. Men det är bara två veckor kvar. På måndag är vi lediga dessutom. Tjoho! Nu är klockan 21:45. Jag ska sova nu.

Spanskan gick faktiskt bra idag. Kanske för att jag satt bredvid "P"? Maskinskrivningen var urtråkig. "M" var sjuk idag också. Hon får inte vara sjuk imorgon. Jag har ingen lust att träffa naturkunskapslärarinnan ensam och förklara varför ingen av oss dök upp i måndags. Matten var olidlig. Sedan kom de kristna personerna och snackade. Det var fyra stycken, men efter en stund försvann två av dem. Den ene kom från Göteborg och den andre från Vallentuna och hette "S". Vi fick ställa frågor till dem, och det var en som frågade varför de hade valt kristendomen. Då svarade "S", som var 25 år. Han berättade om hela sitt livs historia. Att han hade haft bra betyg i skolan, träffat en tjej men blivit sviken och hur han var nära att ta sitt liv en gång. Det var starkt av honom att berätta det tycker jag. Ja visst, det var en sak till som jag skulle skriva. Killarna märker mig mer och mer. Idag på lunchrasten satt vi och pratade om samhällskunskapsarbetet. Vi satt vid de gröna borden i "salen" där de brukar spela musik. Det är ingen riktig sal, bara en öppen plats. Plötsligt kom en kaskad med vatten rakt på oss. Eller rättare sagt: på mig. Rakt på ryggen. Jag kollade bak och fick syn på ett par killar som stod vid trappan och såg helt oskyldiga ut. Vi fortsatte prata. Då kom det en "vattenbomb" rakt vid mina fötter. Vi reste oss och gick därifrån. Helt otroligt! Först sprutade de vatten på mig med vattenpistol, sedan en påse fylld med vatten. Jag hoppas att det var vatten i alla fall. Jag tyckte att det såg lite skumt ut. Det var en himla massa vatten jag fick på mig. Det gick rakt igenom skjortan och t-shirten. Det är förresten kallare ute. Bara +10 grader. Brr...

Jag glömde skriva igår att när jag skulle hem så hälsade busschauffören på mig. Jag var helt oförberedd. Han hälsade inte på de andra. Men när jag kom och visade mitt kort hörde jag en röst som sa: "Hejsan". Jag tittade upp, och istället för de tråkiga, vanliga busschaufförerna satt där en ung och fräsch kille i 20-års åldern. Jag rodnade lite, sa "hej" och gick vidare.

Idag var det ett rent helvete i skolan. På företagsekonomin skällde läraren ut alla och sa att vi skulle få tvåor om vi inte skärpte oss. Bara för att vi inte hade hört att vi skulle göra sista sidan i ett häfte. Hrmpf! På engelskan gick vi igenom läxan till fredag. Spanskan var urtråkig. "N" sätter sig alltid så att jag inte ser honom, men han ser mig. Imorgon är det dubbeltimma spanska. Svenska. Inget att säga om det. Struntade i simningen. Sa till de andra att jag hade månadsplågan.

När jag nästan var hemma, gick jag förbi ett hus där de höll på att jobba med någonting i trädgården. Det var två unga killar från någon firma. När jag hade passerat dem hörde jag en av dem säga: "Hej lilla fröken". Det kändes lite fånigt att säga hej när man redan var flera meter bort och jag inte visste om de bara skämtade. Så jag bara gick vidare. Jag fattar inte... för några år sedan var det ingen kille som pratade med mig eller ens tittade åt mig. Men nu känns det helt annorlunda. Jag känner mig ganska uttittad, men det är bara kul.

