Jag är ledsen och besviken. Jag fick en panikattack i morse. Det var inte alls kul. Men jag tror att man måste lära sig att härda ut, för det går ju inte att ta mediciner hela livet. Käkar man mediciner går man ju omkring i en slags falsk trygghet. Så kämpa vidare Vivi! Ge inte upp! Men du får ta det lite lugnt. Får nog prata med min kontaktperson om utflykten imorgon. Jag klarar inte av att åka dit.

Trots panikattacken i morse åkte jag hem på förmiddagen och vattnade växterna. Och käkade lunch. Här på behandlingshemmet åt de nämligen morotsbiffar med nötter i. Urk. Jag käkade en pizza som var kvar från helgen. Idag är det jag som har middagen. Fiskpinnar med ris. Tjoho. Bara att värma upp tror jag. *suck*. jag kan inte följa med till Gålö. Inte imorgon, och inte vecka 35, d.v.s. om tre veckor. Det känns som ett allt för stort steg. Det tar ju för fan en timme att åka dit! Man måste åka genom stan. Det spelar ingen roll att vi... hrm... de åker med behandlingshemmets egen buss. Det är för jobbigt. Nej, nu orkar jag inte tänka mer på det. Ska ut och kolla läget. Idag blir det nog en TV-tittarkväll.