Semester i Kanada

Imorse, efter att ha stigit upp och ätit frukost, satte jag, morsan, farsan, moster "Z" och hennes man av mot Toronto. Framme i Toronto plockade vi upp kusin "G". Vi åkte till ett slott där vi tänkte titta in. Men inträdet var 8 dollar per styck så vi gick bara runt det och tog lite kort. Sedan åkte vi in i city där vi hittade en parkering som man bara behöver betala 6 dollar för hela dagen. Därifrån gick vi till CN Tower, köpte biljetter, väntade 20 minuter, väntade ytterligare en kvart på hissen, steg in i hissen ca 10 pers. Jag trodde att det skulle kännas ett jättestort sug när man åkte med hissen för den åker upp till 350 meter på en minut. Men när hissen satte igång kände jag ingenting. Jag stod och tittade ut (hiss-sidorna var av glas) medan vi med hisnande fart närmade oss "utsiktsplatån" på 350 meters höjd. För ännu galnare människor fanns det en hiss som gick upp ytterligare 100 meter. Jag kände som sagt var ingenting under hissens uppfärd, men när den stannade kände jag världens sug ta tag i magen och huvudet. När jag stapplade ut ur hissen kändes det som om benen skulle vika sig under mig. Jag var nog lite överspänd. Vi gick omkring där uppe och tog en massa kort. Sedan, när vi tyckte att vi hade sett nog gick vi mot hissarna. Vi möttes av en konstig syn. Kön till hissarna var jättelång. Den sträckte sig runt hela plattformen. Där vi ställde oss sist i kön nuddade vi nästan de som stod först. En kille som jobbade där sa att en hiss var trasig och att alla som befann sig uppe i "tornet" hade prioritet och att de skulle ta ner oss först innan de tog upp några andra. Jaha, en hiss var trasig, en fungerade. De andra två då? Vi stod i kö i 20 minuter innan vi äntligen kom ner på jorden. Vi gick till McDonald's och åt varsin hamburgare. Efteråt beställde vi äppelpaj. Mmm, tänkte jag. Men till min besvikelse var det en annan sort än i Sverige, med mycket mjukare "skal". Inte alls lika krispig. Sedan åkte vi hem. Då var klockan åtta. Jag var jättetrött, så jag lade mig klockan halv tio.

Nästa vecka på torsdag ska vi åka till Ottawa, Montreal och Quebec. Fast jag vet inte om det är en så bra idé att stanna bara en halv dag eller så på varje ställe. Den 7:e åker farsan hem. Tjoho! En hel vecka utan snarkningar!