En kort sammanfattning av dagen: När jag stod och väntade vid företagsekonomin läste jag naturkunskapspappret som "M" och jag skulle få förhör på. Men det visade sig att "M" och "F" var sjuka. Jaha. Oj!!! Det dånade just till utanför. Det är åskan som går. Det är kolsvart fast klockan bara är 18:00. Jag har aldrig sett så mörka moln. Det småregnar också. Nåväl. På historian fick jag två frågor som jag inte kunde besvara. Efter historian var jag tveksam på hur jag skulle göra. Jag gick och kollade i lärarpärmen. Lärarinnan skulle ha lektion med en trea. Fast det var rast just då. Så jag sket i allt. Jag tänkte inte sitta och vänta i två timmar. Oj! Nu är åskan bara 2 km bort. Den kommer närmare... På lunchrasten satt "J", "S" och jag ute. Det var över +23 grader. Då fick jag se en kille i röda byxor och grå t-shirt. När han kom närmare märkte jag att det var "N" från spanskan. Ja, han gick i alla fall förbi. Sen stötte jag på honom vid skåpen. Mmm... vilken fräsching... Han lade också märke till mig. Kollade rakt in i mina ögon. Åh nej... imorgon har jag spanska. Regnet bokstavligt talat öser ner nu. Som om någon vattnade uppifrån. Imorgon ska jag skolka från svenskan. Jag säger att jag ska till tandläkaren. Det kommer kanske att verka lite mystiskt eftersom jag ska dit nästa vecka. Skit samma. Fast det betyder att jag inte kan simma. Äh, jag simmar på torsdag och sedan i helgen. Nu börjar det bli ljusare ute. Morsan kommer snart med pizza. Det är mors dag på söndag. Nu dånade det till ute. Faktiskt så mycket att sakerna på hyllan skakade. Jävlar! Nu kom en ännu kraftigare smäll! Jag kände vibreringarna i hela huset. Blixten innan dånet var som om någon hade tänt och sedan snabbt släckt ett lysrör. Just nu känner jag för att skriva mycket. Inte för att det är speciellt roligt, men det blir skoj att läsa det sen. Det är synd att jag inte skrev dagbok när jag var yngre så att man skulle kunna komma ihåg vad man kände, tänkte och tyckte då. Men gjort är gjort. Det kan man inte ändra på. Nu är klockan 22:00. Det har slutat regna och det är betydligt svalare ute. Imorgon ska det bara bli +9 till +15 grader enligt väderprognosen. Men jag ska kolla imorgon på text-TV vad de säger. Det är bara 3 veckor kvar i skolan. Yippie! Tjoho! Sedan bär det iväg till Kanada i 4-5 veckor. Sedan ska jag jobba...

Nu börjar redovisningarna på samhällskunskapen. Jag har fått min månadsplåga. Phu...

Klockan är just nu 07:36. Jag sitter på min säng och skriver det här. Jag tänker inte gå till skolan idag. Jag tror att jag har fått min "månadsplåga". Men det är inte bara därför. Vissa dagar känner man att man bara inte skulle stå ut med att gå till skolan. Idag är en sådan dag. Bl.a. på grund av att vi skulle redovisa idag. Jag vet att jag sviker de andra som har förberett sig på att redovisa idag, men jag kan inte hjälpa det. Egentligen borde jag ringa "F", men det är antagligen för sent. Det värsta är inte vad de ska tycka om mig, utan det är vad mina föräldrar kommer att säga. Men då talar jag bara om för dem att jag har fått min månadsplåga och att första dagen alltid är värst. Tänk om jag inte har fått den då? Glp!

Klockan är 17:30. Jag ska gå om 20 minuter och simma med morsan. Men innan jag går tänkte jag bara skriva lite om dan i skolan. Företagsekonomin var urtråkig. Ingen engelska! Tre håltimmar! Spanska. *suck*. Svenska. Hemskt. På min spanska finns det en kille som heter "N". Han går i en annan klass. I alla fall, han kom för sent till spanskan. Jag tittade automatiskt upp och kollade rakt i hans ögon. Tjohej! Han satte sig bakom mig. Senare när jag och de andra stod vid våra skåp och pratade så gick han förbi (han har sitt skåp i närheten). Men, nu kommer det roliga: Jag stod nästan mitt i, där man går, och när han gick förbi satte han händerna på mina axlar! Bara en kort sekund, men ändå. Först trodde jag att han inte kunde komma förbi för att jag stod i vägen. Men det fanns gott om plats. Oj... jag svävade nog i... andra himlen.

Ja, vad kan man säga om idag. Inte att det var en turdag i alla fall. Först fick vi tillbaka företagsekonomi-provet. 58 rätt av 110. Fast medlet var 38. Lunch. Spillde på min vita t-shirt. Historia. Muntligt läxförhör. Svenska. Satt i datasalen med "F" och "C" och skrev vårat samhällskunskapsarbete om Colombia. Hoppas att vi får skriva imorgon också. Då slipper jag redovisa om svenskaboken som jag inte har läst ut ännu. Nej!! Jag kom just på att vi har en företagsekonomi-läxa till imorgon. Jag har inte läst den! Nåväl, det är ju bara sex sidor. Jag ska simma med morsan imorgon. Och vi är lediga på torsdag och fredag. Tjoho! Vilken lycka. Farsan slutar 12 på onsdag. Fuskit. Jag har redovisning i samhälle och slutar bara 15:30. Nu måste jag sova. Annars orkar jag inte gå upp imorgon.

Jag känner mig uttråkad. Farsan håller på att göra mat. Morsan har åkt iväg till en väninna. Jag måste läsa ut svenskaboken. Jag är på sidan 116 och det finns 312. Sedan måste jag göra historiafrågorna. Blä...

Jag tänkte att eftersom det var ett sådant otursdatum igår kanske det skulle bli bättre idag. Men inte. På engelskan fortsatte redovisningarna. Jag lyssnade slappt. När "M" och "M2 hade redovisat om Los Angeles, sa plötsligt lärarinnan: "Vivi, can you tell us what you think about it?" Jag vaknade upp och tänkte snabbt ut vad man brukar säga om redovisningar. "It was very interesting". "Jag hör inte", var det en som sa. "Hrm... It was very interesting", sa jag högre, "and they read well. But they could have written some difficult words on the board". Jag hade tänkt åka hem på gympan men jag ångrade mig och följde med de andra. Eftersom jag nästan inte simmat alls den här terminen frågade jag lärarinnan om jag kunde simma på helgen när jag hade varit sjuk någon gång i veckan. Hon sa att det gick jättebra. Sedan, när de andra hade spelat brännboll och höll på att byta om så satt "M" och jag och läste i en tidning. Vi satt på en bänk vid dörren. Plötsligt kom det in en tjej som bara slängde upp dörren jättehårt. Jag fick den rakt på knät och allt hon sa var: "Åh, förlåt", medan hon skrattade. Det gjorde så jävla ont att jag skulle kunnat strypa henne. Sen åt vi lunch. Matematik. Urtrist. Eftersom jag hade så dåligt på matteprovet höll läraren ett öga på mig. Så fort jag såg lite fundersam ut kom han springande och frågade vad det var som jag inte fattade. Naturkunskap. Först redovisade några. Sen när det var en kvart kvar tog lärarinnan fram ett par papper och sa att vi skulle ta och göra testet nu. "M" och jag bara stirrade. "M" var också sjuk i onsdags och torsdags. Så hon gick fram till lärarinnan och sa att hon hade varit sjuk. Och så började de diskutera när hon kunde göra testet. Jag insåg att "M" inte skulle säga att jag också varit sjuk, så jag gick fram till dem och sa det. Vi kom överens om måndagen efter lovet. Men innan dess hade hon frågat oss vad vi var för sjuka. "M" sa att hon hade haft blåsor i munnen och jag var nära på att säga ont i huvudet, men till de andra hade jag sagt att jag hade haft ont i magen, så jag sa det. Då hade hon fräckheten att säga: "Ja, ni vet, det här är inte så bra för betygen. Det är ganska slappt. Man kan ju faktiskt läsa även fast man har blåsor i munnen". Va?! Det var det värsta! Det finns sådana som skolkar från prov och sedan ber att få göra det en annan gång! Då säger hon snällt: "Javisst, det går så bra så". Fnys! Jag ska inte gå någonstans imorgon. Har ingen lust.

Datumet gör skäl för sig. Det är i och för sig inte fredag, men nära. Jag var hemma idag också. Men imorgon ska jag gå. Jag undrar vad gympalärarinnan tänker. Jag har inte simmat en enda gång den här veckan. Det skulle inte förvåna mig om hon sätter en etta i betyg på mig. Men ärligt talat så skiter jag i det. Morsan och farsan ska åka med "L2" till hennes landställe i Dalarna. Hm. Då får jag gå själv. Men det är inte så roligt att själv gå omkring där i Kungsträdgården och titta på karnevalen utan att ha någon att prata med om alla knasiga saker. Det är inte samma sak om man går med en kompis. Nej, jag går själv om vädret är någorlunda bra och jag känner för det. Oftast brukar andra människor känna som en själv. Det beror på vädret helt och hållet. Nu ska jag sova och drömma sött medan fönstret står på glänt och den ljuva försommarens dofter sprider sig in i mitt hjärta.

Klockan är nu 18:05. Idag har jag varit hemma. Jag kände för det. Jag tror att jag ska vara hemma resten av veckan. Just nu orkar jag inte med någonting. Särskilt inte att sitta ensam framför hela klassen och berätta om en bok som jag inte ens har läst ut än. Mina föräldrar kommer säkert att säga något typ: "Du kan inte vara borta från skolan så länge". Men om man spelar riktigt bra och inte klagar allt för mycket över huvudvärk så går det oftast bra. Det är bara att se lite hängig ut och säga att man lovar att äta och ta en Alvedon efterfåt. Men tre dar är lite svårt att hålla sig hemma med en "liten" huvudvärk. Men man kan ju alltid försöka. Jag måste bara tillägga en sak innan jag slutar. Varför har jag sådana känslor för en kille som jag bara satt och pratade med i en kvart? Det går inte att beskriva hur jag kände mig dagen efter. Det gjorde ärligt talat ONT i hjärtat. Nej! Nu ska jag inte tänka på det mer. Gjort är gjort. Det man sa och gjorde då, går inte att ändra nu.

Jag har ångrat mig. Jag ska inte vara hemma resten av veckan. Bara imorgon. Jag går till skolan på fredag. Jag har ju bara engelska, håltimme, matematik och naturkunskap. Det är inte så farligt. Jag kom på en grej som hände i måndags. Jag satt vid företagsekonomin och väntade. De andra i klassen började strömma till. Sedan kom "J", "S", "F" och "M". De sa "hej, hur har du haft det?" och bla, bla... Sedan frågade "V" hur det hade varit på Gröna Lund och alla svarade att det hade varit jätteroligt. Men det fanns något i luften... och när de tittade på mig fick jag en så konstig känsla. Det verkade nästan som om de var avundsjuka på mig för att "E" hade intresserat sig för mig. "M" hade berättat innan att "J" hade sagt, när "E" och jag pratade: "Åh... kolla! De pratar!" Men till mig nämnde hon inte ett ord om saken. Inte de andra heller för den delen. Som efter besöket, när vi skulle bli hämtade så gick "S","M" och jag och pratade. Då sa "S": "Vad tyckte ni om killarna?" Så snackade vi lite om det. Så sa jag: "Och när jag satt där ensam med "E". Gud vad pinsamt det var. Jag visste inte vad jag skulle säga". Då sa "S": "Jo, vi såg det". Sedan började hon prata om någonting helt annat. Vad fan tror hon? Att jag bara ska vara tyst om en sån sak. Det är ju inte varje dag en blyg flicka (tjej) som jag pratar med en snygg, brunhårig och brunögd kille. Som dessutom verkar vara intresserad av mig... åtminstone ett tag.

Morsan och farsan går på högvarv. Morsan kommer säkert gorma och hojta imorgon när jag säger att jag ska stanna hemma. "Du har ju bara 'lite' huvudvärk", brukar hon säga. Jag kan väl för fan inte rå för att hon inte har sovit något för att hon varit uppe hela natten och dansat. Hon behöver ju inte vara irriterad på mig! Nej. Jag längtar till lördag.

Äh... blä... nu är jag hemma. Företagsekonomiprovet gick åt skogen. Engelskan var sovtimme. Sedan hade hela skolan picknick. Så fort jag fick se korvarna, bestämde jag mig för att inte ta. I alla fall så var det trevligt att sitta ute och lyssna på skolans band som spelade. Sedan gick vi och kollade de som spelade basket. När vi satt där kom "R" fram till oss. "Jag skulle hälsa ifrån killarna i Sollentuna". Han, alltså "E", bor i Sollentuna. *suck*. Jag har spanska-läxa till imorgon men just nu orkar jag inte läsa den. Imorgon är en så jobbig dag. Bara dubbeltimmar. Först spanska, sedan maskinskrivning, sedan lunch, sedan matematik och sist samhällskunskap. Blää... Jag undrar om "E" tänker något på mig. Jag tror inte det. Men man vet ju aldrig. Sollentuna... det ligger ju ganska nära men det är ändå ganska liten chans att man stöter på honom någonstans. Fast nu kom jag på en sak. På lördag är det studenternas karneval i stan. Då kanske... Jag hoppas att det blir fint väder. Det gör inget om det är lite kyligt, bara solen skiner på alla glada människor.

Jaha, då var vi tillbaka igen. Alltså på mattan. Klockan är just nu 06:15 och jag har läst igenom lite gamla papper. Jag trodde att jag hade fått tillbaka förra provet så att jag skulle kunna träna på det också. Därför tog jag inte hem det förra övningshäftet. Men nu kommer jag ihåg att vi aldrig fick tillbaka testet. Hu! Tänk om det kommer någonting gammalt på provet. Usch! Som tur är skiner i alla fall solen. Då känner man sig på lite bättre humör.

Jag sitter just nu på golvet i mitt rum och skriver det här. Egentligen borde jag läsa företagsekonomi. Jag har nämligen prov imorgon. Men jag kan inte koncentrera mig. Det blir ju till och med en massa fel när jag skriver det här. Det enda jag har i huvudet just nu är "E". Han är ingen skönhet precis, men han var... hur ska man beskriva det... intressant. Jag kan inte sluta tänka på vad jag borde ha sagt eller inte sagt. Han satt ju tyst sen. Jag undrar om han tyckte att jag var tråkig. Och innan vi skulle gå stod jag och hoppades att vi skulle träffa dem igen... och att få ge honom en kram. Men vi träffade bara en kompis till "R" som heter "M" och så "T". Senare träffade vi också "R" och hennes kille. Alla de kramade jag innan vi gick. Jag fick veta att "E" och den andra killen hade gått för att köpa glass. Åh... vad "E" kommer att ångra att han gick och köpte den där glassen. Hoppas jag i alla fall... Men det kanske kommer någon mer chans att få träffa honom. Han känner ju "R" som i sin tur känner "J", "S" och "F", och jag känner dem. Han verkade i alla fall vara intresserad av mig i början eftersom han kom ihåg mitt namn och beslutade sig för att sitta med mig när de andra åkte med pariserhjulet. Jag kan förstå lite varför det är så svårt att få honom ur huvudet. Han är den första kille jag pratat med som verkligen var intresserad av mig och vågat prata med mig. För jag har ibland känt att vissa killar varit intresserade av mig men aldrig vågat ta första steget. Jag menar, det finns ju ett tydligt språk: kroppsspråket. Nej, nu tänker jag inte skriva mer om "E", även om jag tänker på honom hela tiden. Det här kommer väl att vara ganska roligt att läsa sedan när jag blir mer erfaren. Men just nu är det inte alls roligt. Så sluta skratta! Jag kan berätta om hur min oerhört intressanta skoldag var innan jag får skrivkramp.

Sovmorgon och morsan väckte mig två timmar för tidigt. Hon skulle iväg på konferens med båt till Helsingfors. Hon kommer tillbaka på onsdag kväll. Företagsekonomi. Lunch. Broccolisoppa. Kände mig spyfärdig efteråt. Vad vill egentligen matpersonalen? Återanvända soppan?! Sex och samlevnad istället för historia. Sjuksyster pratade om könssjukdomar. Vi fick varsin kondom och ett informationshäfte om könssjukdomar. Sedan delade hon ut lite annat material som skulle få cirkulera i klassen. Vi fick se på en film som jag redan har sett för flera år sedan. Medan vi tittade skulle "A" ge mig en tidning som cirkulerade. Rättare sagt: Han kastade den på min bänk så att kondomen och informationshäftet flög flera meter iväg. "Förlåt" sa han lite skrattande. Ja, skratta på du. Det var inte alls roligt att inför hela klassen behöva stiga upp och hämta kondomen och häftet. Jävligt pinsamt! Imorgon har jag först företagsekonomiprov sedan picknick och sen friluftsdag. Fast alla ska inte delta. Det är bara vissa utvalda från alla linjer som ska tävla. Vi andra får heja på. Nu orkar jag inte skriva mer. Inte heller läsa företagsekonomi. Jag gör det imorgon. Hmm... undrar vem jag kommer att drömma om inatt?

Nu ska jag berätta om hur det var igår på Gröna Lund. Jag åkte hemifrån klockan 16 och var där 16:55. Jag hittade dem direkt. Vi var bara 6 stycken då. Vi stod och väntade på en tjej som heter "R" och hennes kompisar. Klockan 17:30 kom hon äntligen. Hennes kompisar visade sig vara hennes pojkvän (som var jätteful), och tre andra killar. Vi skakade hand med alla. En kille hette "E" och var klädd i jeansbyxor och jeansväst och vit t-shirt och hade ett par balla solglasögon. Sen var det någon som hette "T" tror jag. De andra kommer jag inte ihåg vad de heter. Vi delade på oss redan från början. Killarna gick för sig och tjejerna för sig. Tjejerna åkte nästan allt som gick att åka. Efter ett tag stötte vi ihop med killarna igen och de bestämde sig för att åka pariserhjulet. Vi tjejer följde med. När de ställde sig i kön ställde jag mig lite åt sidan. Jag tänkte absolut inte åka. Då kom "E" fram till mig och frågade om jag inte skulle åka. Jag sa "nej" och han frågade varför. Jag sa någonting om att jag var höjdrädd. Nu hade de andra två killarna också kommit fram till mig och frågat samma sak. Mitt hjärta gick på högvarv där jag stod omringad av killarna. Då sa plötsligt "E" att han inte tänkte åka han heller. Han sa till de andra killarna att han måste ju hålla mig sällskap. De andra skrattade och sa att visst måste han det. Han gick och satte sig på en bänk. Jag stod kvar. Då sa han: "Vivi... ska du inte komma och sätta dig? Eller tänker du stå där?" Jag sa "nej" och gick och satte mig bredvid honom. Han började fråga en massa om mig. Vad jag gör på fritiden, var jag bor m.m. Jag försökte också fråga honom en massa saker för att vi inte skulle sitta där tysta. Jag försökte, men jag fick bara fram en fråga. Det enda jag fick veta om honom var att han gick 3-årig teknisk linje. Efter en stund blev han tyst och vi satt där utan att prata. Efter ännu en stund, som verkade som två år, sa han: "Jag undrar om de har glömt bort oss?" Men efter en stund kom de andra två killarna fram till oss. "Jaha... har ni bekantat er nu?" "E" blev lite röd i ansiktet och mumlade "ja". Vi gick tillsammans, de två killarna och "E" och jag till bläckfisken. De andra stod redan långt fram i kön. När "E" gick in frågade han mig om jag skulle stå kvar och vänta. Jag sa "ja visst". Sedan såg jag att han satt själv i en "kopp". Åh, vad jag önskar att jag hade åkt med. Då kanske jag skulle ha suttit bredvid honom. Samma sak med pariserhjulet. Jag kom på en bra grej nu... när jag hade sagt att jag var höjdrädd, kunde jag ju ha sagt att det kanske skulle gå om jag fick hålla någon i handen. Åh... vad dum jag var! Sedan gick vi tjejer in i spökhuset. Det var inte alls äckligt. Allt som var vitt blev självlysande, och jag hade ju vit t-shirt, ljusa jeans och vit jacka med luva. Till och med tänderna och ögonvitorna lyste. Så jag tog på mig luvan. I spökhuset gick det omkring en massa människor som skrämde en. När vi gick runt ett hörn träffade vi på en. Men nu blev det nästan tvärtom. Han skrek också. Han blev väl skrämd av mig antar jag. Klockan elva ringde "F" och "M" hem efter skjuts. Jag åkte med "M" och kom hem klockan tolv.

Jag säger bara fan... På morgonen redovisade "M" och jag vårat arbete om Skottland på engelskan. Det gick ganska bra, förutom att jag hade en öken i min mun. Sen hade jag håltimme. Matematik. Jag skäms över att behöva skriva att jag hade 9 rätt av 25 på matteprovet. Medlet var 11,6. Första gången jag har under medel på något prov. Jättepinsamt. Till och med "M" hade 10 poäng. Jag pratade med "A". Han fick 8. På naturkunskapen slapp "M" och jag redovisa om Merkurius och Venus. Slapp och slapp, vi hann inte. På labben gjorde vi ost. Det är ganska enkelt. Man tar mjölk som har 3% fett, värmer den till ca 39-40 grader, tar bort den från värmen och tillsätter några droppar ostlöpe som finns att köpa på apoteket. Sedan låter man det stå i 15-20 minuter. Sedan filtrerar man genom ett filter. Sen lägger man upp det på lite hushållspapper. Sedan är det bara att salta eller smaksätta med vad man känner för. Kanske lite vitlök?

Men det var inte det jag tänkte berätta om. Imorgon ska jag till Gröna Lund med de andra. Vi blir 17 stycken. Men det var inte heller vad jag tänkte berätta om. På labben när ostarna var färdiga, var alla lite tveksamma om det verkligen gick att äta, så lärarinnan smakade på "A"s och "R"s ost. Hon sa något roligt och alla började skratta. Jag råkade titta in i "A"s ögon samtidigt som han tittade in i mina. Jag tittade bort, men efter en stund var jag tillbaka vid hans ögon igen. Och han tittade i mina samtidigt! Det kändes som om man utbytte hundratals tankar om varandra. Han är inte särskilt snygg, men vissa killar har en väldigt stark inverkan på mig. Nästan som en magnet. Kär? Vem? Inte jag! Öh...

Matteprov... jag tror jag dör... alltså... jag är glad om jag får 10 rätt. Sen hade vi matte efter lunch igen. Rena pinan. Vädret är kallare, likaså mitt hjärta. Överallt ser man par som kramas och pussas. Man känner det som om de har invigts i en hemlighet medan man själv står utanför. Jag vet att jag inte är ensam om det, men ändå...

Idag simmade jag 1200 meter. Jag fick tillbaka spanska-provet. Jag känner för att mörda en spansklärarinna som heter "I". Annars har det inte hänt något särskilt. "F" och de andra frågade om jag ville följa med till Gröna Lund på lördag. Jag sa "ja".

Ingenting särskilt hände idag. Jag fick höra att valborgsmässoaftonfirandet vid Djurgården hade varit urtråkigt. Alla bakdörrar i skolan är låsta för att eleverna från det andra gymnasiet inte ska kunna komma in. Helt befängt! Just det... det var idrottsdag. Jag skulle simma. Jag skippade det. Jag simmar imorgon. Öh... Nej, men ärligt, jag ska. Det är väldigt fint väder ute. Har hört att sämre väder är på väg.